Sålda hästar

Dario

Det var den här stora fina vita sagohästen som fick mig att börja rida igen efter 8 års uppehåll. Han räddade mig från en fruktansvärd tid när jag höll på att tappa bort mig själv totalt. En dag var jag och John (som jag ägde Style by Tyra med) ute och gick en promenad. Vi hade vårt kontor på Östermalm så det blev däromkring. Hade hört talas om Ryttarstadion som låg på Östermalm, så vi gick dit och kollade. Och där stod Dario. Han stod ute i en liten mini-hage och kom snällt fram när jag ropade på honom.

Jag föll för honom direkt. Hade aldrig sett en finare häst. Han var som tagen ur en saga. Jag ringde upp till Ryttarstadion för att reka lite, och det visade sig att Dario gick på ridskolan idag. han var importerad från Belgien där han var framgångsrik när han var yngre. Det satsades på honom, men sedan slutade han aldrig växa. Han blev för stor för en hoppkarriär (ca 1,84) så då köptes han och fick flytta till Sverige. Först reds han och tävlades av en privatperson men sedan visade det sig att han passade på ridskolan.

Jag ringde och sa att jag ville börja rida honom. Jag ville då inte att han skulle gå på ridskolan samtidigt eftersom jag ville ha honom för mig själv. När jag började rida honom så var Dario väldigt olycklig. Han högg efter alla i boxen, var arg och tjurig. Inte så konstigt tycker jag. Han trivdes inte på ridskolan. Eller i de 10 kvadrat leriga små hagarna som hästarna fick stå i en timma om dagen. Själv var jag helt ny i detta, så det enda jag såg var att Dario inte ens ville ut i hagen. Klart han inte ville, de var otroligt leriga och små utan skugga- vem ville stå där?

Han gick inte heller att leda, det fick jag känna på. En dag skulle jag och min vän Beata gå ut och gå med honom, och han började stegra, bocka och blev helt galen. Blev livrädd, han blev ju 3 meter hög när han ställde sig. Där stod vi i skogen med en trafikerad väg bredvid oss. Jag gjorde allt för att hålla fast Dario men fick släppa tillslut för han var helt galen och frustade och hade ren panik. Han sprang tillbaka till stallet, men den händelsen satte sig i hjärtat på både mig och Beata. Herregud vad rädd jag var då!

Efter en tid så kände jag att utvecklingen började komma. Han blev finare att rida, han blev en glad häst igen. Han högg inte efter mig i boxen. Att bli ompysslad, duschad och brydd om sig varje dag gjorde under för Dario. Även för mitt mående.

Jag kände mer och mer att jag ville köpa honom. Tillslut gjorde jag det. Jag flyttade då ut till en egen hästgård i Märsta och jag tog med Dario. Där fick han gå ute i stor hage hela dagarna. Han blev en helt annan häst. Att leda honom var inte längre några problem. Allt släppte där ute och han mådde toppen! Jag fortsatte rida och träna Dario.

Efter två år med Dario så kände jag att jag inte kunde utvecklas mer. Jag hade köpt Joe och Lalle som jag kunde rida bättre och tävla med. Jag hade tävlat några småtävlingar med Dario, men han var ingen lätt häst. Som att styra runt ett berg på en liten bana. Och jag vet att Dario är precis tvärtom emot vad min typ av häst är, men tiden med Dario var helt fantastisk och jag har honom att tacka för att jag började rida igen och fick blodad tand. Han blev min absolut bästa vän och vi hade så roligt ihop. Ett väldigt starkt band.

Efter en tid så kände jag att det var dags att låta någon annan ta över Dario. När jag tävlade med Lalle så var inte Dario min förstahäst lägre och han förtjänade att vara det. Dario har nu hamnat hos ett fantastiskt gäng. Och han har fått byta karriär! Idag gör han succé i voltige-världen ihop med Sala Seniorlag.

Att det kunde sluta så bra, det är helt underbart. Jag älskar Dario och tackar honom för allt. utan Dario hade jag aldrig startat den här bloggen. Jag tror inte att någon missade allt jag och Dario gjorde för varandra och hur mycket vi hjälpte varandra. Han är och kommer alltid vara min största stjärna i livet.

Ni kan läsa mer om Dario och hans nya ägare Sala Seniorlag på deras blogg här. Idag har Dario tävlat SM i voltige och de satsar stort! Jag har ALDRIG under hela mitt liv stött på såna seriöst satsande drivna tjejer som tjejerna och teamet bakom Sala Seniorlag. Jag sitter alltid med gåshud när jag läser deras blogg. De är SÅ inspirerande! Och att se Dario med ett helt lag tjejer som gullar och tar hand om honom så väl- det värmer i mitt hjärta.

Ett stort tack till alla ni i Sala Seniorlag som tar hand om ”min” finaste Dario på bästa sätt. Ett mål som Star Rider har under 2016 är att gå in och sponsra Sala Seniorlag, jag vill definitivt ha med dom i vårt team för bättre inspirationskällor går knappt att finna. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »