Okategoriserade

Lite svar en fredagskväll//Malin

Kul att ni ställer så mycket frågor! Bring them on! Hemkommen efter ridning av Joe, han skötte sig toppen. Sedan tog jag vägen om Blomsterlandet för att komplettera några grejor jag köpte på Myrorna på väg till stallet. Om jag fortfarande är tillförordnad bloggare när jag pysslat i ordning det kanske det hamnar på tyras.se:) Men nu, fler svar och sedan Idolmys, härliga fredag!

Hur fick du möjligheten att börja jobba för Tyra?

Jag såg när Tyra sökte personal i Norrköping på bloggen och sökte helt enkelt. Jag fick träffa Tyra för intervju rätt omgående och sedan tog det inte lång tid innan jag började! Varför just jag fick möjligheten ska väl Tyra kanske svara på men jag hade rätt höga kvalifikationer med universitetsutbildningar och en bra kombo tror jag med mycket jobb inom kommunikation och design, foto, copy tillsammans med hästjobbet jag haft. Personlighetsmässigt kan det kanske vara för att jag är öppen, social, med en hel del skinn på näsan och jag är oftast glad och positiv!

Hej vad har Doris för söt utrustning? Vart köper ni det?

Doris sadel och träns är köpt på Hööks:) Hon har en liten typ 14″ ponnysadel och ett träns med remontnosgrimma i Shetland. Hon behöver en svanskappa också men hon är så himla liten så även om vi köpte den minsta måste vi lämna in den för att kortas:)

Jag undrar om ni kunde berätta mer om Corvaras utbildning? Eftersom vi i bloggen fick se en häst som inte gick att rida, ta i mun etc. till att ni nu ska hoppa 80cm på tävling vore det roligt att se hur ni jobbat med gångarterna etc. Alltså mer fokus på dressyr och markarbetet och inte hoppningen!

Att hoppa banor på 80 cm blir till våren, hon måste stadfästas i markjobbet först och bli trygg i sin hoppning:) I markjobbet är fokus på framåtbjudning, hon rids fram för skänkeln till en stilla hand. Corvara har väldigt bra gång. Det är jobbigare för en häst med bra gångarter att jobba under ryttare på så vis att den rör sig ”mer”. Därför ska hon först och främst bli stadig och stärkas i en ändamålsenlig form, gå dit vi vill och lära sig tänja på sitt register med att kunna korta och länga för ryttarens hjälper. Att be en unghäst som redan rör sig mycket om mer uttryck och gest innan den blivit stark är riskabelt vad gäller hästens hälsa. Hon ska bara bära sig i form så räcker det.

Vad är det för kamera du fotar med, och framför allt vad är det för objektiv du använder när du fotar porträtt och ridning?

Tyra kör med Canon men jag har en Nikon D3s och fotar framförallt med ett Nikkor 70-200 f2,8 och ett Nikkor 35 f1,4. Så har jag ofta en SB600 som upplättningsblixt vid fotografering i dagsljus för reflexskärmen är lite bökig att hålls med kring hästar o allt.

  Dagens ridfit

Riding by Tyra kommer så fort jag mår bättre

Hej, vill bara in och säga hej till er. Skrev nyss ett desperat inlägg på tyras.se, ni får läsa där om ni vill ha mer status om hur det är med mig. Tänkte bara säga att i och med detta hände samma dag som jag filmade avsnitt 4 Riding by T med HM WLH så får det avsnittet vänta tills jag får sitta vid datorn (fuskar en snabbis här för att berätta det för er). Tar många timmar att klippa ihop de små avsnitten, men det kommer så fort jag kan fixa det. Dock blåser det storm så man hör ingenting av eftersnacket och pratet innan, hmm jag får väl dubba det? haha… Kul att Malin bloggar här eller hur? Det är spännande att gå in på sin egna blogg liksom.

Vi hann knäppa lite fina bilder innan, red i den här underbara fina perfekta höst-tröjan från H&M (Självklart kommer helkroppsbilder sen med hela outfiten). Här är jag lyckligt ovetande att jag snart ska ramla av och typ bryta nacken. Fy tusan alltså, men ah, ramlar man av så sällan så ska det göras ordentligt! Kram

a2

a3

a1

Okategoriserade

Part II//Malin

Igår skrev jag början, här kommer fortsättningen på min hästhistoria.

Sedan började jag rida på mammas halvblodssto. Ett tyskstammat fuxsto av den lite äldre svenska modellen, ett ben i varje hörn och schwedengang, med mycket åsikter men en go häst. Hon betydde ändå en hel del för när vi flyttade hade vi ingen paddock och var katten skulle jag träna? Pelle Melin (hoppryttare) hade precis börjat rida igen och hade stall med stor paddock på hyfsat skrittavstånd. Jag tog mod till mig och frågade om jag fick rida där. En sån otrolig inverkan den frågan hade på min utveckling som ryttare. Jag hade ingen aning om det då men jag hade gått miste om så många hästäventyr utan den frågan. Jag hade säkert haft mer pengar på banken, kommit ännu högre i karriärstrappan men vad fan, jag vet att jag är en skicklig ryttare genom alla år av slit så det var värt det.

Jag gick natur på gymnasiet men började rida och sköta Pelles hästar på all ledig tid. Efter gymnasiet läste jag ekonomi i två år på Linköpings universitet men en dag kände jag bara – vad gör jag här? Det var så himla tråkigt om man jämförde med den vision jag hade om universitetet. Man skulle få diskutera massor, tänka och utvecklas. Så var det bara samma plugg som alltid. Så jag åkte hem och red. Det var 1999 – efter det var jag beridare, stallchef och tävlingsgroom på Melin Horses på heltid till 2006 när jag började plugga på det nya programmet Grafisk Design och Kommunikation i Norrköping. Då trappade jag ner till att bara rida några hästar hos Pelle. 2010 slutade jag. Underlig känsla.

Jag har kört kors och tvärs i Sverige och Europa med hästar på släp. Jag har fått rida in på både Flyinges och Falsterbos banor med fulla läktare på egenutbildade unghästar. Jag har stått vid stora banan i Falsterbo och skakat av nerver när Pelle och Mac Cloud hoppade final i sexårs och inte var i en bom. Jag har varit groom i Scandinavium, jobbat från 6 på morgonen till sent på natten, haft ansvar för 25 hästar dag ut och dag in, ibland med ridning av ett tiotal och mockning och skötsel till 15 st, de perioder då vi var ”mellan hästskötare”. Jag har haft stallet med magsjuka på julafton, jag har lindat ben mitt i natten, jag har fått de mest underbara stunderna på hästryggen när allt bara är perfektion. Jag har fått helt underbara vänner i form av både hästar och människor. Jag har skrattat högt av hur roligt det är att hoppa serie med Macke eller Sorban. Jag har suttit och gråtit i tomma boxar när mina adepter åkte till nya ägare. Att jobba med hästar är både sol och regn, guld och grus.

Nu har jag min underbara Sorbé som var ruskigt bra i 1.40, 1.45 och startade 1.50 med fyra fel, med Pelle, utlånad till min bästa vän. Där har hon en ny uppgift, att vara mamma. Jag har mitt underbara dressyrsto Diva som skadade sig i hagen som treåring utlånad på foder till en supertjej i Örebro där hon har det så bra och ska få bli avelssto. Och så har jag lille Driver, Divas son. Att jobba med honom är underbart för man ser Diva i honom. Jag hoppas att vi, om lite mindre än två år, rider in på treårs i Flyinge och att det bara är början.

Jag vet att jag kommer vara med igen, fast det kommer inte få uppsluka hela mitt liv nästa gång. Det funkar liksom bara när man är ung och obunden. Det är en speciell värld när man reser med cirkusen. När jag ibland möter flera lastbilar på rad en torsdag, då jag vet att det är någon stortävling på gång, känns det fortfarande lite konstigt. Jag vet att de träffas, lastar ut hästar, hejar på varandra i skymningen – samma människor som då till största del. Intensiva dagar, medgångar, motgångar – sedan vidare till nästa tävling. En speciell, galen, underbar värld.

Mac Cloud på unghäst-VM. Så länge sen. Vad jag älskar den hästen.

MacCloudvm_webb

Translate »