Allmänt

VIDEO- Provridning av 7-åring

Hej! Här är en liten längre film från en av de 5 hästarna jag red. Jag vet inte varför jag lägger upp detta för jag är ju inte direkt nöjd med ridning och känner mig enormt ringrostig. MEN, det är här jag är nu! Jag har inte hoppat såhär på över ett helt år faktiskt och jag har ju tappat enormt mycket av trygghet och självförtroende. Men det ska bli jättekul att börja träna igen och utvecklas! Ja, denna video var från första dagen, och då ville jag mest rida på marken och jag kände mig inte jättebekväm med att hoppa högre med den här hästen för den blev lite ryckig och låg. Men dagen efter hoppade jag högre och då gick det lite bättre i hoppningen.

Jag gillade den här hästen väldigt väldigt mycket. Den var så himla trevlig att rida på marken när den inte höll på att trixa, och jag tror att den testade mina gränser lite också. I slutet när jag hittade ridningen så var den väldigt fin på marken 🙂 Och ja, det var roligare att rida den här på marken än 12-åringen. Men, markridningen kan man ju lättare ändra än hoppteknik mm. Den här är för grön för mig där jag är idag, och den blev lite för ryckig i munnen och ”drog ner mig” en hel del med huvudet. Jag tror nog att jag skulle kunna fixa den här hästen med massor av träning, men, det bästa för mig är ju en självsäker häst som känns cool, ger trygghet och självförtroende. Det är ju lättare att ändra om ett ridsätt på hästen i markarbetet men svårare att träna fram teknik och kvalitét i hoppningen…Eller vad tycker ni?

Den här hästen är jättesnygg, har utstrålning och allt… Nu är den dock tränad de senaste veckorna för att visas upp som hunter-häst och det märktes av tydligt och för er som vet hur hunter-hästar ska vara, så ser ni säkert det i videon i hoppningen… De ska gärna gå i lägre form, hoppa runt, fint och väldigt väl, gå i samma form, samma rytm och ja…väldigt så luuugnt och rytmiskt. Hunter-hästar säljs väldigt dyrt till USA, så det är därför många tränar upp hästarna för att kunna visa att de kan bli bra hunter-hästar. Så det är inte riktigt rättvist heller för hästen, när den tränas ”neråt” och så kommer jag och försöker hoppa och rida den ”uppåt” om ni hänger med. Nu blev den lätt väldigt framtung och jag fick kämpa ordentligt med att få upp den i form och få den att bjuda framåt naturligt… Men om man lägger jobb på den inom hoppningen så tror jag det kan bli världens bästa speedhäst som man kan vinna allt med upp till 140 🙂 Kanske en häst för någon annan här som letar? 🙂 Det är ett bra pris på den, det lockar ju också lite… Idag går den felfria 130.

Men men, tänkte att det kan vara roligt att dela med lite av detta. Men be nice, allt som alla har att klaga på inom min ridning vet jag liksom redan om.. 😉

PS glöm inte @riding_by_tyra på insta! Där ligger det massor av videos från provridningarna i Belgien ?

  

  Allmänt

Torsdag 5 April 2016

IMG_4540

Hej! Vet ni vad jag gör? Laddar upp en 10 minuters video från provridningen på youtube, tjohooo 😀 Jag kommer dock inte lägga upp något på 12-åringen än, men vill visa er 7-åringen som jag också gillade:) Men då måste ni LOVA att ha överseende med min ridning, att jag inte hopptränat på ett år, är ringrostig och hej och håååå, ok? ♥ Har precis avnjutit en frukost med ägg, bacon och latte, har vant mig med det från alla hotellfrukostar och det är det enda som jag blir mätt av utan att bli sådär proppmätt att man inte kan ta en tugga till :S

Igår kom vi hem senare, det blev många timmar på kontoret. Men det är så många stora grejer på gång och man vet inte riktigt vilket ben man ska stå på. Hoppa eller stanna kvar och vara safe? Det känns som att det är mer än nånsin nu, och det mest är bara bra saker och det är inte ofta det händer så det är ju jättekul ♥ Stackars Nina fick gå hem igår för hon var magsjuk, ush stackars stackars alltså… nu är det ”peppar peppar” på att man håller sig frisk! Men jag, Andreas och Julia köttade på rejält igår med mååånga timmars möte, och det är något vi velat göra i flera veckor men det har varit så mycket annat. Julia ska ju ta över chefsrollen på SR så det är en hel del överlämning som ska ske… Gav Angelica ledigt för nu är det full fokus på Star Rider!

Jag ska försöka få till att åka och testa en häst i veckan som jag också haft i tankarna. Bara för att ha mer att jämföra med. Men, i hjärtat och i huvudet så tror jag att jag har bestämt mig. Kanske är dumt då att åka och testa andra hästen? :S Ah, vi får se… Angelica sa sån bra (men såklart konstig) sak om man är osäker på något köp: Be Andreas lägga en lapp i ena handen där det står hästens namn, sen väljer du en hand och om du väljer rätt hand med lappen i så ser du om du blir glad, och väljer du fel hand utan lapp så märker du om du blir besviken. Haha…så typiskt Angelica att komma med det, men om man tänker efter; så jävla smart! Hon är allt bra hon, vad hade jag gjort utan henne??? Man kan till och med göra det i tankarna och se hur man skulle känna, och jag kan känna direkt att jag skulle bli himla besviken om jag råkade välja hand utan lapp…

Men det är mycket som återstår, jag måste fixa med stall, pengar och ha möte med banken och så. Och gå i terapi, haha. Men herregud vad KUL detta är! Man får ju inte glömma bort, att mitt i all panik över att välja fel, göra fel så är det här något roligt, fantastiskt och underbart! 😀 Jag känner ett sånt pirr i magen, först trodde jag nästan det var ångest men det är ju en ganska liknande känsla, bara det att detta pirr enbart är något positivt 😀 Man känner sig nästan lite nykär! Jag kan inte förklara i ord hur mycket jag ser fram emot att börja om från start. Jag tänker verkligen göra det, börja om på nytt, från start med ALLT gällande ridsporten. Och det känns så rätt, så bra och jag längtar 🙂

Hehe det här är jag nu för tiden och säkert ett halvår framöver. Allt kanske inte blir som man vill men om man är bestämd och fokuserad så kommer man iallafall framåt i utvecklingen, haha <3

IMG_4627

Tänkvärd bild för ALLA som läser! Ibland sitter det verkligen bara i huvudet! Många gånger KÄNNER man saker som inte alls stämmer överens med verkligheten. Och vet ni vad mitt tips är: Fråga om hjälp, eller fråga er vänner, någon ni litar på om det ni känner stämmer? Hör runt med andra, ibland blockerar man sig själv och blir kvar i gamla spår. 

IMG_3618  

Känner lite såhär just nu 😀

IMG_5435

  Allmän pepp om livet

Back in Sweden!

Hej nu är vi hemma efter en fantastisk resa! Jag har inte varit hemma på nästan två veckor! Först hela Göteborg Horse Show, sedan en ganska spontan resa genom halva Europa. Vi bilade från Göteborg, till Malmö, Köptenhamn, Odense, Kolding, Flensburg, Hamburg, Bremem och sen in genom Holland och ut ur Holland för att komma till Belgien till sist. Vi stannade i Belgien i en fantastisk liten urgullig stad som vi båda älskade! Dit vill vi tillbaka, det blir vårt lilla smultronställe. Så härligt när man hittar dom ställena, vi hade ju aldrig hittat det stället om vi inte körde bil dit. Den lilla staden som heter Mechelen låg 15 minuter från stallet där vi var.

Så detta blev ju en härlig semester med Andreas, där vi bott på mysiga hotell, ätit god mat, druckit viner, spa:at, gått på massage och gått promenader längs med floden i Mechelen. Och så har jag fått chansen att rida massor av fina hästar, hoppat en hel del och testat den hästen som jag som sagt haft i mina tankar hela tiden 😀 Som sagt, en av de bästa resorna i hela mitt liv blev det ♥ Att vi körde bil hela vägen gick väldigt bra, det gick fort och kändes inte speciellt jobbigt eftersom man kan stanna var man vill, och vi bodde på fina hotell på vägen. Dock så var det läskigt att köra på autobahn…folk kör ju som galningar, och kunde blåsa förbi en i 300. Och många körde bara rätt ut i filerna utan att kolla bakåt, så det var många gånger man satt med andan i halsgropen. Men allt gick ju bra och nu har vi ett väldigt fint minne med oss 🙂

Vi kom ju hem i förrgår kväll, och jag har valt att inte kolla på några videos eller ens tänka på hästarna jag testat förens igår kväll. Jag har tänkt så mycket att jag nästan blivit galen, men det är ju sånt enormt beslut. Och rädslan av att köpa fel häst sitter i väldigt hårt. För HUR ska man veta att det blir rätt liksom? Det är ju så svårt. Jag skulle ju testa några hästar i Sverige på vägen hem, men tyvärr blev det inte så. Den ena hästen var alldeles för liten och då är det ingen idé att ens testa. Den andra som jag tyckte såg otroligt trevlig och fin ut- den var redan såld. Och så hittade jag en till som stod i Kalmar, men när jag skrev med ägaren så stod den på Gotland och det är inte riktigt så att man kör förbi Gotland enkelt och smidigt… Min magkänsla säger att det kommer bli otroligt bra med 12-åringen. Att jag kan få mycket självförtroende av den, att det kommer bli enkelt och väldigt kul. Och mina kontakter som känner till mig, min bakgrund, min ridning och vad jag söker tycker 12-åringen alla gånger om. Till och med Niclas gav ett godkännande, haha. Trodde han skulle vara mer skeptisk då den här hästen är väldigt olik te x Lalle och den typ av häst som jag haft förr. Så det känns jättebra! Och mina vänner som känner mig också tycker att jag ska slå till.

Ibland är det ju så, att man faktiskt får tänka lite på var man är i dagsläget. Jag har ju varit helt insnöad på de heta ”ponny-hästarna” för att jag gillar dom. Men som sagt, ibland kanske man måste inse att det kan finnas en annan typ av häst som man kan rida ännu bättre. Och då gäller det att träna massor. Idag är jag inte alls lika balanserad och stabil som förr, och balans och styrka är något som de heta hästarna kräver. Och om jag är ute efter ponny-känslan så har jag ju Fleur i framtiden, jag menar, blir det mer ponny än så? Haha… Den här 12-åringen kan hjälpa mig att bygga upp styrka, balans och självförtroende. Kanske så pass mycket att jag en dag kan rida Fleur, vem vet? Det är just det, kan inte någon bara veta? Och berätta för en? haha… Jag tror att dessa tankar florerar bland alla som ska köpa häst eller ta andra beslut. Och vad skulle jag tipsa dom om? Jo, att våga tänka utanför boxen, gå på en magkänsla eller sin intuition. Och om allt går åt helvete, ja då gör det det. Men testar man inte då får man aldrig veta och då kan man hamna i ett ekorrhjul som är svår att ta sig ur. Men allt är ju mycket lättare sagt än gjort.

IMG_3944

Nu ska jag åka till kontoret. Vi har en lååååång to do efter allt med Horse Show. Nya ordrar måste läggas, saker och ting måste fixas till. Så idag blir det en lång dag på kontoret med viktiga beslut. Men jag har sett fram emot det enormt mycket! Vi får frågor och kommentarer på sociala medier dagligen om när Star Riders hemsida öppnar upp sina portar igen. Och svaret är…snart! Vi bygger ju om hela sidan- allt blir nytt. Det är så mycket jobb. Vi kommer även börja shippa till hela världen så hela sidan, alla texter ska översättas. Vi ska fota om alla produkter så de får samma bakgrund. Sedan är det kodning och allt sånt som ska fixas. Vi byter även betalningssystem då vi måste lägga till euro, och även det tar sin lilla tid. Och framförallt så är 85% av allt på lager slutsålt och vi väntar på leveranser som tar tid. Men, jag lovar att hålla er uppdaterade! Kramar

  Allmän pepp om livet

Att hitta rätta hästen

Hej, jag fick några frågor igår om varför jag inte ska vänta tills jag känner WOW. Jag tror ni missförstår mig lite. Vad jag menar är att jag aldrig kommer kunna känna ”wow” med min ridning just nu. Jag har såna sjuka höga krav på mig själv och min ridning. Det är jättesvårt att åka och testa hästar när jag är så pass mycket ”sämre” och ringrostig än vad jag var förr. Jag vet att jag lätt kommer hitta tillbaka dit när jag har en häst som jag får rida varje dag med, rida ihop mig med och träna med. Men i mitt huvud så blir jag lika besviken varje gång jag rider eller testar en häst nu för att jag är besviken på min ridning, och att jag själv spänner mig och blir jättenervös. Och då är det ju väldigt svårt att känna en wow-känsla. Hänger ni med hur jag menar?

Hästarna jag testat är helt fantastiska. Och det är just det, det är ju otroligt svårt att veta om det är rätt. Dels har jag gjort många dumma impuls-köp och inte testat hästarna innan, och jag är ju så himla nervös nu eftersom jag verkligen VILL att det ska bli rätt. Jag gör det här för att hitta min, min egna fina häst som bara jag ska ha och som jag ska ha kul med i många år. Det är en jäkla press. Jag vet att många känner samma sak, det är jättemycket pengar, det ska kännas rätt och man köper ett djur som man ska vara varje dag med i flera år. Helt galet stort är det! Innan har jag alltid bara gått på det jag ser på videos och det är ju så jävla dumt, och det behöver vi ju inte prata om nu haha… Men då har jag haft en bild i huvudet av hur den ”ska” vara, och så kommer den hem och uppfyller inte min bild av den. Och då är det klart att den inte passar… här får jag chansen att prova hästen flera gånger, jag kan avgöra om det är värt att lägga tid på, jag vet vad jag får, hur det känns och min bild av hästen är ”verklig” redan innan den kommer hem. (Hoppas ni förstår hur jag menar).

Men nu kommer det svåra. Många säger att man kanske inte känner WOW direkt när man provar en häst. Men man får en bra magkänsla och gillar hästen jättemkt. Vissa får den wow-känslan vilket är fantastiskt bra. Många dömer sin egen ridning hårt, ”jag kunde gjort si och så, jag borde ha ridit så”. Och wow:et har ju att göra med hur man klickar, vilken nivå man själv är på och hur det passar med hästen. Jag har haft detta wow en enda gång i mitt 30-åriga liv, och det var när jag testade Lalle. Tanken var aldrig att testa Lalle när jag var hos Hacke. Så när jag såg honom och bara ”Åh vad är det där för fin häst?” så fick jag testa honom av bara farten. Inga krav, ingen press- och allt bara klickade. Då var jag totalt igång med min ridning, jag såg distanser och var inte lika ringrostig. Jag hade heller inga som helst förväntningar, hade aldrig sett nån video på Lalle, ingen förväntade sig någonting och jag var så avslappnad liksom…. Då kom detta ”wow”. För jag hade inga förväntningar alls och blev positivt överraskad.

Bambo testade jag väldigt spontant, och där kände jag inte alls samma wow, snarare hjääälp (haha) men jag fick ändå en riktigt bra magkänsla. Och han fick jag ju helt enkelt träna med och lära mig rida bättre, och vi hade ju väldigt kul ihop Bambo och jag. Men det var samma sak där, jag hade inga förväntningar, jag slappnade av när jag testade och då rider jag så mycket bättre… När jag kom ner hit så ska jag testa den typ finaste hästen jag sett, som jag kollat på videos på varje dag i flera månader. Mina krav är skyhöga både på mig och hästen… jag är nervös av att bara kliva in i stallet…och då ska vi inte prata om när jag satte mig upp på hästen… ja, ni förstår nog känslan och skillnaden 🙂

Idag testar jag även som sagt för bra hästar för mitt dagsskick, och då är det också svårt att få samma känsla eftersom jag ligger så pass mycket efter. Och jag känner pressen, jag försöker släppa den men jag känner den eftersom jag så gärna vill rida så bra som förut. Jag blir jättenervös när folk kollar på när jag provrider, jag spänner mig, och jag ser inte alls distanser på samma sätt. Så jag tror inte jag kommer kunna känna denna känsla nu på länge, och om jag aldrig slår till så kommer jag nog aldrig köpa en häst igen… Försöker bara förklara hur jag känner så ingen missförstår. Jag testade ju en häst som var en kopia av Lalle i Sverige för ett tag sen- det var exakt samma sak där. Jag visste att det var en riktig Lalle-häst. Och jag har alltid tänkt, än idag, att den dagen som jag sitter på en Lalle-typ så kommer jag kunna rida skitbra och känslan kommer komma tillbaka direkt… Haha…no. Det var ännu värre, det var snarare ett slag i ansiktet och kvitto på allt jag tappat. Så där stod jag med en Lalle-häst som jag letat efter så länge, och så var jag inte ens glad utan mest ledsen!? Så ja- situationen är svår!

Idag kanske jag inte ska ha denna Lalle-typ, en ponny-häst. För jag är inte där i ridningen. Och även om jag kommer dit så är det en lång väg, och då skulle jag ju lika gärna kunna lära mig rida en liten annan typ. Eller som Cornelia sa, ”du säger att du har en typ av häst, men tänk om det finns en annan typ av häst som du kan rida ännu bättre då?” Sant, så sant. Men rädslan av att göra ett ”misstag” efter mina senaste år av video-impuls-köp nu är riktigt hög. Jag måste hem och smälta allting härifrån. Och sen måste jag lita på min känsla, vad som kan bli bäst och vilken häst som jag kan ha roligast med. På vägen hem till Sverige så ska jag försöka testa två hästar till som står i Sverige på vägen hem. Så har jag ännu mer att jämföra med.

Av de två hästar som var kvar av de fem som jag testade första dagen så har jag nu en favorit här. Men han är som sagt väldigt annorlunda mot allt jag haft innan, och det är DET som skrämmer mig. Han är inte jättestor, men han har lång hals och byggd lite mer i nedförsbacke och är lite mer slow. Eller han är mer slow i markarbetet och vaknar till liv när man hoppar. Men när man hoppar så sitter man bara där… man har lite längre tyglar och rider på hinder utan att störa och så sköter han allt jobb… Jag har ju alltid haft/gillat mindre heta hästar med huvudet upp, man har kortare tyglar så att man enkelt kan reglera galoppsprång och distanser. Så det är ju jättestor skillnad, men denna häst här gav mig en otroligt bra enkel känsla. Jag fick bra balans, det kändes lätt att rulla på ett lite högre räcke och han gör det så enkelt. Men det är samma tempo, samma rytm och han sköter rubbet.

Kanske i mångas ögon rena rama drömmen- men i mina ögon lite läskigt då jag måste släppa all kontroll och lita 100% på hästen och eftersom jag inte känner hästen än så är det…ja läskigt att rida på det sättet. Men får man rida ihop sig tillsammans så kan det ju bli huuuuur bra som helst. Han är 12 år, tävlats på hög nivå i 3 år, innan dess stod han hos en gammal man som red små 1 meter-klasser, så han har så otroligt mycket kvar att ge. Jag har lite filmer från när jag rider, men kan inte ladda upp dom härifrån för det går så långsamt.

Jo en till sak som stör mig. Att den andra favoriten jag hade kvar från första dagen, den är 7 år och har gått 130. Och den är så jääävla mycket roligare att rida på marken. Mer min typ, jag rider ihop den enkelt, den är full av liv och liksom….ja jag vet inte, mer livfull. 12-åringen känns lite mer ”jaha, nu gör vi det här igen” och jag kan tänka mig att det blir stor skillnad när de kommer från försäljningsstallet, får gå ute på dagen, ridas ut och så… Nu kändes 12-åringen lite livlös och tråkig om man jämför den med 7-åringen. Dock så är 12-åringen en professor som kan lära mig allt, ge mig självförtroende. Den andra behöver utbildning och stöd i allt inom hoppningen så den är inte alls rätt för mig. Så den har jag avvecklat i huvudet. Hade man kunnat blanda ihop dessa två hästar till en häst- då hade jag inte tvekat en enda sekund!!! Men nu går ju inte det, och det är ju det som är frågan, man kanske inte kan få den mest perfekta hästen från start!? Markarbetet är ju det man kan ändra på själv, påverka, ändra om och hitta en bra känsla så det som är viktigast på provridningen av en hopphäst är ju själva hoppningen och känslan där… det andra ska ju självklart fungera, men det är enklare att ändra om lite markarbete och hur den är byggd än att ändra hoppteknik och hur den agerar mot hindret…

Ja, ni hör ju själva haha. Mina tankar är blockerade och såhär tänker jag hela dagarna nu. Jag ska absolut inte ta något beslut nu. Jag vill testa några till för att jämföra lite. Jag vill bara skriva av mig och låta er få följa lite tankar och hur det går här nere. Kram

Några bilder, här rider man genom stallen, helt som ingenting, haha:

 

Detta är 7-åringen, så otroligt fin häst, modell, typ- ja den är fantastisk!

 
  

Här är en annan som jag testade första dagen. Ser ni att huvudet är jättestort och att det är en kvinnlig version av JOE KLT? Haha…

  
  

12-åringen. Och ja, det blev ju en spontanare hit så jag hade bara ett par Star Rider tights och ett par vita ridbyxor med mig. Hade SR första dagen och de riktiga ridbyxorna andra dagen när jag skulle hoppa lite mer.

  
 

Translate »