Allmänt

Feelings…

quotes-37

Idag har jag varit ganska låg. Vet inte, men ni vet när man känner sig tömd på känslor, trött, seg, tung i huvud och kropp. Inget fick mig på bättre humör och inget kändes kul. Så fanns det bara en sak i mitt huvud: Jag måste prata med John! Så jag ringde och vi pratade och nu känner jag mig som världens gladaste igen!

Som ni vet så är det John som jag ägde Style by Tyra ihop med. Jag har aldrig heller haft en bättre vän, och utan John skulle jag nog inte stå på två ben idag. Efter Sbt så flyttade ju John till Kina och sedan dess så har jag kämpat med mitt mående så det har varit väldigt svårt att hålla kontakt. Vi var båda heeeelt slut efter Sbt. Fy fan vad bra saker vi gjorde och vi lärde oss otroligt mycket under den tiden. Det var så sjukt intensivt med ett företag som växte så snabbt samtidigt som jag spelade in både Bella och Kenza&Tyra Show, hade bloggen mm. Och allt på samma gång. Som ni vet så körde jag in mig själv i väggen totalt.

När John flyttade så var det det som gjorde att min lilla bägare rann över. Att förlora honom. Att kunna känna så mycket sorg gjorde att jag stängde in mig själv och stängde ute John och alla i min närhet som betydde något. För att skydda mig själv. För mig kändes det ju som att bli lämnad, men så var ju inte fallet men jag skriver så att ni ska förstå hur det kändes. Jag och John hade varandra på varandras sidor i flera år, varje dag, dygnet runt, och precis när allt brakade samman så flyttade han. Det kunde inte jag hantera. Att helt plötsligt bo på andra sidan jorden där dessutom tiden är helt tvärtom…nej, för mig kändes det som att John dog. Så kändes det. Och det låter brutalt- men jag påpekar. Så KÄNDES det för mig.

Känslan som jag kände när Cajsa försvann… ja, det var lite så, samma hemska känsla kom tillbaka inom mig. En känsla som jag aldrig bearbetat inte ens idag. Men idag jobbar jag med det. Det låter brutalt men jag tror inte ni förstår hur FÅ människor som jag haft i mitt liv nära mig. Den relation jag hade med John, en sån vänskap har jag aldrig upplevt.

Jag ville bara skriva det, hur viktigt det är för ALLA som någon gång känts sig lämnade att faktiskt börja bearbeta det. Det är inget fel och det är inget man kan ro för. Men man måste jobba med det. Att känna sig lämnad är stor skillnad från att faktiskt bli lämnad. Men jag kunde inte hantera Johns flytt och att han så fort ”försvann” från mitt liv. Jag har pratat mycket om det hos min terapeut….att bli lämnad, av Cajsa, John och några andra som var i min närhet. Så än idag jobbar jag med det. Eller jag har väl blivit tvingad eftersom proffsen jag gått till fått mig att inse att det här är ett av mina största problem med mitt mående och min ångest- min sorg.

Jag har svårt att prata känslor med andra och jag har väldigt svårt att lita på folk. Man kommer inte mig nära, jag har min skyddsmur runt mig för att jag är rädd att om jag släpper in någon där så kommer jag bli lämnad och sårad. Men är det hälsosamt att ha det så? Förmodligen inte. Jag ska iallafall jobba på det. Och det spelar ingen roll om man är 10 år, 30 år eller 75 år gammal. Alla kan bearbeta sin sorg och lära sig hantera det, släppa ut ångesten och faktiskt gå vidare. Det är det enda sättet för att kunna må bättre.

Jag älskar dig John, oavsett vad som hänt eller händer i livet 

john

 

8 svar till “Feelings…

  1. Sara skriver:

    Jag tycker du ser så glad och välmående ut på den bilden Tyra! Du är alltid jättevacker men här ser du så busigt charmerande ut!!!!

  2. Sara skriver:

    Hoppas du känner dig bättre snart!! Ta hand om dig!!

    http://hajnal.se

  3. jos skriver:

    Så fint skrivet. Blev berörd. Det märks att du börjar läka – tack för att du delar med dig av dessa insikter – den mjukare sidan av dig är fin att ta del av. Kärlek

  4. Milo skriver:

    Har du några tips på hur man gör för att bearbeta sorgen över att bli lämnad då? Hur ska man tänka när man helst inte vill tänka alls för alla tankar gör för ont?
    Jag vill verkligen lära mig och kunna lägga bakom mig men jag har ingen aning om hur! Känns så hopplöst…

  5. Malin skriver:

    Så oerhört glad jag blir över att ni äntligen pratar om grunden till hur du mår – det som hände Cajsa hände också dig o du måste få bearbeta det. Hoppas ni hittar bra sätt att hantera o leva med det.

  6. Caroline skriver:

    Om jag trycker på tyra.se så kommer jag automatiskt till din hästsida fast jag vill läsa om det ”vanliga. Varför gör den så? Alltså jag får alltid trycka på din hem knapp till vänster på sidan.

  7. Sara skriver:

    Hej igen Tyra! Jag kommenterade där uppe och idag när jag var in på din blogg så kom jag på att ”vad fan skrev jag egentligen?”. Här har du skrivit ett superbra inlägg om dina känslor öve ratt förlora någon som jag verkligen gillade och där jag själv funderat över vad som hände med John osv. Men DET skrev jag inget om trots att det var ju huvudsaken till att jag egentligen brydde mig om inlägget över huvudtaget. Glömde kanske bort det. Ville bara påpeka att trots att min lilla kommentar endast var ytlig om att du var fin på bilden så var ju det skitsamma i relation till det jag hade läst innan jag såg den. Vet inte hur jag tänkte och kände mig så dum när jag kom på det! Du behöver inte publicera den här kommentaren om du inte vill (läser du ens alla kommentarer?) Ville bara på nått vis klargöra det här. Om det nu blev så mycket klargjort med allt detta käbbel dvs…. hmm… ;P

  8. Tess skriver:

    Jag vet exakt hur du känner, det du skrev kändes som att de kom ifrån mig. Min bästa vän dog för 5 årsen. Och efter de e jag livrädd för att bli lämnad. O precis som du skriver att John dog, så beskriver jag oxå de. När folk bara försvinner eller som i de fallet flyttar. Hemskt.

    Jag känner igen mig så mycket i dig (av de du då har skrivit om dig själv) de e lite obehagligt haha. Saker du gillar osv. Oj nu babblade jag på här haha. Ta hand om dig, fina Tyra! Mvh Therese

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »