Allmänt

Älska mig eller hata mig

Hästvärlden är VÄLDIGT väldigt liten. Många har mycket åsikter. I den här bloggen så har jag extremt många fans som ser upp till mig, en del neutrala, en del som inspireras och motiveras av mitt hästtänk och en del som inte gillar mig. Som tur är så är det inte många som inte gillar mig om man jämför med hur många som läser.

Jag VET och kan förstå att det sticker i mångas ögon att jag kan köpa många hästar, bygga stall, ha personal och ha folk som sköter allt i mitt stall. Jag förstår- dock förstår jag inte att man måste skriva det direkt ut till mig men det är en annan sak. Men jag har kämpat och slitit röven av mig för att hamna här. På ”kuppen” blev jag väldigt utbränd också. Som nu lett till att jag utvecklat en psykisk sjukdom och är under utredning.

Jag är entreprenör, och får mig är det en förutsättning att ha personal- precis som alla andra häst/elitryttare eller andra hästmänniskor som jobbar med hästar på ett eller annat sätt. Det kanske sticker extra mycket i vissa ögon eftersom jag är VANLIG, en vanlig tjej- men glöm aldrig att jag driver väldigt många projekt och för att ha hästar så måste jag ha te x hästskötare och en duktig beridare så allt blir som jag vill för mina hästar. Det är omöjligt för mig att rida alla hästar 7 dagar i veckan. Och jag har själv jobbat mig upp hit.

Ja har aldrig fått något serverat på silverfat. Jag har INGEN i min familj som hjälpt mig köpa mina hästar eller som betalar träningar eller skjutsar mig överallt. Jag är vuxem jag är 28 år gammal och för att något ska hända så ser jag till att det händer. Jag gör allt jag kan för att ge mina hästar all förutsättning för att må bra och få vara hästar.

I hästvärlden är det väldigt prestigefullt. Mycket skitsnack, MYCKET avundsjuka. När det går bra för den man tränar med- då blir man bitter och slutar hälsa. Tjejen som kommer i feta lastbilen med en helkroppsoutfit från Kingsland ser ner på de andra med vanliga kläder och enkel transport. Det är så in i helvete typiskt! Men kan vi inte försöka sudda ut dessa fördomar och förstöra dom?

Jag försöker ändra det där! Jag försöker vara världens trevligaste människa på tävlingar. Jag försöker bevisa att det fan inte spelar någon roll vem man är, hur man ser ut, vad man har på sig eller vad man har för hästar eller hur det går. Alla vi som håller på med hästar har EN sak gemensamt- Vi älskar hästar! Vi vill att våra hästar ska må bra och vi kämpar för att se till att det händer! Hästarna bryr sig inte ett skit om du har Kingslandkläder på dig eller kläder från Börjes. Det är det underbara med hästar- de bryr sig inte, de har inga fördomar och de skulle aldrig se ner på en.

Ibland när jag är på tävling så får jag intrycket att många är förberedda på att jag ska vara dryg och otrevlig för att jag kommer med sponsortäcken, anställda och det nyaste från Equiline typ. Jag HATAR det. Jag tror inte jag är bättre än någon annan, tvärtom. Jag är en amatör och jag AVSKYR känslan över när jag träffar andra riktiga ryttare som satsar- som tror att jag tror att jag är skitbra och bäst typ. Jag känner mig så otroligt utanför på tävlingar ibland just för att jag vet att folk kan ha åsikter om mig och allt runtomkring som inte stämmer. Men det kommer väl från nånstans. Det kommer väl från fördomarna mot ”såna som jag”. Jag har dessa kläder för att jag älskar mode, mitt jobb är att visa upp nya trender och nyheter- jag får betalt för det. För att jag har den största sidan i hela Europa med hästmänniskor som följer mig.

Det var bara några tankar jag hade. Lite känslor som ska ut. Jag står absolut inte bakom mobbning, och jag har aldrig varit med om en sport där det förekommer så mycket mobbning som i ridsporten. Mobbning på ridskolan, vuxenmobbning, utfrysning- VARFÖR? Fan jag HATAR det så himla mycket att jag inte kan förklara i ord! Det är inte rätt någonstans! Ridskolorna borde bli hårdare- allt borde bli hårdare. Om man retas eller mobbas så åker man ut! Det ska inte förkomma i stallet! Stallet ska vara en frizon där man ska umgås med sina bästa vänner- hästarna! Tänk om det ska förstöras för att man skulle bli retad för vad man har på sig för byxor? Oh, det här är ett väldigt starkt känsligt ämne för mig. Just för att jag den senaste tiden flyttat hela mitt stall och alla mina hästar på grund av skitsnack från stallägarna. Jag är så trött på det och jag avskyr falska människor som snackar skit och inte kan unna att det går bra för någon. Börja säg Grattis istället för att slänga en irriterad blick!

Hur kan man få till ett bättre klimat inom ridsporten? Kommentera gärna!

4010_det

116 svar till “Älska mig eller hata mig

  1. Anna skriver:

    Kanske en häst för dig

  2. Malin skriver:

    Nyligen börjat följa din blogg, med lite fördommar från start. Men detta inlägget är klockrent, vi är fantastiskt duktiga på att se ner på människor som lyckas. Typiskt kvinnor dessutom att inte få lov att ta plats, inte får lov att vara duktiga. Vi ska helst be om ursäkt för oss själva annars tycker människor att vi är knäppa.

    Du verkar underbar, tokig, men underbar. Och verkar verkligen ha ett vettigt hästtänk vilket förvånade mig med tanke på mina fördommar. Heja dig, heja oss alla. Vi som kämpar, vi som misslyckas, vi som lyckas och som inte är rädda för att både erkänna våra brister och fördelar!

  3. Anna skriver:

    Jag varken hatar eller alskar dig sa jag ar nog en av de neutrala. Jag alskar hastar och det ar darfor jag laser din blogg, den ar helt enkelt intressant (i alla fall nar uppdateringarna handlar om ridpass och stallet.. pa senaste har det varit lite samre enligt mig forutom Riding by Tyra som ar jattebra och jag verkligen alskar, men forhoppningsvis ar det bara en liten svacka). Hur som helst, jag tror inte alla som ogillar dig gor det for att de ar avundsjuka. Det kanske kanns battre for dig att tanka sa, men jag tror det ar langt fran sanningen. Jag t ex, har absolut INGEN ambition att kopa hastar etc. Jag red nar jag var yngre och tycker fortfarande att det ar intressant att lasa om osv men jag vill inte lagga ner tid pa att ha en egen hast. Jag ar alltsa inte avundsjuk pa dina mojligheter att ha hast. Daremot kan jag absolut forsta vart dina kritiker kommer ifran nar de ifragasatter ditt flangande och bytande av hastar fram och tillbaka da du ibland verkar ma sa daligt att du inte ens ar i stallet. For mig har det inte att gora med huruvida du kan gora sa helt ekonomiskt eller inte, utan mer om man BOR gora sa med levenade djur. Detta ar saklart bara min asikt… Kandes som att det var lite mer akta nar du typ hade Dario och nagon till hast dar i borjan… nu kanns det mest som en business utan nagon kansla eller lika mycket karlek till hastarna. I vilket fall som helst – jag fortsatter ju anda klicka in har for jag tycker hastbloggar ar roliga att lasa. 🙂 Min favvo hos dig just nu ar nog Tuben… sjukt sot och verkar vara sa mysig att rida! Hoppas du har kvar henne ett tag!

  4. Anna skriver:

    Känner inte igen det du beskriver. Möjligen skulle jag göra det om jag var 12 år och gick på ridskola. Tycker inte det är skitsnack och avundsjuka inom ridsporten mer än nån annanstans. Du verkar haft otur.

  5. Amanda skriver:

    Håller med dig helt och hållet. Som ovanstående skriver så är det många som anser att kvinnor inte ska ta plats eller lyckas. Eftersom det mest är tjejer/kvinnor som håller på med hästar tror jag att det ligger mycket avundsjuka bakom allt som sägs. Det är jättetråkigt att man ska bli anklagad hela tiden och att andra vet mer om ens egna häst. Vad man ska göra åt detta vet jag inte tyvärr…

  6. Anonym skriver:

    I quitted horses after 15 years of riding because of the daughter of my riding instructor. She hated me and was very mean to me. After a while the stable gave me panic attacks, and I took the easy way out because I didnt dare to confront her or my instructor. It breaks my heart, because I miss the horses so much.. They were so good for me and my mental health, but I can’t ever see myself going to that place again. Just thinking about it almost makes me cry.

    I guess I’ll just have to wait until I have the money to move, and hope for nicer people in another stable..

    Thank you for bringing up this subject. People should think more about this. Hugs from your biggest fan in Norway.

  7. Ellen skriver:

    Jag har faktiskt aldrig stött på den här typen av tjafs i hästvärlden. Fullt medveten om att den existerar, har hört mängder med hemska historier.
    Trots att jag har varit ute på ponnytävlingar i olika dicipliner och nivåer har jag aldrig råkat ut för skitsnack. Inte så att jag har hört det.
    Stallet där jag står är både en ridskola och privatstall, alla är vänner, de mer erfarna hjälper nybörjarna osv. Somliga gillar dyra märken och andra inte men det är inget konstigt med det.
    Är det bara vi som har det så bra? Svara gärna

  8. Tessan skriver:

    Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Hästsporten är en fruktansvärt smutsig sport tyvärr… Min åsikt är att allt börjar och slutar med föräldrarna. Det är vårt ansvar att lära våra barn (som sen blir vuxna) att alla är lika värda oavsett tillgång på pengar etc och att vara glada för andras skull. Alla har rätt till en åsikt, det handlar om HUR man lägger fram den! Varför är det så svårt att acceptera att vi gör / tänker / väljer olika?
    Jag läser din blogg därför att jag tycker den är intressant. De bitarna som passar in på mitt ”hästtänk” tar jag till mig och resten ignorerar jag;-)

  9. Rebecka skriver:

    Word!!!

  10. Sara skriver:

    Det är inte första gången du berättar att du upplever det såhär, tråkigt! Men jag känner verkligen inte igen den bild du målar upp kring ridsporten. Har spenderat nästan varje helg borta på meeting både nationellt och internationellt, då jag jobbar åt ryttare, men aldrig möts av det du beskriver. Tycker du ger sporten en orättvis bild utifrån enbart dina upplevelser, även om det är just dina upplevelser så är det tråkigt att du generaliserar allt utefter dem. Hoppas det blir bättre klimat för dig på tävlingarna och lycka till!

  11. Sofie skriver:

    Jag tycker att det är fruktansvärt det du säger, eftersom allting är sant. Jag har ridit i 12 år och har hunnit se mycket. Jag har bara tävlat en gång pga detta. Det är inte kul när alla runt omkring är så otroligt missunnsamma. Jag är en sån person som säger grattis, bra jobbat osv när det går bra för andra. Men man ska då inte tro att man får samma tillbaka. Vann i dressyr en gång, en liten intern tävling inom min ridgrupp bara. Jag blev glad och runt mig såg jag bara sura miner. Jag klappade dom på axeln och sa att dom varit jätteduktiga, men det blev då ingen ändring för det. Tack gode Gud att jag började med trav istället, där säger andra grattis om man vunnit eller om nåt gått bra. Visst finns det rötägg inom alla sporter, men ridsporten har en skrämmande majoritet av riktiga träskpaddor. Och ärligt talat så vet jag inte vad man kan göra åt det, för det verkar ju gå i arv, det bara fortsätter. Enda saken vanligt folk kan göra är att le, hälsa och säga något uppmuntrande och hoppas att andra tar efter.

  12. Carro skriver:

    Tack Tyra för det här inlägget! Det gäller all typ av stallmiljö, inte bara tävlingar. Själv tappar jag nästan hästinstresset pga den tråkiga attityden i stallet, men har ju självklart svårt att göra mig av med hästen 🙁

  13. Tove skriver:

    Jag upplevde många lite äldre dryga tjejer när jag var ca 10 år gammal. Då hade jag ridit i 7 år vilket var betydligt mer än de andra tjejerna. Jag var duktig för min ålder då de flesta jämnåriga var pyrfärska nybörjare. Jag fick då rida med de som var ca 15 år gamla vilket kanske inte var så bra. Jag kände inte riktigt samhörighet, inte bara pga åldern men också på grund av hur fruktansvärt snofsiga de tjejerna var. Jag hade dock mina andra vänner på ridskolan som man träffade i stallet och jag hade kärleken till hästarna. Men när man blev lite äldre och vissa tjejer fortfarande var lika dryga samt att jag hade skadat ryggen och fick dra ner på ridningen så var det inte lika kul längre. Friidrotten och särskilt scoutingen där jag hade sköna personer att hänga med fick helt enkelt gå före trots kärleken till hästarna. Jag önskar verkligen att ridsporten kan lära sig av bland annat scouting där verkligen alla är välkomna och det känns som en enda stor familj inte bara i ens egna kår utan även i hela sverige och världen. MER KÄRLEK!!

  14. Doris skriver:

    Jag gillar Börjes jättemycket.

  15. nicole skriver:

    Just därför vågar jag inte tävla. Jag vågar inte ens vara med på en pay and jump. Knappt träna med andra heller. Jag hatar skitsnack. När jag tränade hoppning med min ridtravare fick jag MÅNGA fula blickar från folk med halvblodsryttare som hade fina hopphästar. Men de som var i min grupp va o är supersnälla. Kände två av tre sedan innan, och den jag inte kände berömde mig o min travare mycket. Såklart berömde jag tillbaka! Vi peppade varandra allihopa, det blir så mycket roligare. Men i slutet av passet kom alltid dessa tjejer in på sina hopphästar och gav mig blickar som skulle kunna döda.. Man känner inte sig så bra i det läget.

  16. Dixi Wonderland skriver:

    Ett av dina bästa inlägg måste jag säga. Vi hade inga pengar när jag växte upp men jag är så glad över att jag fick börja på ridskola då jag alltid älskat hästar. Idag rider jag inte men jag följer med här flitigt just för att det ger mig en kontakt till något jag tycker väldigt mycket om. Jag minns att redan när jag red var det mycket skitsnack och kommentarer tyvärr. Jag tror detta var 2001-2003 och det är så himla tråkigt! Bara att få gå på ridskola var stort men man behöver ju även då kläderna och det var inte alltid så lätt att få ihop till detta. Jag tycker att alla ridskolor ska under teoripassen även prata om miljön som finns på stallet. Som du skriver så ska ridskolan/stallet vara en frizon. Har man det jobbigt hemma eller i skolan så ska man kunna komma till stallet och få tröst från personerna där men även hästarna naturligtvis.

  17. Sabrina skriver:

    Jag är absolut ingen som håller med allt du skriver på bloggen och så, men jag tycker att du är en så otrolig skön människa. Du har båd fötterna på jorden och bjuder på dig själv. Tråkigt att du blir mött av så mycket dålig attityd, men så är det ju när man är framgångsrik. Det sticker i andras ögon! Tänkte bara att jag var tvungen att skriva det någon gång 🙂

  18. Emilie skriver:

    Håller med om allt! Tyvär lyssnade jag för mycket när jag var yngre då både föräldrar och barn började snacka skit om mig på tävlingsbanorna: ”hon åker bara häst” ”de där va bara ren tur!” ”Hästen gör allt” Allt möjligt sa dem för att det skulle börja gå dåligt för mig eller för att deras barn skulle sluta vara ”avundsjuka” på mig…. Och vet du va? Tillslut lyckades dem tyvär…. Efter ett tag va mitt självförtroende i botten, det är det än idag, 5 år senare! Nu gör jag allt för att få tillbaka mitt Ego!
    Jag berömmer verkligen dig som orkar stå emot alla negativa kommentarer! Jag själv glömde bort att jag fick mkt beröm men det negativa tog över!
    Jag är så trött på alla negativa kommentarer hit och dit, häst människor är så ytliga att dem glömmer bort att man har häst för att det är kul! Man tävlar inte mot någon annan än sig själv, ingen vet hur den enas häst är att rida eller va hen varit med om tidigare, eller hur mkt tid och pengar man lägger ner på sina hästar… Att folk ens har mage att uttrycka sig ibland när dem inte sköter ett dugg bättre är det värsta! Hästfolk kommer nog alltid vara hästfolk – en stor bubbla av avundsjuka och ”jag vet allt” människor!

  19. Erika skriver:

    Det börjar bli ganska tjatigt om att alla som kommenterar negativt är avundsjuka. Som någon skrev så vill du nog känna så. Kan iofs bara svara för mig själv. Har skrivit det så många ggr men det verkar inte gå in? Jag är INTE avundsjuk. Vill INTE byta mitt liv mot ditt, inte någon dag i veckan faktiskt. Men har jag inte rätt till min åsikt ändå?

  20. Jag håller inte med om att det är ett dåligt klimat inom ridsporten, i alla fall har det inte varit det för mig.

    Jag har ridit i 11 års tid, och både varit aktiv ridskoleryttare, ideell arbetare (ordförande i TS, US osv), samt tävlingsryttare upp till regional nivå. Plus att vi har vår blogg såklart. Personligen tycker jag att det har varit bra stämning överallt (även på bloggen, alltid). Oftast är alla trevliga som jag möter vart jag än kommer, och jag märker inte av denna prestige du skriver om heller.

    Givetvis finns det mobbare och rötägg, men jag tycker det är fel att säga att det är ”typiskt ridsporten”, för samma sak sker ju både i skolor och i andra idrotter/forum. Fördomar om oss hästmänniskor kommer ju bland annat från att folk skriver negativa saker om oss på internet, som enligt mig inte stämmer generellt. Varför inte fokusera på hur grymma vi hästmänniskor faktiskt är istället? 🙂

  21. Evelina skriver:

    Jag varken dömer eller avgör någons personlighet eller attityd genom deras klädval. Vem du är i mina ögon har du själv skapat via dina ord på den här sidan. Inte dina kläder, dina hästskötare eller dina hästtäcken. Bara du – med dina ord. Tyvärr går inte allt hat att skylla på avundsjuka, även om det vore sååå enkelt och bekvämt. And for what its worth – jag hatar inte, men jag älskar inte heller.

  22. Pricken över iet i ditt inlägg..!! Men håller med en kommentar här..
    Det kommer tyvärr inte gå över precis .. Och det är så sjukt tråkigt för som du skriver, alla som rider har någo gemensamt- vi älskar hästarna och de vi gör!

  23. Caroline skriver:

    Jag känner som tur är inte igen mig i skitsnacket eller avundsjukan, undra om det är olika vart man bor i landet? Jag är mycket ute o tävlar och tränar även om det inte är på någon högre nivå.

    Gällande ”hat” så tror jag inte heller att alla alltid är avundsjuka, man kanske bara tycker olika?

  24. Camilla skriver:

    Vi som aldrig mött dig ute på tävlingar och inte kan bilda oss en uppfattning om dig i verkligheten kan bara bilda oss en uppfattning om dig genom dina bloggar, genom dina egna ord och formuleringar. Att ta upp att alla som inte har samma åsikter som du ör avundsjuka låter i mina öron som en dålig ursäkt, precis som någon ovan skrev är det något du väljer att skylla på.

    Du vill sprida ett bättre klimat inom ridsporten säger du men ändå osar din blogg om negativ energi oh dina svar till ifrågasättanden och kommentarer är under all kritik. Svara med samma mynt anser inte jag är ett moget beteende, du kan välja att moderera bort sämre kommentarer, inte svara på de negativa och inte ständigt klaga på hästvärlden och dina läsare= bättre bloggklimat och en bit på vägen mot bättre klimat i ridsportvärlden. Som jag inte tycker är så hemsk som du vill påstå.

  25. LC skriver:

    Känner inte heller igen det här med skitsnack… Kan vara för att jag är vuxen nog att låta det rinna av mig och inte ta åt mig. Men jag vet ju att är man utbränd och deprimerad tar man åt sig av minsta lilla, du häller bara vatten på deras kvarn. Var stolt för det du har åstadkommit istället och låt bli att svara på dom kommentarer du anser negativa. Ta åt dig av tips och konstruktiv kritik, det finns många som läser din blogg som har betydligt mer erfarenhet av tex unghästar, än vad du har. Finns även många som har mer erfarenhet överlag. Alla kan vi lära av varandra 🙂

    Tråkigt med Chapello, blev lite förvånad att du skrev att du inte var förvånad, varför köpa en häst om man förväntar sig att den blir halt direkt?

  26. linda skriver:

    känner absolut inte igen mig på tävling i det du beskriver… å jag har ett sketet tranesläp från -90, ett fullblod för 15 000kr… å rider med säkerhetsväst på tävling fast jag är 34+

    tvärt om tycker jag att folk ALLTID är så snälla, erbjuder sig å hålla min häst när jag ska sadla för att jag oftast åker själv, främmande människor har hållit medan jag har sprungit på toa… parkeringsgrannar har börjat prata med en… jag har filmat en parkeringsgranne… vi höll hennes häst när hon gick på banan osv…

    nä, problemet kanske ligger hos dig? måste du ha massa iögonfallande prylar så du utmärker dig så då?

  27. Therese skriver:

    Word!!! Bra skrivet Tyra!!! Hästvärlden och hästmänniskor är precis som du säger, har man inte de finaste grejerna och hästen utan kapacitet för svåra klasser så är man typ i vägen… Låt oss glädjas med och visa respekt för varandra ist! Vi ses på tävlingar i vår 🙂 Trevliga som få 😉

  28. Louise skriver:

    Bra skrivet Tyra! Håller med dig, så ledsamt med skitsnack 🙁 Skitsnack osv kan verkligen förstöra nöjet med att ha häst. Så underbart att ha eget stall så man slipper det! Så sent som igår fick jag och min dotter iskalla blickar av de inackorderade när vi kollade runt i stallet på hennes nya ridskola. Vad sägs om ett hej istället lixom..

  29. Lina skriver:

    Ett väldigt bra inlägg tycker jag!
    Har tyvärr råkat ut där folk pratat skit om en på tävling men det har inte varit främmande hästmänniskor för mig utan folk jag gått i skola med och vi gillade inte varandra, dock tråkigt att folk ska behöva känna behovet att snacka skit om andra bakom deras rygg, min syster hörde när dessa snackade skit om mig.
    Även om folk kanske snackar skit om en, eller kollar snett låter jag det rinna av, visa att man är mognare än att göra samma sak tillbaka.
    Jag är den som inte försöker bry mig, jag är på tävlingar för att ha roligt med min häst men det är tråkigt när folk måste trycka ned andra för att känna sig bättre själva.
    Har dock aldrig varit med om att folk tittar snett, kollar ned på andra för att de inte har dyr utrustning eller liknande.

  30. Anonym skriver:

    Jag är neutral till dig eller hur man säger, men jag är ungefär lika utstött som du på tävlingar, inte för att jag har de finaste märkesgrejerna, finaste sportponnyn eller något sådant, jag kommer med min grova lilla lurviga ponny till hopptävlingar med i stort sett märkeslösa saker, man ser hur ALLA kollar snett på en för att man sticker ut, men ändå så brukar det gå rätt bra för oss ändå, vi hamnar oftast på 4 eller noll fel och ändå får man bara blickar.
    Tex så har jag tom bytt tränare då min förra såg ner på min ponny, ”dendär” kan ju inte hoppa (kan tillägga att jag aldrig hört det från någon annan), så jag fick hoppa som högst 70 på träningar medans resten i gruppen fick hoppa betydligt högre.
    Roligaste är ju på tävlingar när den tränaren är och hjälper sina elever, och jag blir bättre placerad än dom 😉

    Det jag skulle tro skulle hjälpa till att få bort all mobbning inom ridsporten är att alla tillverkare bara gör saker som man inte ser något speciellt som visar vilket märke det är.
    Man blir ju tex lika utstött om man har en kopia som om man har något man slarvigt sytt själv av en gammal gardin eller något.

    Självklart älskar jag att kunna vara annorlunda, men när man tex. tävlar i gamla utslitna byxor som från början kostade 200kr och nu inte ens passar längre (gått ner i vikt) för att man inte har råd med nya billiga och andra kommer med nya perfekt sittande märkesbyxor varje gång blir man lite less på det.

  31. Linnéa skriver:

    Jahaaaa, så det är dina pengar och fina saker som gör att folk tycker illa om dig – nu hänger jag med 😉

  32. Elin skriver:

    Men sluta! Det många skrev i det förra inlägget bla handlade om hästen du skickar tillbaka hade INGENTING med avundsjuka, att det sticker i ögonen eller nåt sånt. Du FATTAR verkligen inte, Tyra. Jag tänker inte gå in på mina åsikter gällande din djurhållning (och då menar jag inte skötsel/personal o allt du brukar säga) för det hör inte hit. Många utav de kommentarer du går igång på är de enda vettiga och verklighetsbaserade, DÄRFÖR går du just igång som en galen oxe på de personerna. Så jävla tröttsamt när man egentligen bara vill läsa om en vardag bland hästar…

    1. Tyra Sjöstedt skriver:

      Elin. Men snälla du det här inlägget handlar inte om MIG utan om ridsporten! Jag har inte ens läst i förra inlägget öfr om jag skickar tillbaka en halt häst så har det inget med någon att göra och alla hade gjort likadant. Men att få en sån här kommentar från ingenstans är ju ett riktigt stort bevis på att ridsporten är som den är.

  33. Jennifer skriver:

    Känner faktiskt inte igen mig alls i det du skriver. Har alltid haft det jättebra i stallet både på ridskola och privat där folk hjälper varandra. Även nere i tex Falsterbo kan man stå och tjöta med hästskötarna och elitryttare utan problem och att det skulle vara märkvärdigt, men jag kanske bara har haft tur:)

    Men sedan börjar det bli väldigt tjatigt om att alla som inte älskar dig är så fruktansvärt avundsjuka… Visst, jag skulle också vilja ha flera hästar, inte bara en men jag ser ingen som helst vits i att inte rida och sköta dom själv, vad ska jag då med fler hästar till? Ne då har jag det hellre som jag har det nu 🙂 Skulle inte vilja ha massa andra som sköter/rider mina hästar för det vill jag göra på mitt sätt!:)

  34. Martina skriver:

    Synd att du har en så tråkig bild av ridsport (och förmedlar den som sanning för eftersom att du upplever det såhär så ÄR det ju så). Jag har hållt på med höstar i 12 år, i olika discipliner, både privat och på ridskola- har aldrig märkt av något av det du skriver. Det kanske till stor del handlar om vilka människor man väljer att ha i sin omgivning och hur man själv beter sig/vilken attityd man har? För övrigt så dryper ditt inlägg av hybris (igen). Det kanske är det + dina löjliga och ständigt återkommande försvarsinlägg där alls som inte tycker som du är avundsjuka + dina svar på dina läsares kommentarer som gör att folk redan har en uppfattning om dig när du är ute på tävling?

  35. Fia skriver:

    Stackar dig som måååste ha dina märkeskläder/utrustning och tävlings/unghästar… Du vänder på saker och ting så att du hela tiden får någon offer roll, exakt vad är ditt arbete med hästarna förutom bloggen?!?
    Varför inte bara njuta av det man har ist för att behöva köpa 20 tävlingskavajer och 100-tals schabrak osv…

    Och nej, jag är inte avundsjuk..

    Och nej, jag har inte upplevt hästvärlden så illa som du..

    1. Tyra Sjöstedt skriver:

      Fia- Ja stackars mig. Nej du är säkert inte avundssjuk men sjuk bitter eller ond människa som måste försöka trycka ner mig i en anonym kommentar.

  36. Malin skriver:

    Håller med i allt du säger, naturligtvis och till fullo! Däremot kanske du hade tjänat på att förklara lite hur det faktiskt går till med ditt företag. Det är inte självklart för oss som läser hur mycket pengar som man får in på en blogg och hur man kan ha råd med hästar och anställda och hela alltet. Jag hade tyckt det var jättekul om du kunde förklara mer om företaget som bloggen är. På så vis hänger folk med på hur det ser ut i ditt fall, som ju faktiskt är ganska ovanligt eftersom du driver en blogg. Förstår du hur jag tänker?

  37. Eva skriver:

    mkt bra skrivit!
    Du har jobbat förr det du har och skal ha lov och njuta det!

  38. Fia skriver:

    Jag är varken ond eller bitter.. Men jag får inte säga vad jag tycker utan att trycka ner dig?!? Du trycker ju ner varenda hästmänniska ( och smutskastar hela ridsporten) som inte tycker som du eller klappar dig på axeln! Och det är okej?!?

  39. Jennifer skriver:

    Jag tycker du är toppen och en superbra förebild för alla tjejer och killar, oavsett om man gillar hästar eller inte. Däremot förstår jag inte varför man inte bara kan erkänna att man är från en familj som alltid har haft råd att se till att deras barn har haft häst och det där extra. Det ÄR ju en stor skjuts framåt om man jämför med de som är uppväxta med att få rida en gång i veckan på ridskola eller ens det, kanske på en pensionerad travare hemma i byn typ. Jag förstår inte (de flestas) bloggares ständiga försvar mot var de kommer ifrån? Är man mer värd som människa för att man skulle ha kämpat röven av sig från zero, eller kan man få ha fått lite skjuts från sina föräldrar men ändå vara en bra förebild och värd lika mycket? För mig är en förebild någon som kan stå för den dom är, oavsett bakgrund och ekonomi och som inte behöver försvara sig med ”jag behöver ingen som gör det eller det”. Men du har haft såna personer i din uppväxt som gjort dem sakerna, och de borde ju få cred för att du är där du är idag också. För du är ju ändå värd lika mycket för det, och ingen rår väl för var man kommer ifrån? Hoppas inte du såg detta som någon form av påhopp, jag tänker bara helt annorlunda. Jag har själv (säger inte att du haft det) ganska curlande föräldrar och klart jag klarar mig själv ändå för det, nu när jag är 25 år. Men jag tänker inte ursäkta mig eller skämmas för min uppväxt, inte heller se ner på andras.

  40. Johanna skriver:

    Håller inte med om klimatet i ridsporten. Har inte stött på det själv. Sen varken älskar eller hatar jag dig. Och avundsjuk är det sista jag är. Vem är du att vara avundsjuk på? Du kan inte behålla din personal för att du är för svår att jobba med. Det beror i sin tur på din mentala hälsa. Du köper hästars från ett av Europas mest ökända stall utan att ens se hästarna, för att du kan. Du snackar så mycket skit känns det som så även om du kan köpa dyra hästar, dyra märken, få bra samarbeten så tvivlar jag starkt på att allt agg mot dig beror på avundsjuka….

    Hitta dig själv är mitt råd.

  41. lisen skriver:

    Ja det där med avundsjuka kan nog stämma för det är nog väldigt många tonåringar som läser denna blogg.Vuxna människor (enligt min erfarenhet)brukar inte ”vara avundsjuka” på det sättet. Vuxna människor med många hästar vet vilket slit det är att på egen hand sköta och rida 4-6 hästar om dagen. Det kan nog folk reagera på, att du inte sköter något själv.Att du jobbar med bloggarna är ju som vilket heltidsjobb som helst och det har vi ju alla och sen har vi våra hästar EFTER jobbet men det verkar inte du ha, du har andra som sköter sånt åt dig. Men alla väljer ju själva hur de vill sköta sin ”hästhållning”. Jag föredrar att rida och sköta mina hästar helt själv för det ger resultat i längden. Men jag känner heller inte igen det du skriver.I min värld är det en skön avslappnad stämning och skitsnacket tycker jag mest att tonåringarna står för.

  42. S skriver:

    Det här var bra skrivet. Det är olika, vissa upplever det, vissa inte. Skönt för er som inte gör det!:) har haft problem med folk som snackat skit osv, inte alls kul senaste tiden att åka o tävla. Tillslut tröttnar man och nu sålde jag mina fina, älskade häst pga bristande intresse.
    En sport som är likadan, ibland värre är hundsporten som jag håller på med nu. Värst är då fasen lydnadsmänniskor samt ipo-människor. Blir så ledsen att man inte ens kan ta ut sin hund ur bilen innan folk säger skit. Här är det ju så att man döms efter ras, oftast är ju hunden dum i huvet osv. Dobermannägare är det inte lätt att vara nu, vilka fördomar….
    Skrev på en lydnadstävling, så dålig stil av t om domare att snacka skit om ekipagen som tävlade, önskar att både hundsporten och hästsporten blev bättre, alla skulle må mycket bättre då.

  43. Jenny skriver:

    Gillar dig bästa Tyra! Hoppas vi ses på nån tävling snart:)Kram!

  44. ida skriver:

    Inte konstigt du upplever ridsporten så, du målar upp en ganska oödmjuk bild av dig själv i bloggen.

  45. Sara skriver:

    Jag vill bara gratulera alla som skriver att de inte har upplevt ridsporten på det sättet som Tyra beskriver i inlägget. Ni har haft tur för det här förekommer faktiskt i stor utsträckning. Jag har personligen aldrig upplevt det mer än att det ibland har kommit någon kommentar om att jag har en travare och borde köpa en häst jag kan tävla. Men det är inte särskilt extremt och kan bortförklaras som andra människors åsikter som man faktiskt får ha. Däremot har jag sett en hel del mobbning och skitsnack och det absolut värsta är att folk är inte medvetna om att det är mobbning. Jag har själv vid ett tillfälle konfronterat några personer och sagt att det är mobbning de håller på med men de förstod inte förrän jag la fram ett exempel där de själva tidigare hade hävdat att det hade blivit mobbade i en väldigt lik situation. Det är DET som är skrämmande. Inte ens vid en konfrontation förstår en del människor vad de faktiskt håller på med, det krävs verkligen hårt mot hårt. Kan ju tilläggas att det var vuxna personer jag konfronterade.

    Det här är väldigt vanligt inom hästvärlden och all respekt till dig Tyra som lyfter fram det. Det behövs. Jag håller med om allt du skriver i det här inlägget.

  46. S skriver:

    Du har så rätt! Jag har precis köpt min första häst och flyttat till ett inackorderingsstall, jag har inga hästvana föräldrar, jag har gått på ridskola och läst på mycket, men kan självklart inte allt. Klimatet i min stallgång när jag flyttade in är obehagligt, folk pratar bakom ryggen på mig och försöker inte gömma hur de dömer en. Har bara haft hästen i en vecka och har redan börjat bli osäker på hur det ska sluta, om jag verkligen gjorde rätt val i att köpa osv. Jag älskar min häst, men det är så svårt att vara amatör på en plats där folk bara ser ner på mig. Nu försöker jag bara vara genomtrevlig tillbaka, le och hoppas att dessa människor någon gång får bättre självförtroende. Känner alltså igen mig i allt du säger, det ska inte behöva vara såhär!

  47. Maria skriver:

    Jättebra skrivet Tyra, och bra att du tar upp det! Det är verkligen som du skriver och det är fruktansvärt. Jag jobbar också i ”hästbranschen” men på ett helt annat sätt än vad du gör, och hästmänniskor kan verkligen vara svåra! Men jag tror du gör helt rätt i att bara försöka vara trevlig och aldrig aldrig bli som ”dom”.

  48. Rebecka skriver:

    Folk visar ju bara i detta kommentarsfält att du har rätt Tyra! Man behöver inte ge sina åsikter om det innebär att man i onödan sårar en annan människa, punkt!

  49. Johanna skriver:

    Håller med. Vi håller ihop stenhårt i vårt stall och hjälps åt och delar på det mesta. Därför blir man lika ledsen varje gång man stöter på detta ”fenomen”. Varför inte bara vara glada och hjälpa och stötta varandra. Vi har ju ett gemensamt intresse vilket borde ställa oss på samma sida

  50. karolina skriver:

    Hej Tyra!

    Detta har egentligen ingenting med ditt inlägg att göra men jag ville bara säga att du är en stor förebild för mig på alla punkter. Jag ser upp till dig som både ryttare och på backen. Jag mår själv väldigt dåligt, gick in i väggen i höstas som du gjorde för ett tag sedan och lider av depression, ska även göra en utredning för ADD, mitt i allt detta mörker så ser jag dig. Du vågar vara öppen och ärlig i din blogg med hur du mår och det är något som är väldigt nytt för mig då jag gärna sätter på ett pokerface för att slippa förklara mig.

    Jag har nu börjat våga öppna mig mer om hur allt står till och jag är livrädd samtidigt som jag tror att det kan vara någonting bra för mig, att få lära mig att inte gömma mig själv för andra , visa vem jag är och kämpa för att bli bättre. Tack för att du skriver om ditt liv utöver hästarna, för det är något som hjälper MIG väldigt mycket i min resa till ett bättre mående.

  51. Cissi skriver:

    Vill börja med att säga att jag håller med dig till hundra procent, ridsporten är otroligt infekterad av mobbning och att se ner på de med ”mindre” pengar.

    Jag har svårt att förstå de som aldrig märkt av detta på tävling, antingen så har dom pengar och är dom som själva mobbar eller så är dom blinda. Det finns ALLTID folk som kollar snett och viskar bakom ryggen på andra. Tänk att sätta en mikrofon på läktaren, oj så mycket tips man kunde få ifrån alla som sitter där och dömer?!

    Självklart kanske inte alla upplevt mobbing eller liknande men då kanske de borde ta till sig detta och öppna ögonen lite. Ingen i hela världen är perfekt och alla kan vi lära från varandra. Tänk att komma ut från banan och mötas av olika främmande personer som kommer med tips och råd om hur man kan göra det bättre nästa gång eller helt enkelt berömma och säga ”fan va bra det gick, vad duktiga ni är!”

    Undra om Malin Baryard kollar snett på Rolf-Göran Bengtsson för att han red snabbare än henne eller om han har det nyaste tränset?! Tvivlar starkt på det.

    Jag kollar in här med jämna mellan rum och tycker att det är en bra blogg. Du är ingen naturbegåvning (inte jag heller tyvärr;)) men du kämpar för det, jag är imponerad över hur långt du kommit på kort tid (i ridningen alltså).

    Självklart är jag avundsjuk på allt du har, tro mig, men det betyder inte att jag missunnar dig att ha det. Vem skulle tacka nej till fina hästar? Eller att kunna bygga ett drömstall? Ingen, eller ja, möjligtvis en person som är helt ointresserad av hästar kanske 😉

    Jag har läst alla ”elaka” kommentarer och förstår vissa mer än andra men i grund och botten så tycker jag att dom kunde låtit bli att kommentar, tycker inte att dom tillför nånting. Iofs kanske inte jag heller gör det men jag tycker iaf att du ska fortsätta blogga och kämpa mot mobbing och liknande.

    Jag hoppas att jag någon gång i framtiden får chansen att möta dig på en tävling och då ska jag minsann le och säga hej, inte för att du är kändis Tyra utan för att du älskar det jag älskar.

    Slänger in ett litet ordspråk som gjort mig stark när jag varit nere, hoppas att de kanske kan ge dig lite stryka också!

    Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

    Många styrkekramar från Norrland 🙂

  52. Madeleine skriver:

    Förstår dina åsikter fullt ut, men detta är inget fenomen bara inom hästsport! Det ligger prestige i samtliga intressen och hobbies, så fungerar människor… Om en frimärkssamlare har 200 frimärken i en trälåda och någon annan har lika många men bevarar dem i en ask av guld så är säkert den personen mycket kaxigare ;)Om en modebloggare köper kläder för 5000 kr månaden är den personen ändå inte lika cool som den som köper för 7000 kr i månaden… Och var glad ifall folk har höga ”förväntningar” på dig ute på tävlingar, du och dina hästar är ju jätteduktiga ekipage!

  53. Anette skriver:

    Jag håller inte med dig alls om att det är dåligt klimat inom ridsporten. Hos oss är det varken skitsnack på ridskolan eller i privatstallet. Inte alls, alla peppar varandra och är väldigt hjälpsamma. Sedan tror jag inte heller att alla som kritiserar dig gör det av avundsjuka. Precis som du skriver själv, så är du en amatör, och amatörer gör tokiga saker ibland. Då måste folk få reagera utan att du anklagar dem för att vara avundsjuka. Vissa tips du får kanske faktiskt är väldigt bra och i all välmening?

  54. Elin skriver:

    Tyra. Alltså ????? Vad hade ditt svar med min kommentar att göra. DET bevisade just vad jag skrev. Läs om och läs igen. Såg att jag missade ett ”om” för att förklara vilket inlägg jag hänvisade till. Hänvisade till, kommenterade inte det i sig över huvud taget…
    Och, du tillför inget till ridsportens, vad du anser tråkiga klimat, med alla såna här inlägg. Och vad det gäller att du inte ens läst, som du skrev nu, är ju väldigt underligt med tanke på hur pass många kommentarer du svarade på.

  55. Roswitha skriver:

    Ja brukar aldrig kommentera men är dagligen inne o läser ,tycker att det du har skrivit är klockrent så bra!!!

  56. Annelie skriver:

    Klockrent skrivet! Heja dig Tyra 😀

  57. nessa skriver:

    Alla ni som påstår att Tyra inte har rätt till sån åsikt kan ta sig i…något. Seriöst det här är hennes blogg och hon får väl lägga upp hurdana inlägg hon vill? Det är bara för bloggen är så stor så förutsätter folk att du skall blogga på ett visst sätt, eller så anses det vara provocerande för du har så mycket läsare. Jag kan säga att jag älskar din(a) blogg(ar) för du är en så jäkla stor kontrast mot alla andra storbloggare. Du är ärlig, jordnära och trevlig och vad jag hört är du de i verkliga livet också. Vore grymt att träffa dig!

    Jag kan hålla med dig till 100% gällande inlägget. Jag red på 3 olika stall och hamna byta för jag blev mobbad. Jag minns ännu när min ridlärare ringde min mamma och sade att jag har en sån talang att jag inte kan fortsätta på vanliga ridskole timmar. Jag fick börja rida på en privat ponny och ta lektioner i både hoppning och dressyr, vi tävlade också men bara på klubbnivå (jag var ju så ung). Du/ni kan tro hur alla i stallet hata mig pga detta. Jag var 12 år och skulle ha kunna bli hur lycklig och duktig som helst men jag slutade hela sporten pga mobbningen. Det värsta var att en grupp tjejer från min gamla grupp kunde komma och se när jag red och jag såg hur de viskade och skrattade på läktaren, ja menar såklart slutade ponnyn gå i form när de kom in o jag blev nervös. Att sen höra av den enda lite bättre vännen på stallet att de hade talat skit om mig i sadelkammaren var ingen höjdare. Detta scenario hände alltså fler gånger inte bara en. Att rida ensam i ett ridhus med en proffsig tränare var väl lite för mycket för dem. De två andra stallen jag red på var privat stall och där var jag medryttare. Där var de snäppet bättre men det var ett tävlingsstall och där blev jag utfryst för att jag inte tävlade eller var lika ”duktig” som de andra. Jag blev tex aldrig bjuden att rida ut i skogen med dem och de hälsade sällan. Enda ridsporten jag upplevt som var trevlig är faktiskt bland islandshästfolk men tyvärr är jag som du Tyra att det inte riktigt är min grej fast hästarna är mysiga och människorna trevliga.

    Ursäkta att jag nu rabblar på men skulle jag se någon av tjejerna nu skulle jag nästan ha modet att gå och hälsa och säga att du förstörde ett liv ja skulle ha kunnat ha. Jag fick ju byta branch och nu är jag utbildad fotograf vilket inte är tokigt men jag saknar hästarna något oerhört.

  58. S skriver:

    Jag ser verkligen upp till dig, du har ett väldigt bra tänk runt dina hästar och verkar vara en genomsnäll tjej. Skulle det vara någon jag skulle vilja träffa så skulle det vara dig.

    I ridsporten är verkligen extremt många elaka och jag har verkligen fått känna på det. Lika länge som jag hållt på med hästar har jag också blivit nedtryckt av andra. Jag har aldrig haft råd att köpa fina märken och inte dom bästa hästarna, men att bara kunna äga en häst gjorde ju mig överlycklig.
    Jag har ofta drömt om hur det skulle vara att kunna gå in i en affär och bara ta med sig precis vad man ville där ifrån och jag har verkligen kämpat för att försöka ta mig dit.

    Men för 3 år sen var jag med i en trafikolycka och skadade mitt knä, ingen ville anställa mig och allt jag byggt bara rasade. I sommras slet en häst sönder min rygg och har svårt för att gå.
    Jag fick sluta rida för 3 år sen. Helt knäckt fick jag till slut komma och klappa lite hästar och genom det hittade jag min shettis jag har idag.
    Även när valet av körponny gjordes så blev jag så extremt nedtryckt av hästmänniskor för jag var ”oseriös och okunnig”.

    Efter mina skador har jag givetvis gått upp i vikt, trivs inte med mig själv och nu är hästfolk på mig ännu mer.

    Dock tror jag verkligen att du inte är en sån person och det gör mig så glad att se någon som många ser upp till, har fina hästar och är duktig som fortfarande har fötterna på jorden.

    Jag är 24år och skadad för livet, men kämpar fortfarande. Jag vill kunna ge mina djur nya saker och kunna unna både mig och sambon saker utan att behöva låna pengar eller få dra ned på annat som egentligen behövs.
    Du får mig att kämpa vidare för jag ser vart man kan komma om man bara kämpar

  59. Josefin skriver:

    Det finns TVÅ typer av människor inom ridsporten.

    1. De som vill att alla ska lyckas, de ödmjuka och go’a människorna som man allt för sällan träffar på
    2. De som inte vill någonting hellre än att se dig ”crash and burn”. Och dem är bra jävla många fler än de andra.

    Alla som påstår något annat lever i en illusion

  60. Matilda skriver:

    Alltså.. Känner nästan att det är du som bidrar med ett dåligt klimat? Det finns idioter i varenda sport, herregud… Vad är det för vits med att uppmärksamma dom när 99 % av oss inte är på det sättet du beskriver. Gå in på Kristina Wargs blogg och läs hennes inlägg vetja!

  61. Lene skriver:

    vilka tröttsamma människor det finns. Den ena har mer ont i röven än den andra! Svensk avundsjuka, fy fan säger jag bara!! håller helt och hållet med dig i allt du skriver..den som säger att det inte förekommer måste komma från en annan planet! Stå på dig Tyra, och låt dig inte påverkas av såna låga människor som bara är sjukt avundsjuka på vad du har. hade dom själva haft samma möjligheter som dig hade deras åsikter varit helt annorlunda! Du har inte fått nåt gratis utan jobbat dig ditt du är i dag!! där finns så många proffs inom denna sporten, alltid nån som vet mer än den andra…jävla bullshit!! fortsätt kör som du gör..shoppa loss både på hästar och grejor och skit i vad andra tycker och tänker! vill man satsa måste man väl byta upp sig hästmässigt, det säger väl fan sig själv…som sagt Lycka till! och fortsätt med denna härliga blogg…och skit i dom som inte har ett eget liv utan måste lägga sig i andras..dom som bara har negativt att säga borde hålla käften rent ut sagt!!

  62. Madelino skriver:

    Du räddar hästvärlden med ditt tänk!! Ska sätta på min blygsamma fanclub känselspröt o leta upp dig någon tävling kring Mälardalen och attackera dig med ros och beröm. Kram från tjejen som spurtade till S-tälje i snigelräcern för å se din start i somras men inte ville störa nervösa Tyra… =D

  63. Linda skriver:

    Jag har själv varit aktiv inom hästvärlden sedan 17 år tillbaka. Jag känner absolut igen det du skriver även om det som sagt inte är ett fenomen som bara finns inom hästvärlden. Men precis som överallt är det pengar som avgör ”status” tyvärr. Sedan kan man välja att inte se det. Eller att helt enkelt inte märka av det. Det är sådan hysteri särskilt bland yngre ryttare att ha ”rätt” grejer till sig själv och hästen. Jag kan själv tycka att det både är roligt, skönt, praktiskt och snyggt med märkesgrejer och saker som kostar. Men det är inte vad som ska styra vem som är mer värd än någon annan! 🙂

  64. Anna skriver:

    Haller med Johanna nu nar jag last igenom kommentarerna igen efter att ha kommenterat igar.. som hon sa: ”Vem ar du att vara avundsjuk pa?” (det kanske ser hart ut i text men jag menar inte det som nagot elakt). Du berattar ju oppet om hur fruktansvart daligt du mar. Jag skulle aldrig nagonsin vilja byta ut min psykiska halsa mot pengar (hastar vill jag inte ha, och pengar har jag sa det racker, men vad jag menar ar att for mig ar halsan det viktigaste…) sa det finns absolut inget att avundas (enligt mig saklart, men for manga ar det nog en sjalvklarhet att man valt sin egen halsa fore att kunna anlita personal i sitt stall t ex). En liten tankestallare bara…

  65. Maria skriver:

    Läs Kristina Warg’s inlägg. Exakt så känner jag och undrar var i hela friden du rider någonstans??
    Bor i Skåne i deg hästtätaste området och här blir man glada för varandra, t.ex. När en väns häst såldes med miljonbelopp till USA – grymt kul!! Eller när en annan blev sponsrad av ett superlyxigt ridsportsmärke – vad häftigt och roligt!

    Är lyckligt lottad över att mina föräldrar kunnat hemlig fantastiskt fina hästar och utrustning, men aldrig märkt att denna avundsjuka du pratar om?! Sprider man positiv energi får man det tillbaka.

  66. Ryttarlivet.com skriver:

    Ett jätteviktigt inlägg, bra skrivet Tyra! Som helt ny inom ridsporten (vuxen nybörjare) så kan jag säga att min upplevelse har varit… Sval. Varken bra eller dålig. Inga nedsättande kommentarer i stallet/ridskolan men inte heller några positiva eller välkomnande sådana. Jag blev faktiskt väldigt förvånad, jag är en väldigt positiv och social person som alltid har lätt att smälta in i nya miljöer och grupper men jag känner att jag liksom inte får en chans. Det känns såklart trist, då jag precis som du tänker att vi alla ändå har något gemensamt – kärleken till hästar och ridning – oavsett hur duktiga vi är, hur länge vi hållt på eller hur stor plånboken är. Dock måste jag säga att jag får fantastiskt mycket stöd och pepp på min blogg – önskar att alla mina läsare fanns i Stockholm så att vi kunde träffas och snacka häst på riktigt också <3

  67. Therese skriver:

    Håller inte med. Att man blir tittad på lite extra eller att folk har förutfattade meningar är ju heller inte så konstigt ifall man driver en stor blogg, men mina ”förutfattade meningar” om t.ex. dig är bara positiva. Det handlar ju också om vilken bild man förmedlar av sig själv genom sin blogg, är man en person som tycker om att ”provocera” eller som skriver typ ”haters make me famous” – ja, då kan du ju räkna med att en del folk tycker att du är pantad, men det har inte med hästvärlden att göra. Sen att många har åsikter inom hästvärlden är ju inte konstigt eftersom att det handlar om levande djur. Starta en blogg och skriv hur du uppfostrar ditt barn så ska du se hur många som kommer att reagera och vara negativa mot din uppfostran (särskilt om man väljer att provocera), skulle negativa kommentarer på en sån blogg betyda att hela mänskligheten var psycoavundsjuka bitchar?

  68. Felicia skriver:

    Det är synd att så många personer (om man jämför med övriga sporter) vill trycka ned inom ridsporten.

    Tror nt att det är något man direkt kan göra, men vet man att någon/några hela tiden trycker ned på klubben tycker jag man ska ta det med dom som har hand om stället.
    Det är jobbigt men sant, det ända man själv kan göra är att sprida positiv energi- då får man det tillbaka! Och det gör du!

    Bloggar och sociala medier är svåra. Just för att där kan man kommentera elakt men anonymt. Förmodligen gör dom det utan att begrunda närmare, och det är så sorgligt!

    Läste på tyras.se om att du funderar mycket över hur det skulle vara utan bloggen, och hur stor skillnad det är på läsarnas attityd.
    Men låt dom aldrig stoppa dig från att göra något du brinner för!!

    Håller med nästan alla ovanstående kommentarer, det finns så många kloka människor!

    Och till sist credit till dig, för att du återigen försöker förbättra vår ridsport!

  69. jennie skriver:

    Bra skrivet Tyra!! 🙂

  70. Mini skriver:

    Det är inte så klokt av dig att skiva exempelvis: ”jag vet att det svider i vissas ögon att jag har råd med dittan o dattan, att jag köper dyra hästar, har fina kläder” osv.

    Bara den formuleringen gör att det blir skrytigt. Jag vet att du menar välmening. Men det blir fel när du uttrycker dig så

  71. Sanna skriver:

    Och nu är karusellen igång, offerkoftan är på och alla som inte tycker som du är elaka och avundsjuka…. Gäsp

  72. Anna skriver:

    Så de där kavajerna från equiline var alltså spons? Du slarvar med att skriva sånt.

  73. Johanna skriver:

    Blir lite förvånad över en del av dina inlägg. Började läsa din blogg när du köpte Dario eftersom jag själv köpt en häst av Hanna och kände till din häst. Tyckte bloggen till en början var rolig att läsa eftersom den skrevs med en viss lite naiv ödmjukhet.

    Nu känns det mest som om du i varannat inlägg måste kommentera hur nya, dyra och fina saker du har råd att köpa och att ingen ska ogilla dig för det. Klart det sticker i ögonen på människor när de hela tiden får det upptryckt i ansiktet. Det är inte avundsjuka alltid utan lika mycket att man blir trött på det. Som du skriver så är du snart 30 år. En 30-åring som måste sticka ut med materialistiska saker och omogna inlägg.

    Jag har fina hästar och bra utrustning. Har aldrig märkt av avundsjuka. Jag tycker snarare som flera kommer fram och berömmer mina hästar och tycker det är roligt att se deras utveckling.

    Jag menar absolut inte att det är rätt att skriva elaka saker men ibland får man se på sig själv utifrån och kanske reflektera över hur andra ser på en.

  74. Linda skriver:

    Jag tror att du uppfattar att folk kollar extra på dig och ser ner på dig på tävlingar just för att du är den du är! Folk vet vem du är och det blir intressant att kolla! Det är oftast ingen som ser ner på någon annan, inte i vuxen ålder men jag tror att det är värre för barn och tonåringar!

    Dock har den här bloggen sån himla dålig stämmning för folk anser att det är deras rätt att säga vad dom tycker och tänker. MEN om du bara lät alla dessa kommentarer passera och slutar ge så himla mycket svar på tal så skulle folk tröttna! Du behöver inte försvara dig, folk som försöker trycka ner andra har det oftast inte så himla bra i sitt egna liv. För att känna sig bättre så är det lättare att försöka ta ner någon till deras egna låga nivå. Tex. barn och tonåringar som mobbar andra i skolan har det oftast väldigt svårt hemma och de behandlar andra som de själva blir behandlade hemma av sina föräldrar. Sen finns de dom som tycker det är kul att vara översittare och tar allt du säger som skryt osv, vilket är väldigt tråkigt. Men JA det sticker i folks ögon när dom läser om ditt liv (TYVÄRR)och när någon skriver ”nä jag är inte avundsjuk men om du bara slutade skryta om dina märkeskläder så ska jag hålla käften” så är dom faktiskt avundsjuka. Kanske inte på vad du har utan att du vågar säga det och detta vet folk oftast inte om.

    Allt handlar om psykologi, precis som det gör med hästar. Men mitt bästa tips till dig är att låt alla dessa dumma och korkade kommentarer passera och låt denna blogg få bättre stämmning och bättre energi!

    KRAM

  75. Lisen skriver:

    Maria jag läste Kristina Wargs inlägg och klart hon har en poäng men å andra sidan så är hon lite extrem åt andra hållet. Hon har alltid haft SM och EM-ponnys, tävlat 1.50 på storhäst och bor på en herrgård med stall, veterinärklinik, ridhus och skrittmaskin. Hela hennes familj står bakom henne och hon har alltid haft det förspänt med hästar. Att hon skriver att hon alltid åkt transport är väl sant men det är ju en jättedyr transport med plats för flera hästar som står på snedden och fin dragbil och allt. Bor alltid på hotell på meeting osv. Klart ingen ser ner på henne? Varför skulle de?

  76. Sandra Engberg skriver:

    Bra Tyra! Jag gillar din blogg, inte för att vi rider lika – jag är en typisk western och NH typ, men vad gör det? Du är en sund människa som jobbar hårt, men det kanske folk inte förstår. Många djur = mycket jobb. Jag bor på en gård där jag och min sambo har två hästar plus att vi tillsammans med mina föräldrar har kor och får plus att alla har heltidsjobb på sidan av. Det tar tid, det är fantastiskt att du lyckats komma så långt med ditt företag och dina hästar, att du kan ha personal och köpa de hästar du vill ha och tror på, inget kommer av sig självt. Jag beundrar ditt go!

  77. Lisa skriver:

    http://kristinawarg.se/2014/january/det-ar-ingen-som-ser-ner-pa-dig-3.html

    Tycker ni borde läsa det här inlägget, en framgångsrik svensk ryttares syn på saken. Håller absolut inte med Tyra, känns som ännu ett ”tyck synd om mig” inlägg.

  78. Jane skriver:

    Ja, men visst är det precis så väldigt ofta. I varje fall i kommunen jag hade häst i. Hur tonåringarna har det vet jag inget om men det pågår en hel del vuxenmobbing. Inte direkt gällande märkeskläder etc utan vem som man och inte kan något; ”experter” vs amatörer… Där alla egentligen är det senare men ingen vill erkänna det. Fruktansvärt klimat och den största anledningen till att jag slutade.

  79. Isabelle skriver:

    Läs Kristina Wargs syn på saken – http://kristinawarg.se/2014/january/det-ar-ingen-som-ser-ner-pa-dig-3.html.

    Jag har upplevt lite blandad. Men Kristina har rätt majoritet är trevliga! Sen finns det alltid folk överallt som är negativa osv.

  80. Isabelle skriver:

    Lisen – Kristina har tagit fram många av sina hästar själv. Hon har inte fått något gratis och jag vet själv att hon jobbar hårt. Hon är en fantastisk ryttare! Hon har mkt stöd av sin familj men det är vi många som har? Hennes EM ponny har hon ju tex utbildad själv.

    Så tycker du överdriver en aning nu.

  81. Moa skriver:

    100% RÄTT i det du skriver om prestigen i ridsporten!

  82. Malin skriver:

    Helt rätt! Det enda jag personligen inte trivs med ridningen är den otrevliga stämning som finns bland dem som utövar sporten. Tyvärr så finns det allt för många som tycker om allt och alla och är self appointed experts. Deras kunskap går inte till nytta för någon när de inte kan förmedla det på ett bättre sätt. Självklart är vi många som vill syssla med ridning på heltid som jobb men måste detta innebära att vi trampar ner alla andra på vägen dit? I de ansvarsroller jag har haft inom sporten så har jag satt som prioritet att alla ska känna sig välkomna oavsett nivå eller kunskap. När vi älskar sporten och hästarna så mycket måste vi ju kunna hitta ett sätt för alla att komma överens.

  83. Lina skriver:

    Som någon klok människa skrev, sprider man positiv energi får man det tillbaka!

    Jag har varit med i ridsporten och tävlat ponny och häst på nationell nivå några år, och känner igen mig i det du skriver. Men min bild av ridsporten är ändå att på tävling är det trevlig stämning mellan alla och man gratulerar alla i sina framgångar, ser inte alls någon dålig stämning. Om en kompis blir placerad i en tävling glädjes man väll med den istället för att trycka ner den? Och går det dåligt stöttar man och trycker inte ner. Sen finns det människor som är undantag, som inte klarar av att det går bra för andra…

  84. Beatrice skriver:

    Detta inlägget är nog det sannaste om ridsporten som jag läst. Det finns verkligen otroligt mycket skitsnack o utanförskap inom ridsporten! Kanske inte överallt om man har tur men absolut i majoritet speciellt på tävlingar och jag tycker verkligen att det är bra att du vill förbättra detta, hoppas verkligen fler tar efter!
    Hoppas fler berömmer varandra och inspireras av varandras framgång istället för att prata skit bakom ryggen. Du verkar vara en jättetrevlig person och en duktig och positiv ryttare, Just Keep Going! 🙂

  85. Therese skriver:

    Lisen:
    Antagligen för att alla bloggare gillar att skylla allt på avundsjuka. Allt du skrev om Kristina warg stämmer visserligen inte, men just pga att hon har det bra, har tävlat högt, har fina saker borde väl hon va den som har flest elaka kommentarer eftersom att hon faktiskt har något att vara avundsjuk på, men det är ju där problemet är, folk skriver inte elakt till henne och hon skyller inget på avundsjuka

  86. Jennifer skriver:

    Jag tror att du skulle ha det lättare med ”hatet” i kommentarsfältet om du visade lite mer ödmjukhet.
    Och det dåliga klimatet inom hästsporten finns dessutom inte bland proffsen lika mycket, hur kommer det sig tro?

  87. Titti skriver:

    Jag tror inte att ridsporten är bättre eller sämre än någon annan sport eller miljö där människor konkurrerar med varandra! Visst det finns folk som snackar skit och det finns folk som ser ned på andra och det finns även en massa avundsjuka. Men jag är övertygad om att det finns lika många som är uppmuntrande och glada för andras skull och som inte är avudsjuka. Man kanske upplever att ridsporten är värre men det är ju den man ser om man är inne i den och man blir kanske lite hemmablind.

    Dessutom har vi människor och, det gäller alla, mycket lättare att fokusera och uppmärksamma det som är negativt och inte det som är positivt. Får man tre positiva kommentarer och en negativ är det den negativa man kommer att komma ihåg och fokusera på, helt omedvetet. Man måste faktiskt ibland träna på att se det positiva och inte fokusera på det negativa! Det är ett faktum som man kan ha i bakhuvudet när man börjar tänka på de man tycker att man fått negativ feedback på!!

  88. Louise skriver:

    Jag tror inte heller att ”elaka” kommentarer har med avundsjuka att göra. Som flera redan skrivit, så har Kristina W mycket man kan vara avundsjuk på, men där ser man inga elaka kommentarer och man unnar henne framgång för hon verkar vara en ödmjuk person med fötterna på jorden. Det jag upplever att endel elaka kommentarer bottnar i är däremot att inte delar din åsikt i allt. Och inte kommenterar för att försöka göra ditt liv surt för att man är avundsjuk på dina hästar eller personal. Men de flesta hade säkerligen inte tackat nej till att få dina hästar precis som de heller inte tackat nej till Kristinas hästar. Men de finns självklart personer som är rent elaka och försöker trycka ner på dig och dom är säkert avundsjuka, men de är nog inte majoriteten.

  89. sara skriver:

    Jag tycker du är grym! Låt ingen annan få dig att känna dig mindre, sämre eller dummare än vad du själv vet att du är. Stå på dig och framför allt, stå upp för dig själv.
    Med ödmjukhet, ett stort hjärta och ett öppet sinne kommer man långt. Även inom hästvärlden.
    Jag hejar alltid på dig! 🙂

  90. Rebecka skriver:

    Väldigt sant! Är uppvuxen med ren skitsnack i ridskole-stall där man hörde skvaller om alla från alla, men så länge man omringas av en eller flera fina vänner så klarar man av miljön. Idag har jag tre tävlingshästar på alla olika nivåer och jag älskar att tävla, även om man självklart får höra en drööös med eleka kommentarer om att de vill stänga av mig, att jag inte förtjänar detta yadayada. Min allra bästa väns mamma hatar mig och mina hästar, vilket hon har gjort i flera år nu. Men man överlever så länge man brinner för sporten, fast självklart är det riktigt tråkigt att alltid stöta på sådana konversationer jämt och ständigt.

  91. Emily skriver:

    Jag tror man måste ha lite mod för att helt enkelt vända på kakan. Jag köpten en 17årig d-ponny från ridskolan jag red på. En vad många tyckte var en fullklommligt galen häst som slängde av allt o alla. Alla ponnymorsorna gick i taket och mina vänner som köpte de dyra hästarna som var startklara gav mig snea ögat och tror nog att vi var de största samtalsämnet i den lilla klubben i byn. Jag sket fullständigt i dom, tränade, tävlade, nötte, kämpade. Känslan när folk från att kolla snett på oss, viska om oss, till att folk på tävlingar kom fram och berömde mig för mitt jobb med honom. Japp, skitsnackarna hade helt enkelt inte så mkt att snacka om längre när jag och min vad dom tyckte, fullkomligt galna ponny snodde deras rosetter.

    Skitsnack finns överallt, skolan, jobbet, på stan, på ridskolan.. låter man sig påverkas så når dom ju dit dom vill. Head up high, se de som en komplimang. Du syns, du märks, av någon anledning snackar folk om just dig! 🙂

  92. Erika skriver:

    Det känns ändå som om Kristina har mer att vara avundsjuk på ja. Och jag tycker absolut hon jobbar myyycket hårdare än Tyra. För några år sedan när hon pluggade gick hon upp kl 4 på morgonen ibland för att hinna rida några hästar. Hon har inga anställda alls. Hennes mamma hjälper till då och då på morgonen. Hon tränar regelbundet för erkänt duktiga tränare! Men ödmjuk…. Har inte sett en enda negativ kommentar på hennes blogg på de år jag följt den, trots att hon som sagt har så otroligt mkt mer att vara avundsjuk på. Men tror inte någon missunnar henne det eftersom hon jobbar så extremt hårt för det. Och har fötterna på jorden. Bilden vi får av Tyra är att hon mest går hemma. Åker och rider när hon har lust (oftast sammanfaller det med när de ska hoppas…). De anställda gör typ allt annat kring hästarna. Vette katten om Tyra ens borstar hästarna själv?? Ändå kommer hon ingen vart. Kristina kämpar o sliter och gör allt själv och dessutom presterar hon. Men är ödmjuk. .. Så känner jag. Henne kan man vara avundsjuk på MEN som sagt missunnar henne inte det. Tyra känns det mest som hon sjabblar bort sina pengar och möjligheter. Då blir man mer förbannad för det skulle kunna hända så mkt annat bra för de slantarna…

  93. Madeleine skriver:

    Kristina & Tyra står inte i varsin ringhörna och ska gå en boxningsmatch mot varandra! Ingen tror väl på riktigt att allt är svart eller vitt? Av samma anledning behöver man varken hata eller älska Tyra, hon är en människa som alla andra, med massor av positiva egenskaper.

  94. Josefine skriver:

    Jag tycker att Tyra har rätt i det här inlägget. Det förekommer alldeles för mycket skitsnack inom ridsporten. Framförallt är det dem som jag upplever ”sticka ut” eller inte ”följer normerna” som har blivit mest utsatta för detta. Kanske Tyra är en av dessa? Jag har även haft min häst i olika stall med både vuxna och unga inackorderingar. Det är i de stall med mestadels vuxna som jag har upplevt har varit absolut värst. Man kan ju även här fråga sig om det inte är i de stallen som mognaden borde vara högst?

  95. Josefine skriver:

    Vill även tillägga att jag har själv blivit utsatt för ”sneda blickar”, av min dåvarande bästa kompis. Det skedde när jag köpte min häst för många år sedan. Den kostade en del (dyrare hobbyhäst) men har aldrig varit något svårklassämne. Min kompis tyckte väl att jag ”köpte till mig” tävlingsresultat men så var det verkligen inte (inga stora framgångar här nä). Det var så himla jobbigt för mig för det var så tydligt att hon INTE unnade mig en trevlig häst. Varför? Förmodligen avundsjuka (i detta fallet). När jag tänker på det kan jag aldrig minnas att hon har sagt en enda komplimang om min häst. Jag är även säker på att det inte snackades gott om mitt hästköp hemma vid hennes köksbord. Jävligt tråkigt, rent ut sagt. Jag var alltid noga med att berömma hennes häst på tävlingar och dylikt. Hon ansågs för övrigt vara en trevlig och ödmjuk tjej, men visst kan det ”sticka i ögonen” även hos dem bästa…

  96. Amanda skriver:

    Bli inspirerad av fälttävlansryttare skulle jag vilja säga, de är supertrevliga och det är en jätte härlig gemenskap på tävlingar även på amatörnivå! vänliga mammor som ger en tips och råd på framridningen, man får låna sadelgjordar om man råkat glömma den hemma och ingen som ser ner på en för att man inte rider med märkeskläder.

    det där beteendet som du beskriver känner jag bara igen från hopp och dressyrtävlingar, aldrig att jag stött på detta när jag tränat/ tävlat fälttävlan! kanske för att den grenen inte ses som lika stor och prestigefylld som hoppning och dressyr är i mångas ögon men så mycket roligare och så mycket trevligare människor!

  97. Linnéa skriver:

    Vet inte om hästsporten är så himla mycket värre än de andra sporterna. Vi konkurrerar ju mot varandra och det är en sport där man vill vara bäst. Sedan kan det ju vara så att ridsporten är lite värre för det är ändå mest tjejer, och vi vet ju att tjejer kan vara experter på att snacka skit 😉 har varit med om detta och tror att i de flesta stall snackas det nog ofta bakom ryggen på varandra, tyvärr.

    Men att man tror att du skulle vara otrevlig och dryg för att du har equiline och anställda tror jag inte på. Folk har med sig hästskötare på tävling och bär märkeskläder men det reflekterar man ju inte så mycket kring. Likaså om någon inte har märkeskläder, det är ju inget man bryr sig om? Tror du måste ändra din uppfattning lite. Ingen tittar mer på dig bara för du har equiline, dom tittar nog bara för du är lite mer ”känd”. Du vet ju inte varför dom tittar, och om dom ens tittar. Men folk som snackar skit finns det alltid. Kanske bara lite fler inom ridsporten eftersom det är så mycket tjejer 🙂

  98. Sandra skriver:

    Det finns ett mellanting mellan älska och hata, att inte bry sig. Det är den enklaste vägen om man har svårt att älska!

  99. Jeanette skriver:

    Jag har framfört åsikter som förmodligen klassas in i kategorin kommer från ”avundsjuka”/”bittra” människor eftersom jag inte har samma åsikter som Tyra i allt.

    Bara för att klargöra – jag är inte avundsjuk på Tyra. Till skillnad från Tyra så äger jag mitt eget stall. Jag har fler hästar än Tyra som tävlar på högre nivåer än vad Tyras hästar gör. Jag har själv plockat fram flera hästar från unghäst till svår klass. Jag har ett gott rykte och jag behöver inte jaga kunder/klienter/hästar – folk kommer till mig. Jag klarar mig väl ekonomiskt.

    Jag har inte upplevt det som Tyra beskriver här i inlägget att ridsporten är så hemsk med mobbning, skitsnack och avundsjuka.

  100. Rebecka skriver:

    Jag har då aldrig stött på detta. I min klubb är vi som en stor familj, på tävlingar har jag aldrig stött på en människa som varit negativ (det enda är sk ponnymammor som fortsätter tjata o skrika på sina döttrar när de går över till storhäst). Jag har ofta varit med om att man diskuterar banan, grattar och lyckönskar varandra, ber om ursäkt vid missförstånd på framridning/framhoppning, pratar med grannarna på parkeringen och har fått hjälp med att hålla häst, lasta mfl när jag varit ensam- utan att behövt fråga. Tävlar jag orutinerade hästar på lokal/regional nivå och ex. någon kommer in med en travare- visst folk reagerar, men positivt!
    Jag har även varit med om folk som kommit fram på parkeringen och sagt att ”det var en snygg runda” osv.

    Tror att de som upplever att ridsporten är negativ, mobbing och hemsk är vad jag förmodar sådana som själv pratar ill aom folk el liknande.
    Man får vad man ger. Jag själv tar gärna initiativ och paratr med folk och är glad och positiv mot alla, berömmer arrangörerna om det är en bra anordnad tävling mm, det gör nog att folk också lättare tar kontakt.

    Jag har bara en uppfattning om dig efter att läst denna blogg från start- och den är inte positiv, tyvärr. Kan det vara det som avspeglar sig på tävlingar som gör att du känner som du gör? För jag förstår inte hur man kan tycka ridsporten är en sådan hemsk sport med mycket prestige och mobbing? Jag åker ändå landet runt på tävlingar.

    Sen att folk har ”märkeskläder” är nog mest känsligt hos dem i början av tonåren, dvs. på samma sätt som folk som har märkeskläder i skolan. Med jag är seniorryttare och vet inte hur mkt det är på ponnytävlingar. Jag har ibland coachat klubbens ponnyryttare och lag, men inte då heller upplevt något negativt, faktiskt.

  101. Emma skriver:

    Åt helvete med folk som tror att dem är bättre än alla andra. Åt helvete med bittra människor som klankar ner på andra.

    Inom ridsporten förekommer mycket mobbning och ni som påstår något annat, snälla öppna ögonen.

    Åt helvete med folk som sitter dagligen och trackar på Tyra också förresten.
    Tyra! Du är en bra förebild för många! Jag ser upp till dig och folk som klagar på dina snedsteg, snälla du är mänsklig! Kör ditt race och stå på dig.

  102. Emily skriver:

    Hej på er alla glada, och Tyra förstås!
    Shit pomfritt vilken skit kastning många håller på med här inne!
    Hur vore det att vända om stämningen lite?
    Jag förstår och känner igen mig i det mesta som Du, Tyra beskriver.
    Men om jag får ge dig ett tips, baserat på det jag läser bland både inlägg och kommentarer så är det att helt enkelt försöka vända om!
    Man brukar ju säga saker som ”ingen eld utan glöd” osv…
    Du får så många fantastiskt fina kommentarer som verkligen talar för hur många av dina läsare som avgudar dig, sen är det den här ”skaran” av människor som inte kan vara tysta och som bara mååååste kommentera elakt eller iaf inte positivt.
    Ja tycker inte att du ska förglömma att de allra flesta som skriver negativt, har du haft någon form av inverkan på. Så igentligen är det ju en positiv sak i det tråkiga sammanhanget? (Då tänker jag på det här med läsare och att set ger dig inkomst osv)
    MEN något man lätt kan sätta som mönster i din blogg är att 90% av de kommentarer du tagit dig tid att sätta svar på är just de negativa kommentarerna. Och tro mig när jag säger detta att jag VET hur svårt det kan vara att hålla tyst ibland. Men istället för att ens ge så mycket som ett svar på tal( även om det ibland är rent tvunget) så välj istället någon av alla de fina kommentarer att svara på!
    Det kommer du i längden att tjäna på, då du kommer slippa följd kommentarer som tex; hur vitter och aggressiv du är mot dina läsare.
    Älskade du.. DU är större, DU vill göra skillnad och DU KAN oxå börja göra det!
    / trogen läsare som ofta får bita sig i tungan ;))

  103. JennyM skriver:

    Förlåt, men hur fasen lyckas folk komma undan avundsjuka i ridsporten?! Det är det sjukaste jag hört nästan.. haha. I högre klasser och på större tävlingar kan jag förstå, där är ju alla mer lika och dom har alla fina hästar, dom gör alla några eller flera bra starter, man har tagit sig dit på lika villkor. Javisst, det finns en hel hög med fantastiska hästmänniskor, men att säga att man aldrig stött på en ”typisk hästmänniska” känns faktiskt i mina öron overkligt… Om man inte har ett eget stall och knappt lämnar gårdsplanen då.. Däremot är jag jätteavundsjuk på folk som aldrig upplevt detta, det är som du skriver tyra, väldigt märkligt att det finns med tanke på våra kärlek till hästarna.

  104. Sophie skriver:

    Tror, konstigt nog, att det är värst hets på ridskolorna. Där finns det ju en tydlig hieratki som dessutom ofta uppmuntras av ridskolechef/ridlärare, ofta i form av favorisering. Har själv upplevt detta. Nu rider jag sedan flera år tillbaka hos en uppfödare och slipper mycket av kontakten ned oseriöst hästfolk… Men på tävling en gång hörde jag en kvinna öppet tala illa om mig och hästen jag tävlat. Är fortfarande ledsen över det, sitter tyvärr i bakhuvudet nu att jag tror folk ska tala illa om mig på tävling. Har dock i princip aldrig upplevt det i övrigt. Rör mig en del på reg/nat också, där är det inte samma, upplever jag. Blivit fräst på några gånger där också visserligen, då av professionella, men då vänder jag nu för tiden bara på klacken. Synd bara att inte ens proffsen kan sköta sig alltid. Är ju trots allt så att de livnär sig på sina kunder och därmed sitt rykte…

  105. Andrietta skriver:

    Intressant att du tog en bild från HFRK, på deras anläggning ligger även ridskola där det tyvärr pågår väldigt mycket skitsnack, mobbning & utfrysning. Jag gick där i många år och lärde mig rida där, har väldigt mycket bra minnen därifrån men tyvärr tog det dåliga över när jag köpte egen häst och jag slutade där.
    Bra inlägg!

  106. Bea skriver:

    Jag håller verkligen med dig. Jag tror att det till stor del handlar om att det anses som en ”överklassport” och att hela grunden, det som egentligen är viktigast, de underbara varelserna som hela sporten bygger på, tragiskt nog har hamnat längre ner på prioriteringslistan.

    Istället läggs fokuset på konkurrens gällande alla dessa flashiga tillbehör och märkesprylar man ska ha, framgångar inom tävling, vem som tränat för vem, hur mycket man pröjsat för sin pålle jämfört med boxgrannen samt fina stamtavlor om de enbart är för att kunna känna sig överlägsen och se ner på andra. Hela poängen med ridsporten går förlorad om vi lägger fokus på fel saker som det materiella och rivalitet.

    Vad hände med kontakten och samhörigheten med de underbara, lojala och fördomsfria hästarna som är grunden för egentligen allt? Bryr de sig om du rider i märkesridbyxor eller trasiga jeans? Nej, för det är inte väsentligt egentligen. Värderar de oss eller sig själva baserat på ekonomiska faktorer eller utbildningsnivå? Nej, för vissa hästar är fullt lyckliga med att lunka runt med en nybörjare på ryggen medan andra älskar att arbeta hårt och ständigt lära sig nya saker.

    Ridsporten och det där fina samspelet med hästar ska vara roligt och upplyftande för ALLA oavsett nivå eller ekonomiska möjligheter. Varför ska det behöva bli en skillnad i värde på de människor som rider barbacka i skogen på en pensionerad travare och de som tränar Grand prix på sina superstammade hästar? Båda är precis lika okej. Och varför ska vi jämföra oss så mycket med andra och antingen vara avundsjuka och försöka trycka ner varandra alternativt se ner på de som inte har samma ekonomiska möjligheter eller är på samma nivå än eller faktiskt inte har lika höga ambitioner med sin ridning?

    Tänk vad fantastiskt det skulle vara om vi istället kunde inspireras och peppa varandra, acceptera varandras olikheter och ambitioner och bara känna glädje över vårat gemensamma intresse för hästar. Oavsett om det gäller den där fantastiska känslan av samspel när man gör en perfekt galoppiruett eller känslan av samhörighet när man gosar med sitt leriga gotlandsruss i hagen.

    Acceptans, en mindre missunnsam och mer fördomsfri och positiv stämning är vad jag vill ha i ridvärlden.

  107. Micaela skriver:

    Jag har faktiskt inte upplevt ridsporten på det sättet-tvärt om! Och om det någonstans skulle vara annorlunda så är det människorna det är fel på. Precis som att det kan vara dålig stämning på en arbetsplats eller liknande.

    Dock kan jag tycka att alla ”experter” som ska racka ner på allt du gör på bloggen är sjukt tröttsamma. Om de är så mycket experter, varför inte starta en egen perfekt blogg? Eller bli elitryttare med en gång. Det verkar ju vara hur enkelt som helst, eller hur? Typiskt tjejer att inte stötta varandra. Varför inte bara radera alla osakliga kommentarer så detta blir ett vettigt hästforum istället. Eller alla experter kanske kan lägga ut sina namn och telefonnummer, det kan ju faktiskt vara så att även jag kan behöva deras hjälp.

  108. Linda skriver:

    Varför måste du hela tiden byta stall,personal ,hästar etc?:-(

  109. Alicia skriver:

    Så himla bra inlägg! Det stämmer verkligen!
    Jag har ridit sen i somras, alltså inte så länge och är så kallad ”ny” i stallet. Jag tycker det är riktigt kul o jag är i stallet flera dagar i veckan för jag har blivit så fast i hästar o tycker de e så mysigt.
    Det är samma tjejer i stallet varje gång jag är där o deklart dem känner igen mig. Så fort jag går förbi tittar de på mig, varje gång jag ler tittar de bort eller bra fortsätter titta.
    Känner mig inte välkommen o tycker de e lite läskigt/pinsamt att gå till stallet då alla bara tittar på mig o aldrig ler eller säger något.
    Varenda gång de ser mig ler jag, men får inget tillbaka.

    Under hela denna tiden har det varit tre stycken som har lett till mig.
    Men ingen har sagt ett ord till mig förutom en gång när de gickpå mig sa de förlåt.

    Skulle jag ridit i stallet länge o sett att de kommit en ny skulle ja pratat med personen o bett den liksom vara med, hjälpa den osv. Istället för att bara glo.

    Det finns en häst jag gillar väldigt mycket, den har en skötare o så fort skötaren är där o ja e inne hos hästen, stirrar hon ut mig o verkligen ser sur ut, ja ler men får ingenting tillbaka.
    Istället för att va sur hade de ju varit trevligare om hon hade liksom pratat med mig o sagt att ”gillar du oxå denna hästen, visst e hon fin” eller något liknande.
    Istället går de därifrån o väntar tills jag gått eller bara stått där o tittat.

    De är alltid samma tjejer i stallet o de har ju sitt lilla ”gäng” liksom.

    Hur länge ska jag vara ”den nya” tjejen i stallet. Ibland har jag sagt hej, men får inget tillbaka. Känns jobbig. :/

  110. Hästsport+avundsjuka=sant! skriver:

    Visst finns avundsjukan alltid pyrande i en bransch som innebär mental, fysisk och stor ekonomisk ansträngning för alla inblandade. Det är nog lätt att ”titta snett på andra” för att försöka höja sig själv. Under mina år i branschen har jag varit med om många, många exempel på riktigt obehärskad avundsjuka.
    Några saker att ständigt bära med sig när det blir för mycket grönt, fult avund:

    – De flesta hästmänniskor är utfattiga, belånade och har högst osäkra inkomster
    -Merparten av de glamourösa hästlastbilarna är bankens (belånade)
    – Din ridskicklighet sitter inte i rätt gummiskoning på ridbyxans knä, inte heller på ”rätt” färg på stygbyglarna; den sitter i djup kunskap om ridning och många timmars mycket hårt tränande

    och kanske det viktigaste av allt:

    -Mät dig efter dina egna förutsättningar och insatser; inte efter vad andra ”har”. Inne på banan är det trots allt samma villkor för alla. Där finns ingen gräddfil.
    Tävlingsreglementet och sporten är totalt ointresserat av:
    om Du kom ridande till tävlingsplatsen eller åkte helikopter (har hänt att en ryttare kommit till tävling i just helikopter…)
    vilken färg Du har på kavajen, vilken märkessadel eller inte Du har, om dina hästar står i Röver&Rub-boxar eller hemma i ladugården.
    TR bryr sig inte heller ett dugg om Du rider i Animo eller Börjes-produkter så länge Du följer reglerna.

    Avundsjukan kommer alltid att finnas i en sport som kan göra det mer eller mindre ”enkelt” att nå framgång. Oräkneliga gånger har jag svurit över min gamla gård utan ridhus, ridbana, skrittmaskin, designinredning, ”ful”-trailer, ”ful” lastbil, dyr tävlingsutrustning som slits snabbt och blir omodern i ett nafs.
    Självklart hade det varit väldigt mycket enklare att ha en fullt utrustad anläggning som vissa är förunnade att ha! Därmed inte sagt att det ”inte går” att nå framgång utan allt detta för det gör det naturligtvis. Som sagt, inne på banan är domaren fullkomligt ointresserad av allt annat än det som jag gör där och då. Dock skulle detta inte förändra min förmåga som ryttare överhuvudtaget.

    Jag längtar trots allt inte ett dugg tillbaka till åren i gemensamma inackorderingsstall där avundsjukan ständigt fanns närvarande och allt som oftast exploderade. Ibland ”rann den över” lite för mycket och jag kommer aldrig att glömma den gången då jag var upprörd och ledsen över att min dåvarande tävlingshäst stod med blödande sparkskador på båda framknäna och stallets ägare sa: ”Tror Du att Du är en bättre ryttare än min dotter?”
    När jag sedan ville komma tillbaka till samma stall efter att ha varit borta därifrån (hur jag nu kunde vilja det?!?) fick jag höra att:
    ”jag var inte välkommen tillbaka för att det hade blivit så mycket intresse runt mig och det var ju ändå deras stall och man skulle därför ha intresse för dem”. Helt sjukt hur vuxna människor kan bete sig mot andra, egentligen…

    Eller en annan gång då jag skadat mig och ordnade en tillfällig ryttare till mina tävlingshästar. Då blev hon inkallad till stallägaren för att få höra ”att andra tyckte hon var så märkvärdig för att hon red mina hästar och att hon måste lugna ned sig”

    Va faen handlar det om i den här branschen egentligen?
    Så Tyra, Du har så rätt, avundsjukan finns ständigt där hästarna finns. Det gäller bara att inte utsättas för den i onödan!

  111. Victoria skriver:

    Tycker precis som du. Finns så många som ser ner på varandra. Inte minst därför jag drar mig för att åka iväg på träningar. Vi har mycket bra tränare, landslagstränare där jag bor. Och jag är nog inte så dålig på att rida så jag skulle behöva skämmas om jag åker på träning, och man tränar ju för att lära sig. Men jag känner att jag måste träna hemma för att kunna klara av att åka på träning. För annars vet man hur det låter om man kommer till träning och det går dåligt. Folk kollar snett och man hör sedan ”Hon kan inte rida” eller ”Hennes häst är helt galen”. Tråkigt men sant. Därför har jag också bytt till en klubb där vi inte har någon prestige i vem som har finast häst, eller finast utrustning, eller hoppar högst på varje träning. Istället stöttar och peppar vi varandra. Vi åker ut och tävlar lagtävlingar FÖR VÅRAN SKULL. Även om det inte går bra alla gånger, så har vi roligt, och vi gör det tillsammans och stöttar varandra. Och framförallt, säger snälla saker till varandra istället för o prata skit! Stå på dig, du är fantastisk, och det är kul att du kommit så lång som du gjort! Man måste se till sig själv, och göra saker för sin egen skull, men det är inte lätt när andra försöker ta glädjen ifrån en!
    Kram!

  112. Amanda skriver:

    Jag känner verkligen igen mig!
    Jag har varit dansare sen jag var 4 år gammal och undervisar nu. De senaste åren då jag vart mer aktiv vid olika events har jag sett en sida jag inte gillar, dansen känns nu avtändande för mig pga att det helt enkelt finns för många ”jag” i samhället. ”vi” är ett ord som försvinner mer och mer och jag är trött på allt skitsnack och folk som ser ner på en för att man bla är yngre. Yngre är inte = sämre.

    Jag slutade även rida av den här anledningen, jag har alltid ridit western. Jag älskade och gör fortfarande det! Men när jag började ta högre kurser i hoppning/dressyr tittade folk konstigt, ”hon har för lösa tyglar” ”den där sitsen kommer man ingenstans med” ”stiglädren är för långa, gud kan hon ingenting” ”hur hamnade hon här” Jag var duktig men hade en annan bakgrund inom ridningen som inte anses lika fin men det band jag fick med hästarna var fantastiskt. Nu håller jag mig till de jag älskar. Rida i skogen, inte känna någon press, ha roligt med hästen, rida barbacka med grimma och grimskaft.

    Ens passion, talang och kunskap sitter inte i vilka skor du har, hur lång du är eller hur länge du har hållt på med något. Vissa människor har alltid tendensen att trycka ner andra, ofta för att dölja deras egen osäkerhet. I världar som dansvärlden och hästvärlden där standarden är väldigt hög och misslyckanden inte existerar är det vanligare med den här typen av folk som alla är ”experter”som inte han bete sig eller samarbeta.

    Men Tyra, fuck them! Du är grym och jag hoppas du vet det, annars vill jag här påminna dig om det! Det är ju trotsallt hästarna som ska stå i fokus och om andra glömmer bort det så har du iaf det i ditt hjärta. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »