Allmänt

<3

Hej! Jag tackar ödmjukast för era fina kommentarer från mitt föregående inlägg. Blir verkligen rörd av de flesta kommentarerna ♥

Jag vill bara tipsa er om att ni kan följa tävlingarna från Helsingborgs elittävlingar på Equiptv. Sjukt kul, jag har suttit i flera timmar och kollat och det bara spritter i mig om hur rid-sugen jag är! Det finns så himla många fina hästar. Idag har jag även skrivit ut en Sverigekarta och gjort prickar över hela landet på hästar jag vill provrida som kan passa mig. Nu är det åtta ställen utspritt över landet. En är i Skåne och då kan jag åka över till Danmark och testa några hästar som Eva har testat åt mig som kan passa.

Jag sitter även och fotar massor av hästar från Helsingborg som verkligen ser ut att vara Tyra-hästar. Man kan ju alltid höra av sig och se om de är till salu, det värsta man kan få är ju ett nej:) Det är ett smart tips för er alla som letar häst- ut och kolla på tävlingar och se om något kan passa. Fördelen då är att man ser att de är igång också, och hur de är i dagsläget. Många hästar som finns på Hästnet har kanske gått stora klasser men om man kollar TDB så kan man se att de kanske enbart gått 110 och 120 senaste två åren. Om ni googlar på ”TDB resultat” så kan ni gå in och söka på hästens namn och se alla resultat, men det visste ni säkert 🙂

Jag har hittat många fina hästar som är födda 2001, 2002 och 2003. Men genast där så kommer tankarna ”Tänk om de är har gamla skador och bara håller ett år till”… hur tänker ni gällande det? Jag menar det finns ju hästar i världscupen som är födda år 2000 och 2001. Eller ta Jonas Rinnés La Belle som är född 1998 och går stora klasser. Allt beror ju på hur de är skötta, hur historiken ser ut. Men ändå så känns det så mycket mer tryggt att hitta en häst som kanske är runt 9-10 år, för om man ska utgår från att de inte blir skadade så kan man ju ha den hästen i betydligt fler år….

Jag vill ju ha en bra läromästare och jag vet att jag aldrig kan få tillbaka pengarna om man köper en äldre häst och det gör absolut inget. Det var ju samma med Lalle, han kostade en hel del och det får ju jag se som utbildning, jag köper mig självförtroende och en rolig resa med en äldre läromästare som kan lära upp mig. För en lite yngre häst kan ju lika gärna bli skadad, det finns ju inga som helst säkerheter gällande det… eller hur?

Sedan har jag en fråga till er som har äldre hästar. Om man har hästar födda 2000 och 2001 som man kan ha kul med några år. Hur gör man då sen? Jag menar, helst av allt så skulle man ju vilja kunna ha sin gamla häst bara gå i en hage och ridas av någon sen när den blir äldre…. För man älskar ju hästen… Men om man inte har eget stall utan om man bor i stan som jag, då har man ju knappast råd att samla hästar när de kostar 5-8000 kr i månaden att ha på inackordering. Vad är erfarenhet av det, säljer ni då till någon som vill ha en lugn häst att rida i skogen? Finns det många som vill köpa äldre hästar då? Så att man inte står där senare med en fin häst som man vill väl…. Hänger ni med på hur jag menar? 🙂

Ni får gärna fortsätta tipsa mig om fina hästar som är till salu om ni vet någon inofficiellt. Jag kan redan varenda häst utantill på Hästnet 🙂 Ni får gärna maila isåfall till info@tyras.se. Jag tänkte åka på en liten provridningsturné inom några veckor. Kramar

31 svar till “<3

  1. Linda skriver:

    Min budget räckte antingen till en äldre häst på GP nivå eller en 5 åring under utbildning.
    Efter mycket velande valde jag 5 åringen trots att det skulle vart mer utvecklande för mig med läromästaren.

    Jag var precis som du orolig att den äldre inte skulle hålla.

    Nu två år senare har min vart skadad 2ggr och läromästaren är så vitt jag vet lika fin som han var tidigare.

    Så en ung häst betyder inte alltid mindre skaderisk…

  2. Anna skriver:

    Hur man gör med en gammal häst varierar ju såklart, men jag anser att det bästa är att sätta ut den på foder, helst i närheten, alternativt avliva den. Då har man kvar möjligheten att själv bestämma vad som är bäst för hästen. Börjar den bli gammal och skröplig så avlivar man den, har man sålt den så kan man vara tvungen att bevittna hur ens gamla ögonsten säljs runt som vandringspokal eller används mycket hårdare än vad som är bra för hästen. Även om man själv är noga med vart den hamnar så kanske inte följande ägare är det, utan ger bort den gratis till någon som lovar guld och gröna skogar och som istället ställer den på en slakttransport till Italien… Visst kan man skriva in en klausul om att du ska få köpa tillbaka den, men då måste det finnas ett ordentligt vite för den som inte först tillfrågar dig. Det är oftast bättre att avliva en gammal häst än låta den flytta runt i olika stall med olika rutiner och kompisar, en död häst lider inte.

    1. Anette skriver:

      Jag tycker det där tänket är SÅ otäckt. ”Jag rider hästen så länge den pallar och sedan avlivar jag den så att jag har råd att skaffa en ny”. Nej, jag tycker inte att det är okej någonstans. Det är ett liv, en vän, en familjemedlem – inte en tävlingsmaskin som man slänger på tippen så fort den inte presterar längre.

      1. Lisa skriver:

        Helt rätt Anette!
        Kunde inte sagt det bättre själv!

      2. Anna skriver:

        I de bästa av världar hittar man ett livslångt pensionärshem när man säljer hästen. Verkligheten har dock flera i min umgängeskrets fått bevittna. Man säljer till någon som lovar lugna promenader i skogen, medan de i verkligheten köpt hästen som en läromästare i hoppning och hoppat högt flera dagar i veckan, alternativt velat tjäna en slant och sålt dyrare till någon som gjort det eller i övrigt tagit dåligt hand om hästen, t.ex. sålt hästen för under slaktpris och därmed riskerar att den sätts på slakttransport ner i Europa. Så fort äganderätten går över så har man tyvärr noll koll eller kontroll. Därför är det enda rätta att behålla själv, ge ut på foder eller avliva. Dock är det ju skillnad på en fräsch häst som ska trappa ner men kan ridas fullt och en häst som bara håller för lättare ridning.

      3. Kat skriver:

        Jaa.. jag tänker lite så att om man exempelvis skaffar hund för att man tycker det är kul att tävla i agility, inte lämnar man väl bort hunden eller avlivar den sen när den blir för gammal för att tävla?
        Jag tänker att skaffar man ett djur så tar man på sig ansvaret att ta hand om det, älska det och vara vän och familj tills dagen då djuret dör. Och då antingen av sjukdom eller ålder, inte för att man själv bestämmer att nu ska djuret inte leva längre. Varesig djuret är en katt en hund en häst ett får eller vad som. Så tänker jag iaf och blir väldigt ledsen i hjärtat när jag läser om sånthär 🙁

        http://blog.foxboheme.com

  3. Jennifer skriver:

    Min älskade ögonsten var 19 år när han fick gå i pension, han var 178 cm stor och hade tävlat upp till 130 hela livet så jag tycker 19 år är länge då för hans storlek. Sista tävlingen jag gjorde med honom så kände jag hur gammal han hade blivit i kroppen, så jag bestämde mig att det fick vara nog för hans del.
    Hästen, som inte alls var 19 år i huvudet enligt han själv, tyckte fortfarande det var roligt att hoppa men fick göra det sparsamt och inte så högt längre.
    Jag lånade ut honom till en familj där mor och dotter skulle dela på honom och rida ut i skogen och kanske vara med på någon klubbhoppning, för jag själv ville fortsätta tävla. På så sätt kunde jag fortfarande hålla koll på honom.
    Han togs bort sen vid 22 års ålder, och jag kände att han hade fått ett bra liv ändå.
    Ända sen han gick i pension har jag letat efter en ny som hans ersättare, ungefär som med dig och Lalle. Jag jämförde alla hästar med honom men hittade ingen som var ”lika bra”. Men jag köpte en häst som var min typ, och jag fick lära mig rida honom. Tror det är så man får göra.
    Jag saknar fortfarande tiden med min gamla häst, men jag tror man växer ihop med nya individer också. Det kommer ju alltid finnas en speciell häst i ens liv som man har gjort väldigt mycket tillsammans med. Man får vara glad för tiden man fick, och skaffa sig nya erfarenheter med en ny bästa vän 🙂

  4. Jo.hanna U skriver:

    Min äldsta häst som numera är 25år tävlade tills han var 20år. Sen lånade vi ut honom på foder till en familj som vi känner som ville ha en häst att mest rida ut i skogen på och träna lite lätt 🙂 Där har han varit de senaste 5 åren och lever ett gött pensionär liv med två ston 😉 Han kommer få stanna där så länge han är frisk och om dom inte skulle vilja ha kvar honom så kommer han få somna in. Tycker inte det är rätt att skicka runt sin gamla häst till massa olika människor bara för att hålla dom vid liv liksom.

  5. Alva skriver:

    Låna ut den på foder eller avliva tycker jag är de bästa alternativen isåfall. Att sälja… Visst… Men man har ju inget att säga till om Lixom :/

  6. Annie skriver:

    Tycker absolut inte att man ska avliva bara för att man själv inte har möjlighet att ha kvar sin häst som blivit gammal och ska pensioneras. Lägg istället ner hjärta och själ i att hitta ett värdigt hem till hästen, foder alt sälja hästen med rätt att köpa tillbaka den vid eventuell framtida försäljning. Man kan hitta ett riktigt bra hem bara man vill och lägger ner energi på det, det är hästen värd!
    Ha en trevlig helg! 🙂

  7. Hanna skriver:

    Att avliva en fullt frisk häst för att man själv vill ha en yngre häst känns osmakligt. Skrämmande att så många inom ridsporten endast ser hästarna som tävlingsredskap som man kan köpa, sälja och avliva hur som helst. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att man tar hand om sin häst på ett värdigt sätt även efter att den passerat sitt bästföre. Har man inte ekonomiska möjligheter att ha fler hästar kanske man helt enkelt får stå ut med att inte tävla och träna på samma sätt som vanligt under en period.

  8. Johanna skriver:

    Vi har köpt en fd svårklass häst han var då 18 år hade gått 150 hoppning med fina resultat. Skulle ha honom som läromästare och första storhäst. Bästa köp jag gjort!! Har varit fulltfrisk och hoppar 120-130 på träning men tävlar sparsamt idag på 110 nivå med min dotter. Idag är han 21 och lika pigg och glad som en 7åring. Skulle aldrig avliva honom när han inte vill mer. Ett pensionärsliv med hästkompisar och hålla igån hela tiden. Tror iaf jag på?

  9. Linda skriver:

    Min äldsta är 27 år. Har haft honom sen han var två år gammal. Skulle aldrig kunna göra mig av med honom och ingen skulle förstå honom så som jag gör. Han är inackorderad i ett mysigt stall på landet, tillsammans med min yngre förmåga, då jag bor inne i stan. Visst, han kostar mycket med all specialmat osv, men han är värd allt! Förstår att alla inte har den möjligheten men jag är så glad att jag kan ha honom kvar. Så länge han är pigg och väljer livet så kommer han att finnas kvar hos mig.

  10. Epona skriver:

    Jag känner en häst som tävlades framgångsrikt i 150 klasser. När han var 19 år såldes han som en mor/dotter häst som ville rida i skogen och lätt på ridbanan. Hästen tappade naturligtvis muskler efter en tid i sin nya familj och den nya familjen fick köpa en ny sadel. Eftersom de tog hand om sin ögonsten så la de mycket pengar på en bra sadel. De andra i stallet skrattade bakom ryggen på dem för att de var så ”dumma” som la ner så mycket pengar på en sadel till en så gammal häst. Han skulle ju ändå dö snart sa dom. Idag 12 år senare lever fortfarande denna häst och delas av mor och dotter. Han är idag 31 år gammal och blir fortfarande skrittad ut i skogen. De som skrattade bakom deras ryggar har fått köpa nya hästar sedan länge.

    1. Erika skriver:

      Vilken underbar historia (förutom de som skrattade bakom ryggen)
      Jag var med om en liknande händelse själv när jag köpte min häst som 9-åring. Han hade spatt och var också nedgången mentalt för han vantrivdes som ridskolehäst. En av personalen tyckte han borde avlivas; sagt på ett grymt sätt. Idag är min häst 23 och rids fortfarande i stort sett som tidigare. Inte haft större problem med spatten. Vi hoppar, rider dressyr och är ute på långa turer. Några hopptävlingar på lokal nivå har det blivit under åren som gått. Nu någon pay n jump när tillfälle ges. Han stannar hos mig för gott. Hoppas han har många härliga år kvar. Han är min själsfrände ❤

  11. Cicci skriver:

    Låna ut på foder i närheten av där du bor så du kan hälsa på och hålla koll men slipper löpande utgifter 🙂

  12. Jossan skriver:

    Hej Tyra! Är det viktigt för dig att tävla de största klasserna? Kan du inte istället köpa ett trygg, ”medelmåttig” häst som hoppar typ 1.20m och går trevligt i dressyren, som du kan ha riktigt roligt med? I så fall har du ju råd med en i 8-10 års åldern som kanske håller länge? Jag förstår inte varför du måste köpa en läromästare för att klättra upp snabbt i klasserna och är planen sen att skaffa en yngre häst att tävla på när självförtroendet är tillbaka? Är det så viktigt att vara bäst?! Att tävla 1.10-1.20 är ju jätteroligt och på en lagom nivå tycker jag som vuxen amatörryttare och ännu roligare om hästen dessutom är världen och trevlig på marken 🙂

    Vad gäller köp av häst för mig, så går jag bara på vad hjärtat säger. Min första var en utdömd tävlingshäst som bara var 11 år och var en utmärkt läromästare till mig under 6 år trots att jag inte fick tävla på honom, han var kvar hos mig tills hans skada gjorde att han inte ens kunde vara pensionär i hagen, då fick han vandra vidare. Min nuvarande häst är den numera 25-åriga ponny som jag tävlade på för 17 år sen. Så mina egna hästar är inga tävlingspållar, jag lägger gärna pengar på att ge (ha gett) dem ett värdigt liv som tack för vad de har gjort för mig. Däremot tävlar jag en del på min medryttarhäst. Så hästköp är bara hjärta i mitt fall medan tävlingsbiten som kommer i andra hand just nu sker på en häst som inte är min.
    Nästa gång jag köper häst blir det kanske en jag kan tävla och träna på men hur som helst kommer jag att behålla den till slutet, de är som familjemedlemmar för mig. Pengar kommer och går men äkta kärlek består.. 🙂

    Kram och lycka till!

  13. Mia skriver:

    Jag letade efter en häst som skulle vara 3-7år, det slutade med att jag provred ett 10 årigt obrukbar sto utan meriter men med viljan. Det var en chansning, jag vet inte om hästen kommer att hålla men än så länge går det bra. Jag satsar på varierad ridning och ett bra team med hovis, sadelutprovare, equiterapeuft och veterinär. Det viktigaste för mig var känslan, inte klasserna. Om vi kan hoppa 110-120 så känner jag mig nöjd. Hästen ska vara min bästavän och när jag har barn så ökar risken för att något händer dem, sjukdom el olyckor som gör att jag får mindre ridtid, det känns då bättre med en häst som inte är topp utan mer medel.

    Tyra du ska gifta dig, kanske är det dags för barn inom några år, då kommer du inte att ha den tiden att träna och tävla. Än mindre med ditt mående, tyvärr. Kanske bäst att satsa på en medelmåtta häst som ger dig trygghet och stabilitet? Bra grund att sedan kunna klättra vidare på när dina eventuella barn blivit större? Då är kanske en äldre läromästare perfekt för dig här och nu. Och sedan en yngre häst att kunna arbeta vidare med? Jag har själv småbarn och det är först nu, 6år efter första 4år efter andra som jag har tid att ‘satsa’ på min ridning igen.. 🙂

    Lycka Tilling jag hoppas att det löser sig för dig! 🙂

  14. Janina skriver:

    Jag köpte en 14årig swb, en stoooor (då menar jag väldigt grov och oproportionerlig) dam på 174cm, min första stora häst, hon skulle lära mig alltoch jag ville >provakanske< skulle hon hålla men jag ville inte utsätta henne.
    Nästa häst skulle jag ha en ung men vad köpte jag? en 14årig valack… Visst, vad skulle jag göra utan honom? Men valack.

    Köp hästen som du dras till, fundera inte på "När den dör/inte går att tävla längre". Köp hästen som kan ta dej en redig bit på vägen. Jag köpte hästen för att han var "ready to go". Vi ska ut på banorna i sommar och denna amatör ska sopa banorna med resten 😉
    Följ hjärtat, inte hjärnan ("tänk om den inte håller fler år, tänk på gamla skadehistoriken- som man dock måste va försiktig med, tänk om, tänk om, tänk om").

  15. Victoria skriver:

    När hästen skall pensioneras kan man hyra ut den på halv foder, då delar ni kostnaderna men du får fortsätta ha hand om den och rida den. Det lättar upp ekonomin men du kan samtidigt ha ”kvar” din häst.

    När min ponny skulle pensioneras så hyrde vi ut den på halv foder och hade en medryttare till, på så vis kunde den stå kvar i stallet och jag red den en gång i veckan, fick träffa den varje dag men hade samtidigt tid för min nya ponny.

  16. Malin skriver:

    Avliva för att den inte kan tävla är det dummaste jag hört, antingen foder eller sälja till ett bra hem.
    Dock har jag hästar för att jag älskar allt runtomkring med hästarna, ridning, träning utveckling, att bli ett med hästen, och det jobbet tar aldrig slut, bara för att vi slutar tävla behöver vi inte sluta träna, just nu tränar vi dressyr, akademisk ridkonst och NH. Rostter och vinster är inte allt för oss. Jag älskar min häst som gjort allt för mig, och han stannar hos mig tills den dag det är dags för honom att vandra vidare, för mig finns inget annat alternativ <3
    Dock förstår jag om tävlingarna är så viktiga att man inte kan vara utan tävlingshäst utan måste kunna tävla, och har man inte råd med 2 hästar är foder eller sälja till bra hem bästa alternativet 🙂

  17. Ellen skriver:

    Jag tänker precis tvärtom. En yngre häst är ett opövat kort. Finns ingen som vet att den håller. En äldre som man kan kolla upp i tdb som t ex tävlat på hyfsad nivå utan vidare uppehåll har bevisat att den är frisk, kry och håller för arbete. Mindre risk att köpa en sån häst. Man har mkt mkt mkt roligare med en sån häst än en orutinerad yngre häst.
    Blickar man bakåt så brukar du inte behålla dina hästar så länge så du ska nog inte fundera så mkt på vad du ska göra med den när den blir för gammal. Antingen behåller man den tills den måste avlivas eller så lånar man ut den. Är inte svårare än så.

  18. emelie skriver:

    Jag tror på en läromästare, tävla runt 120 och träna på att rida. Jag känner av en stress att du vill köpa en häst för att tävla 140 inom ett halvår. Saken är att det är inte bara du som måste träna på att rida utan att hästen ska tränas upp och funka med dig. Att tävla 120 ett tag, tävla lite dressyr osv för att göra dog till en bättre ryttare tror jag är vägen att gå. Du säger det själv, du har stressat och handlat impulsivt. Du verkar inte förstå jobbet bakom en succé. Det är inte bara att hoppa högt utan hela grejen runt. Du kommer garanterat ha roligt om du slutar stressa, lär dig rida, rider ut, tävlar lite dressyr osv för att bygga upp. Och som andra påpekat, du ska gifta sig, du vill ha barn, du är sjuk, med största sannolikhet kommer du ändå inte tävla höga klasser eftersom du ändå inte kommer ha tid/ork/vilja att träna (rida) varje dag. Satsa på något tryggt som också är roligt. En häst du kan låna ut på foder eller ha medryttare till när du inte kommer orka mer.

    1. Elis skriver:

      Håller med dig i mångt och mycket, men varför skulle man behöva tävla dressyr för att bli en bättre hoppryttare? Självklart träna hemma dressyr/markarbete. Men förstår som sagt inte poängen med att tävla dressyr om det är hoppning man är intresserad av.

      1. Emelie skriver:

        Varför jag skrev tävla var nog mest för jag tycker hon bör testa. Så klart så behöver man inte tävla om man inte vill men eftersom Tyra pratat om fälttävlan och om att testa nytt tänkte jag att det kan vara bra att testa. Så klart bör det tränas dressyr hemma men min tanke var att Tyra ska stärka sig som ryttare i helhet, inte bara hoppa högt. Som sagt, man behöver inte tävla, kanske lite klumpigt formulerat 🙂

  19. Rebecka skriver:

    När hästen inte kan tävla längre kanske du är på ett annat ställe i livet. Ni kanske har skaffat barn då och din fokus kanske mer är mysa i skogen och träna lite lätt? Eller så vill du fortsätta att tävla och verkligen satsa och då finns det alltid alternativ. Tycker verkligen inte att man ska avliva en häst för att den är för gammal för att tävlas, det finns alltid bra människor som kan köpa eller ha hästen på foder. Lycka till med hästletandet.

  20. Karin skriver:

    Det ar lätt hant att fortsatta tro att man vill ha det som man ville ha for ngra ar sedan – en flashig hopphast for de stora klasserna tex. Men nagonting hander i aldern du just nu befinner dig i, man borjar omprioritera grejer som man ALDRIG trodde skulle aka ner pa prio-listan. Giftemal o att skaffa barn sätter ju en hel del ”kappar i hjulet” for bade karriar o hobbys. Helt plotsligt kan man inte, och vill inte heller, lagga all tid på SINA EGNA behov. Detta ar ngt att fundera over – ar det verkligen en 140 el tom 150 hast som du behover? Kommer du att kunna/vilja tavla pa den nivan de narmsta aren? Tals att tänka på iaf!

  21. Karin skriver:

    Angående vad man gör med den gamla hästen – kan berätta vad jag gjorde, vilket väl inte är idealt men var det bästa jag kunde leva med: Jag hade en hopphäst som bara var 15 år men som tyvärr ridits väldigt hårt (och fel) under sina dagar. Han blev allmänt ofräsh om man red ”normal hårt”. Veterinär sa att han inte borde hoppa alls mer, men att lättare ridning var okej (så länge han var okej med det så klart). Jag tyckte det var för mycket att lägga 10K i månaden på en häst som jag inte kunde träna ordentligt med – och därtill finns det väldigt dåliga möjligheter till längre hagvistelse där jag bor (utomlands). Kändes inte rätt mot någon av oss att han skulle stå i sin box så mycket och dessutom inte kunde ridas ordentligt. Jag fick kontakt med en familj som ville ha en lugn häst för lättare dressyr, vi hade kontakt i ca 1 år innan jag lyckades släppa taget och slutligen flög honom till Sverige och faktiskt gav bort honom till denna familj (som hade fler hästar oxå). Han mår super och lever lyx-pensionärs liv i fina hagar, med hästkompisar och rids lättare dressyr vilket funkar utmärkt. Men visst, det var en rejäl chansning och kunde lika gärna gått åt skogen. Hade jag bott i Sverige, hade jag lätt ställt honom på lösdrift istället, tagit en medryttare som mest ville rida ut i skogen några dar i veckan och sedan pungat ut ngra tusen i månaden livet ut. Men det funkar ju bara om man bor hyfsat nära och kan hålla koll. Avliva så länge hästen inte far direkt illa tycker jag inte är ett alternativ – känns extremt sniket och oansvarsfullt om man dessutom skaffar en ny häst (dvs. man har egentligen råd).

  22. Deborah skriver:

    Du borde nog skaffa en 11-13åring, om du tänker ”har ej råd att ha den kvar när den är gammal”. För då kan du ju få kanske 5-6 år, sedan sälja till någon som vill rida lättare och gå ner i klasserna.

    Själv har jag ett varmblodsto f.96 som jag köpte 31/7-15. Hon är yberpigg haha. Galopperar över fält, gjorde en söt bockning igår, går över stockar etc. Ska försöka hoppa lite låga hinder med henne en gång i veckan i sommar har jag tänkt. Provred även en 24 årig varmblodsvalack före. Han var stor och pigg haha (jag är ju höjdrädd också. Så big no). Provridid ponnys som är över 21. Superpigga och fräscha, även fast se stått och skrotat.
    Se hur tidigare ägare skött och tränat hästen. Har hästen stått i en 3,5x3box under hela livet, för att sedan gå ut i ridhuset och hoppa 150-banor, så har den antagligen inte den bästa långvariga hälsan. Har hästen fått långa dagar i stora, fina hagar, en anpassad träning för hästen, hästen är pigg och glad i sinnet, fått bra foder för att stärka senor, bra tänder etc.. Då har du en långvarigt fin häst! 🙂
    Själv har jag kört med Glukosamin(gett 1-1,5tsk per dag + superbra hö, lite müsli, mineraler, betfor, morötter och lite vetehalm. Så mycket grov/stråfoder som möjligt. Tuggtider är superviktigt att tänka på) i bara ca 1-1,5 vecka nu på min snart-20 åriga dam. Och det är helt sjukt. Före har hon haft huvudet högt, traven gick inte att få stopp på, hon blev stark och ville dra. Form var svårt, hon blev spretig och ville inte alls ta stödet självmant. Nu: longerade utan inspänning eller något. Hon sökte sig framåt-nedåt själv. Hon slappnade av. Hon snubblade inte på allt hon gick på. Red igår: hon tog stödet. Hon gick i form. Kunde för första gången trava på hellång tygel, skritta i form utan att knappt hålla i tyglarna, jobba över bommar utan att ramla, galoppera på en liten volt utan att tappa balansen. Helt sjukt. Stort tips till alla med tävlingshästar eller äldre hästar!

    Sälj eller ha hästen ute på foder när den är så gammal att den måste gå ner massvis i klasserna och du känner att hästen kan få det bättre hos en annan (vill du hoppa 150, och den 110/120: då är det kanske dags.). Men avliva en frisk häst: det är bara hemskt.

  23. Sandra Brunnström skriver:

    Avliva friska djur går bort för mig. Nu tävlar jag inte och bor på en egen gård så alla djur jag har är köpta för att leva här hela sina liv, inklusive hästarna. Kan verkligen förstå dilemmat när man hyr stallplats och pengar blir den stora frågan.. Svårt..

    http://www.pottanggard.blogspot.se

  24. Anna skriver:

    Jag lånade ut min gamla häst på foder till en jättetrevlig familj. Efter ett tag när jag såg att han hade det bra skänkte jag honom till dem. De ville ha en snäll häst att mysa i skogen med och min häst var toppensnäll och pålitlig. Ett problem för många fd tävlingshästar är ju annars att de kanske inte alls funkar som promenadhästar trots att de blivit till åren och då blir de ju svårare att låna ut på foder. Kanske lättare med ett fint sto som man kan avla på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »