Allmän pepp om livet

Att hitta rätta hästen

Hej, jag fick några frågor igår om varför jag inte ska vänta tills jag känner WOW. Jag tror ni missförstår mig lite. Vad jag menar är att jag aldrig kommer kunna känna ”wow” med min ridning just nu. Jag har såna sjuka höga krav på mig själv och min ridning. Det är jättesvårt att åka och testa hästar när jag är så pass mycket ”sämre” och ringrostig än vad jag var förr. Jag vet att jag lätt kommer hitta tillbaka dit när jag har en häst som jag får rida varje dag med, rida ihop mig med och träna med. Men i mitt huvud så blir jag lika besviken varje gång jag rider eller testar en häst nu för att jag är besviken på min ridning, och att jag själv spänner mig och blir jättenervös. Och då är det ju väldigt svårt att känna en wow-känsla. Hänger ni med hur jag menar?

Hästarna jag testat är helt fantastiska. Och det är just det, det är ju otroligt svårt att veta om det är rätt. Dels har jag gjort många dumma impuls-köp och inte testat hästarna innan, och jag är ju så himla nervös nu eftersom jag verkligen VILL att det ska bli rätt. Jag gör det här för att hitta min, min egna fina häst som bara jag ska ha och som jag ska ha kul med i många år. Det är en jäkla press. Jag vet att många känner samma sak, det är jättemycket pengar, det ska kännas rätt och man köper ett djur som man ska vara varje dag med i flera år. Helt galet stort är det! Innan har jag alltid bara gått på det jag ser på videos och det är ju så jävla dumt, och det behöver vi ju inte prata om nu haha… Men då har jag haft en bild i huvudet av hur den ”ska” vara, och så kommer den hem och uppfyller inte min bild av den. Och då är det klart att den inte passar… här får jag chansen att prova hästen flera gånger, jag kan avgöra om det är värt att lägga tid på, jag vet vad jag får, hur det känns och min bild av hästen är ”verklig” redan innan den kommer hem. (Hoppas ni förstår hur jag menar).

Men nu kommer det svåra. Många säger att man kanske inte känner WOW direkt när man provar en häst. Men man får en bra magkänsla och gillar hästen jättemkt. Vissa får den wow-känslan vilket är fantastiskt bra. Många dömer sin egen ridning hårt, ”jag kunde gjort si och så, jag borde ha ridit så”. Och wow:et har ju att göra med hur man klickar, vilken nivå man själv är på och hur det passar med hästen. Jag har haft detta wow en enda gång i mitt 30-åriga liv, och det var när jag testade Lalle. Tanken var aldrig att testa Lalle när jag var hos Hacke. Så när jag såg honom och bara ”Åh vad är det där för fin häst?” så fick jag testa honom av bara farten. Inga krav, ingen press- och allt bara klickade. Då var jag totalt igång med min ridning, jag såg distanser och var inte lika ringrostig. Jag hade heller inga som helst förväntningar, hade aldrig sett nån video på Lalle, ingen förväntade sig någonting och jag var så avslappnad liksom…. Då kom detta ”wow”. För jag hade inga förväntningar alls och blev positivt överraskad.

Bambo testade jag väldigt spontant, och där kände jag inte alls samma wow, snarare hjääälp (haha) men jag fick ändå en riktigt bra magkänsla. Och han fick jag ju helt enkelt träna med och lära mig rida bättre, och vi hade ju väldigt kul ihop Bambo och jag. Men det var samma sak där, jag hade inga förväntningar, jag slappnade av när jag testade och då rider jag så mycket bättre… När jag kom ner hit så ska jag testa den typ finaste hästen jag sett, som jag kollat på videos på varje dag i flera månader. Mina krav är skyhöga både på mig och hästen… jag är nervös av att bara kliva in i stallet…och då ska vi inte prata om när jag satte mig upp på hästen… ja, ni förstår nog känslan och skillnaden 🙂

Idag testar jag även som sagt för bra hästar för mitt dagsskick, och då är det också svårt att få samma känsla eftersom jag ligger så pass mycket efter. Och jag känner pressen, jag försöker släppa den men jag känner den eftersom jag så gärna vill rida så bra som förut. Jag blir jättenervös när folk kollar på när jag provrider, jag spänner mig, och jag ser inte alls distanser på samma sätt. Så jag tror inte jag kommer kunna känna denna känsla nu på länge, och om jag aldrig slår till så kommer jag nog aldrig köpa en häst igen… Försöker bara förklara hur jag känner så ingen missförstår. Jag testade ju en häst som var en kopia av Lalle i Sverige för ett tag sen- det var exakt samma sak där. Jag visste att det var en riktig Lalle-häst. Och jag har alltid tänkt, än idag, att den dagen som jag sitter på en Lalle-typ så kommer jag kunna rida skitbra och känslan kommer komma tillbaka direkt… Haha…no. Det var ännu värre, det var snarare ett slag i ansiktet och kvitto på allt jag tappat. Så där stod jag med en Lalle-häst som jag letat efter så länge, och så var jag inte ens glad utan mest ledsen!? Så ja- situationen är svår!

Idag kanske jag inte ska ha denna Lalle-typ, en ponny-häst. För jag är inte där i ridningen. Och även om jag kommer dit så är det en lång väg, och då skulle jag ju lika gärna kunna lära mig rida en liten annan typ. Eller som Cornelia sa, ”du säger att du har en typ av häst, men tänk om det finns en annan typ av häst som du kan rida ännu bättre då?” Sant, så sant. Men rädslan av att göra ett ”misstag” efter mina senaste år av video-impuls-köp nu är riktigt hög. Jag måste hem och smälta allting härifrån. Och sen måste jag lita på min känsla, vad som kan bli bäst och vilken häst som jag kan ha roligast med. På vägen hem till Sverige så ska jag försöka testa två hästar till som står i Sverige på vägen hem. Så har jag ännu mer att jämföra med.

Av de två hästar som var kvar av de fem som jag testade första dagen så har jag nu en favorit här. Men han är som sagt väldigt annorlunda mot allt jag haft innan, och det är DET som skrämmer mig. Han är inte jättestor, men han har lång hals och byggd lite mer i nedförsbacke och är lite mer slow. Eller han är mer slow i markarbetet och vaknar till liv när man hoppar. Men när man hoppar så sitter man bara där… man har lite längre tyglar och rider på hinder utan att störa och så sköter han allt jobb… Jag har ju alltid haft/gillat mindre heta hästar med huvudet upp, man har kortare tyglar så att man enkelt kan reglera galoppsprång och distanser. Så det är ju jättestor skillnad, men denna häst här gav mig en otroligt bra enkel känsla. Jag fick bra balans, det kändes lätt att rulla på ett lite högre räcke och han gör det så enkelt. Men det är samma tempo, samma rytm och han sköter rubbet.

Kanske i mångas ögon rena rama drömmen- men i mina ögon lite läskigt då jag måste släppa all kontroll och lita 100% på hästen och eftersom jag inte känner hästen än så är det…ja läskigt att rida på det sättet. Men får man rida ihop sig tillsammans så kan det ju bli huuuuur bra som helst. Han är 12 år, tävlats på hög nivå i 3 år, innan dess stod han hos en gammal man som red små 1 meter-klasser, så han har så otroligt mycket kvar att ge. Jag har lite filmer från när jag rider, men kan inte ladda upp dom härifrån för det går så långsamt.

Jo en till sak som stör mig. Att den andra favoriten jag hade kvar från första dagen, den är 7 år och har gått 130. Och den är så jääävla mycket roligare att rida på marken. Mer min typ, jag rider ihop den enkelt, den är full av liv och liksom….ja jag vet inte, mer livfull. 12-åringen känns lite mer ”jaha, nu gör vi det här igen” och jag kan tänka mig att det blir stor skillnad när de kommer från försäljningsstallet, får gå ute på dagen, ridas ut och så… Nu kändes 12-åringen lite livlös och tråkig om man jämför den med 7-åringen. Dock så är 12-åringen en professor som kan lära mig allt, ge mig självförtroende. Den andra behöver utbildning och stöd i allt inom hoppningen så den är inte alls rätt för mig. Så den har jag avvecklat i huvudet. Hade man kunnat blanda ihop dessa två hästar till en häst- då hade jag inte tvekat en enda sekund!!! Men nu går ju inte det, och det är ju det som är frågan, man kanske inte kan få den mest perfekta hästen från start!? Markarbetet är ju det man kan ändra på själv, påverka, ändra om och hitta en bra känsla så det som är viktigast på provridningen av en hopphäst är ju själva hoppningen och känslan där… det andra ska ju självklart fungera, men det är enklare att ändra om lite markarbete och hur den är byggd än att ändra hoppteknik och hur den agerar mot hindret…

Ja, ni hör ju själva haha. Mina tankar är blockerade och såhär tänker jag hela dagarna nu. Jag ska absolut inte ta något beslut nu. Jag vill testa några till för att jämföra lite. Jag vill bara skriva av mig och låta er få följa lite tankar och hur det går här nere. Kram

Några bilder, här rider man genom stallen, helt som ingenting, haha:

 

Detta är 7-åringen, så otroligt fin häst, modell, typ- ja den är fantastisk!

 
  

Här är en annan som jag testade första dagen. Ser ni att huvudet är jättestort och att det är en kvinnlig version av JOE KLT? Haha…

  
  

12-åringen. Och ja, det blev ju en spontanare hit så jag hade bara ett par Star Rider tights och ett par vita ridbyxor med mig. Hade SR första dagen och de riktiga ridbyxorna andra dagen när jag skulle hoppa lite mer.

  
 

Translate »