Frågestund

Dagens fråga – jättesvår att få ner på tygeln

”Har du tips för hur man ska göra med en häst som är jättesvår att få ner på tygeln?”

Detta är en fråga från frågestunden. Jag vet att det är ett uttryck men en del i problemet kan jag känna är just det där ”få ner på tygeln”. Ett jätteproblem bland ryttare är just denna fokus på att få ner huvudet- jag menar skit i huvudet! Det du vill är att få hästen lösgjord och i form. Huvudets position är en liten del av detta, som kommer naturligt när man har de andra delarna på plats. Men en häst kan vara framme till bettet och uppe över sina bakben även med huvudet höjt eller i en rund och låg form.

Laban är expert på att dra ihop hela huvudet och halsen, han är byggt och upptränad så så där har jag samma problem fast tvärtom. Lalle däremot, han går gärna med huvudet rakt upp, och på tävling struntar jag faktiskt i det. Han är där för att prestera på hoppbanan, och det går knappt att få Lalle avslappnad där (herregud det står ju hinder överallt och ni vet hur Lalle är som påtänd Ekorre, man kan inte göra nått haha)- så det gäller att fokusera på rätt saker. Och på tävling så är det inte att ha en glassig häst som träder fram på tygeln överallt. Där gäller det att hästen är framme för skänkeln och att den presterar och hoppar hinder.

Vad händer när hästen går på tyglen? Den går i balans, den accepterar (och förstår!) hjälperna, den väntar på ryttaren, arbetar över bakbenen, bär upp sig med magmusklerna, aktiverar överlinjen och ger en fin ”brygga” mellan bakbenen, över ryggen och till bettet. Det är med den positiva bjudningen till handen från ett bra påskjut som hästens huvud kommer i den position som läsaren troligtvis menar med ”ner på tyglen”.

För att förklara så är det så när jag te x rider Corvara. Hon är en unghäst och är inte utbildad. I början av passet förstår hon inte så mycket och då fokuserar jag BARA på bjudning (att hon går framåt positivt) och att hon ska vara i balans. Jag jobbar med sätet, rider fram med sätet, jag har jämna tyglar och jobbar från med hela kroppen. Tillslut när hon är avspänd går hon på tygeln helt själv. Så det är det allt handlar om- få hästen i rätt balans och vara avslappnad. Inga hårda tygeltag för att dra ner huvudet- det är förbjudet! Visst att man kan ”pilla” lite med fingrarna, men gör det inte svårt för hästen. Det kommer av sig själv. Var inte heller rädd för att ha jämt stöd till bettet, många rider omkring och fjuttar med tygeln, alltså knappt håller i tyglarna. Då blir det ju svårt för hästarna att ta bettet om de inte ens känner att du håller i tygeln… Tänk ett stöd (hålla lite hårdare eller hur man ska förklara) på yttertyglen och leda inåt med innertygeln- så fort hästen söker sig neråt- beröm och lätta på handen. Den är smaet och lär sig när den gör rätt!

Så vad ska man då göra om hästen har svårt för detta? Åter igen – grundutbildning och markarbete. Nöta, nöta, nöta. Men, gör man inte rätt och har kvalitet på varje stund som man nöter så kommer man förstöra och bryta ner istället för att förbättra och bygga upp. Att ta hjälp av en duktig tränare är ett måste. Och tyvärr finns det många tränare som inte är så duktiga på hästutbildning. Om du inte får hjälp att hitta en avslappnad häst som går i balans som första punkt på träningarna så får du inte rätt hjälp. Att börja böja och bända, gå på med spö och dra ner huvudet med allt man har – det är FEL och du har inte hittat rätt tränare.

Det finns så många saker som kan vara anledningen till att hästen inte går i form. Men jag kan ge lite generella tips:

♠ Gå till dig själv först. Sitter du i balans? Har du en följsam sits, en skänkel som inte kniper men är kvick att korrigera framåt när det behövs samt en hand som är stilla, följsam och med en fin kontakt till bettet?

♠ Är din häst frisk? Den kan ha gått fel i så många år att det fått muskelspänningar i nacke, bog, rygg eller liknande. Tänk dig själv att ha nackspärr och försöka vara mjuk… Den kan ha ont i någon led och därför spänna sig. Exempelvis är det svårt för en häst med knäledsinflammation bak att bära sig och hästar med låga frambenshältor spänner ofta upp sig och blir spända i framdelen.

♠ När dessa delar är kollade så börjar jobbet med att få din häst lösgjord. Det handlar om att den ska gå fram för skänkeln, att den ska flytta sig undan skänkeln, du ska hitta bjudning och tillit där hästen söker sig fram till bettet. Värm till en början upp utan att hålla på och försöka dra ner hästen på tygeln. Låt den skritta länge på lång tygel, trava i ett lugnt balanserat tempo på lös tygel och galopperas i lätt sits med ett väldigt lätt fint stöd till tygeln som inte ber om något alls.

Sätt dig sedan och skrittjobba. Gör övergångar – skritt, halt, skritt tills du kan göra halten med sätet och hästen går fram för ett lätt tryck med skänkeln. Flytta undan hästen med bara skänkeln. Gör volter med lätt ställning. Håll hela tiden en avspänd och exakt kontakt till bettet så att hästen förstår att det är ok att slappna av och börjar erbjuda dig ett avspänt stöd.

Rid på båda tyglarna, sitt inte som så många och dra i innertygeln! Ha ett stöd på yttertygeln och led lätt inåt med innertygeln i svängar och i volter. Och när du behöver korrigera framåt- lätta helt i handen. När den lyssnar- lätta också i tygeln men behåll stödet. Du kanske får sitta och rida med fullt fokus i timtals – i skritt på raka spår och lätt böjda spår. När det funkar, börja trava i en balanserad trav och gör samma sak där. Det är inte lönt att börja göra massa ”tricks” och övningar förrän du har en avspänd häst. Det kan låta skittråkigt. Men det finns inga genvägar om du vill ha en häst som är riktigt fin att rida. Och tycker du skrittjobbet är tråkigt, då har du inte lärt dig att känna hästen än. För när du känner varje nyans och kommunicerar med hästen i viskningar istället för att skrika, då händer det jättemånga spännande saker redan i skrittjobbet.

 Hoppas ni förstår? Det här är en oerhörd viktig grund som jag kommer att tala med om på nästa video för H&M We Love Horses.  Kram

_DSC6144_web

Translate »