Allmän pepp om livet

Tisdag kväll…

Hej! *Varning för bok*. Vill ni läsa en blogg så få ni tyvärr byta domän 😉 Hoppas ni har lite överseende med dessa två dagar med dålig updates, men det är för att jag haft typ kaos här, haha :S Det känns som att det varit saker hela tiden, dagarna bara springer iväg och de har gått otroligt fort.  Det är jobb, besök, träning, vårdplanering, har varit i stallet 2 dagar i rad och så. Men efter en satansfylld helg av smärta så har jag inte haft lika ont igår och idag och då har jag känt mig jättebra i veckan jämförelsevis med helgen. Tänkte att jag skulle kunna fördela inläggen lite såhär när jag skriver om dagen, vad tycker om det? Bra eller anus? Då kan ju de som vill läsa om vissa saker se tydligt och hoppa över det ni inte vill läsa om?

Mående och kroppsligt:

Allt blir sån enorm skillnad när jag inte har sån hög smärtgrad. När man inte kan röra sig pga smärta eller kräks pga smärta, då förstörs ju i princip allt i livet och hela dagen. Nu har jag te x jätteont i högerarmen, den stålar när rör mig det minsta och värker när jag inte rör den, men det är ”överenskomligt”. Och sen: JAG FÅR ÅKA HEM IMORGON!!! Efter 17 dagar på sjukhus så får jag äntligen komma hem till mitt egna hus, till min underbara pojkvän och till mina älsklingar (Findus och Baghera). Kotten är ju i Skåne hos gammalhusse och tillbringar dagarna med hans stora kärlek Mimmi, så han kommer senare eftersom ha kräver ganska mycket mer än katterna, som jag inte kan ge honom just i dagsläget.

Det känns både underbart men nervöst och läskigt. Här är jag omringad av sköterskor och om något händer så finns någon här. Nu ska jag klara mig helt ensam, klara av att gå igenom bakslag som jag vet kommer komma. Här lever man i en sorts bubbla, allt kommer nog komma ifatt mig när jag kommer hem, och det skrämmer mig lite. Att jag kommer hem och verkligen får leva såhär nu i mitt eget hem, i mitt normala liv. Och när jag kommer inse att detta inte är en bubbla som går över när jag kommer hem från sjukhuset- då kommer det nog komma ett rejält bakslag psykiskt…jag ska absolut inte gå och tänka så och förvänta mig det, men vi pratar mycket här om saker som kan hända och hur man ska hantera det.

Så min plan är nu att jag ska vara hemma i en vecka. Under den veckan kommer jag leva en hel del på glädjen att vara hemma, få göra som jag vill (inom väldigt tighta gränser då), få vara med Andreas och katterna. Sedan åker jag ner till mitt smultronställe i Sverige- Simrishamn, där vi har hus och där mamma och pappa är nu med hundarna. Jag älskar verkligen att vara där och mår så otroligt bra av det, så då gör jag ett miljöombyte och åker dit, träffar mamma pappa och min KOTTE som jag inte ens kan förklara i ord över hur mycket jag saknar!!! Sedan får vi se, när jag åker hem därifrån så följer iallafall Kotten med hem 🙂 Sen tar vi det därifrån 🙂

Puss till er ALLA där ute som är så fina människor, som ger mig eller andra som ni inte känner stöd och pepp. Bara en liten kommentar eller ett litet ord kan betyda allt för en annan människa 

img_1482-1img_1483-1

.

Häst:

Nu har jag ju bästa Amanda som är min medryttare sedan några veckor tillbaka och som rider ut Mille 2 gånger i veckan. Sedan har en av mina bästa vänner Malin, och tjejerna i stallet hjälpt mig att hålla igång Mille. Är så otroligt tacksam för det  Och de har ju ställt upp nu för mig, de har egna hästar, barn, jobb mm så jag har letat efter nån som kan trimma och rida honom kontinuerligt. Men han är grymt svår att rida ihop alltså, så därför har jag letat efter någon som kan ta över trimningen och lite teknikhoppning under tiden jag är dålig så att han inte sackar efter. Malin som ändå är jätteduktig och har en skitfin dressyrhäst som hon tränar och tävlar aktivt med sa att hon tyckte Mille var typ det svåraste hon suttit på, att det knappt går att få honom i varken form eller lösgjord… Hon fick sig en smärre chock och bah VAD ÄR DET HÄR!???

Btw så hoppade jag hennes dressyrhäst Sylve den lördagen när det gick så bra, efter tävlingen..och när man sätter sig på den hästen så får man sig en smärre chock fast åt andra hållet, haha. Typ en dröm, så sjukt välriden, dansar fram och bara går där och stampar av med alla ben så att sanden flyr. Så sätter man sig på Mille, nästan samma känsla som att sätta sig på Dario efter han stått på ridskola i några år, haha. Eller som att rida på en elefant, om man nu gjort det någon gång (ja har det inte men jag kan tänka mig känslan)… Näe, Millllleeeee…. han är världen bästa häst, bara man lär sig förstå sig på honom och det gör ju jag nu  

Haha som när Annica fick testa honom, hon fattade iiiingenting, hon var helt genomsvett efter några varv och Mille sprang med huvudet rakt upp och var 7 meter lång och vad hon är försökte med så hände ingenting…och hon blev också jättechockad eftersom det ser så enkelt och lätt ut när jag rider honom. Hon har ju ridit alla mina tidigare hästar jättebra, men Mille är så långt ifrån allt annat jag haft alltså. Men, utan att ta orden ifrån munnen på vissa av er som nu sitter och tänker att jag tror jag är värsta proffset, så kan jag ju förebygga en del såna kommentarer och ligga steget före genom säga att det var EXAKT så jag också kände, tyckte och tänkte första gången jag red Mille också, haha. Jag var lika chockad som alla andra, haha….

Jag trodde det var ett jävla skämt…att dom gett mig fel häst!? Jag började till och med hoppa redan efter 10 minuter för att det var pinsamt för att han gick i så sjukt ful och fel form, oavsett vad jag än gjorde!? Och är det nått jag skryta med öppet så är det att jag iallafall har en jävligt stark rumpa och starka ben (och bål…och rygg haha)- och när jag la på ben så hände INGENTING!? När jag tog i tyglarna hände ingenting…när jag försökte böja hände, dadaaaa: ingenting. La på skänkel: ingenting…ja ni hajar…. Det tog så otroligt lång tid innan jag förstod hur jag skulle rida Mille, vad som krävs och hur jag skulle göra. Och från då och nu så vet ni ju vilken skillnad det blivit. Om ni missat hur han såg ut när jag provred i Belgien, VS efter några veckor så finns en video här.  

Men för att komma till sak, så hade jag en tjej som heter Frida i tankarna direkt när jag bestämde mig för att någon ska trimma honom och hoppa honom. Och det var jättekul för hon hade tänkt samma sak och mailat till mig. Så igår red hon honom inne i ridhuset och idag på utebanan på Smedby. Var så KUL att vara där, även Malin var där och det var jättekul att träffa henne igen (Många Malin nu, men Malin som  jobbade hos mig förr och hon tränade mig massor då och det var även hon som gjorde Joe till en häst;). Så var Andres med, Malins kille och Fridas mamma och det var jättekul! Det gick jättebra. Frida är superduktig och talangfull och det blev några jättefina språng på slutet! Så henne kommer ni få höra och se mer om och jag kommer vara med så mycket jag kan och hjälpa till med träning och upplägg 😀

Haha Mille var nog liiiite trött men väldigt nöjd efter att få hoppa lite 🙂 Som tur är så får våra hästar stå inne nu på dagarna när det är sån sjuk värme, sen släpper vi ut dom på kvällen så de får gå ute på natten istället.


.

Jobb:

Haft många samtal/möten med timmars jobb och to do med de som jobbar på Star rider och ja har själv jobbat med inköp och ordrar, samt allt inför HKMs höstkatalog ska snart vara klart. Deras katalog går ut till flera tusen butiker i hela världen så det har varit enormt mycket jobb med det, mer än de flesta nog kan förstå :S Vi har fått upp lite coola bra nyheter idag. Och under veckan ska det lanseras ännu fler saker och jag håller verkligen på att jobba upp ett bra system för nyheter/kampanjen med mera.

Kan tipsa om VÄRLDENS smartaste sak. Alltså detta är så smart att jag nästan blir förbannad för att jag inte upptäckt detta tidigare för det har aaaaalllttiiiiid varit ett problem för mig. Kolla in den där skrapan. Alltså lyssna: I den där skrapan så ligger det en svamp. Så man öppnar först locket på baksidan av skrapan, och så häller man schampo (ja, jag vet att schampo stavas med ett o men tydligen inte den som la upp produkten, ska fixas asap imorn bitti ;)… och när man hällt i schampo på svampen så stänger man locket. Sen är det ett litet hål på locket- och där fyller man på med vatten. OCH, sedan så är det små hål ut i varje ”tagg” eller ”plupp” så där fördelas schampo och vatten ut- så man kan alltså schamponera hela hästens päls och verkligen komma åt- hela hästen på några minuter!?

HUR många gånger har man inte stått med en svamp, tömt typ halva schampoflaskan för att svampen måste göras ren, sen står man där med sina naglar för att schampot hamnar på en fläck på hästens päls, schampot vägrar fördelas ut ordentligt och ens naglar går av typ för att man försöker komma åt smutsen… ALLA PROBLEM LÖSTA: DADAAAAA!!!!

starrider.se finns dessa till försäljning nu! För enbart 59 spänn så blir alla dessa problem lösta för resten av livet!!! Och ja- detta är ett reklaminlägg av dess like!

s2 s1

  Allmän pepp om livet

Tack snälla alla <3

Hej alla fina underbara människor ♥ Jag satt och läste era kommentarer igår kväll med tårar i ögonen. Eller ögonen, det rann tårar från kommentar 1 till kommentar 192. Ni anar inte vilken styrka ni ger mig ♥ Och alla mina vänner, min pojkvän, min familj och alla bekanta som visat sitt stöd, jag kan inte förklara i ord vad allt betyder.

Här får man väldigt mycket perspektiv på saker och ting och uppskattar små saker 1 miljon gånger mer. Och möten med människor betyder allt just nu, jag är helt i nuet och känner total lycka över att få besök, sms och allt vad det nu kan vara. Mina vänner skickade det finaste budet som jag någonsin fått i mitt liv till min avdelning igår, jag ska visa er sen. Jag är helt varm i kroppen av alla känslor, och man märker så mycket vilka underbara människor man har runt omkring sen. Jag älskar er läsare och alla i min närhet så enormt mycket.

 tumblr_ms9smaZygZ1qjck12o1_500

De första 5 dagarna här har varit sån enorm misär. Trauma, chock och en smärta som inte går att beskriva i text. Nu har det lagt sig lite, jag har smällt chocken och fått bra hjälp. På måndag kommer min underbara terapeut till och med hit till min avdelning på sjukhuset för att prata med mig. Tills för två dagar sedan så kändes allt hopplöst. Hela livet, tankarna, läkandet av kroppen och hela framtiden. Tack vare alla människor runt omkring mig, er och mina djur så har jag än en gång rest mig och upp bestämt mig för att klara av det här och kämpa. Jag ville bara ge upp allting, mitt liv, hästar, ridning och allt. Men nu känner jag tvärtom- jag ska komma ur detta ännu starkare fysiskt och psykiskt.

De säger att det dröjer minst ett halvår tills jag kan gå obehindrat och sitta på en häst. Det kan alla bara glömma. Jag ska träna och kämpa och jag tror att 80% sitter i hjärna, tankarna och viljan. Dagarna går såklart upp och ner, jag kommer säkert bryta ihop många gånger under resans gång och vilja ge upp, känna hopplöshet och det ska jag nog räkna med. Jag kommer heller inte pressa kroppen och smärtan, inte vara dum och hoppa upp på Mille efter 3 veckor- men jag ska kämpa så in i helvete och visa alla att det går och kanske ge hopp, stöd och energi till alla andra som är i samma situation som mig eller i värre situationer och som kanske inte har någon vid sin sida.

Min mobil har gått sönder, den fungerar endast om jag har laddaren i men Andreas hittade en Iphone 5 hemma nu och förhoppningsvis fungerar den så jag kan byta simkortet så jag kan blogga och uppdatera oftare. Det kanske inte blir så mycket text då men allt är bättre än inget och jag har bestämt mig för att dela med mig av allt. Jag orkar inteöppna datorn alla dagar och när jag gör det så går det väldigt långsamt eftersom jag måste skriva med en arm (som tur är så är det högerarmen som är den friska armen:) Jag försöker sitta utanför sjukhuset i rullstolen så många timmar om dagarna som jag kan, och utan mobil då så har det varit svårt att uppdatera. Men det är bara från och med i går som jag har kraft nog att skriva och sitta uppe normalt.

img_1421.jpg

Jag har börjat träna kroppen, börjat träna de upp muskler som går att röra, jag har kämpat med att sätta mig upp själv, åka rullstol själv, ta på mig tröjan själv och jag har till och med börjat ”gå” via ett gångstöd (vet ej vad det kallas). Jag har har väldigt svårt att sova på nätterna pga smärta, all oro och rädsla och jag har knappt ätit ett helt mål mat på 6 dygn. Men jag försöker få i mig det som går för näring ger energi och påskyndar läkandet av kroppen, Jag har gått upp på nätterna för att träna mina muskler och min ”gång”. Jag ska bara komma tillbaka till ett normalt liv så fort det går även om jag måste anpassa takten efter det skick som min kropp är i.

Jag ska skriva om min resa tillbaka och låta er följa med i allt, visa bilder och föra dagbok. Min underbara fästman är här varje dag och han är verkligen min hjälte! Även Malin har varit här varje dag och har varit ett enormt stort stöd genom den första värsta veckan. Angelica hälsade på dagen efter hon kom hem från Falsterbo och jag ser fram emot att träffa resten av mina vänner när de kommer hem från Falsterbo och nu när jag mår lite bättre. Mamma och pappa har åkt hem från Skåne nu och igår var pappa här på besök och idag kommer min mamma hit och så har min syster Linn + familj kommit ner från Stockholm och ska hälsa på idag också.

Fick en bok av pappa igår som jag ser fram emot att läsa. Denna hjälppinne är numera det viktigaste jag har, det är så skönt att ha den och slippa ringa på larmet och personal varje gång för att jag ska behöva nå något, te x påslakanet eller täcket eller kudden som alltid åker ner på golvet när jag höjer mitt ryggstöd från sängen. 

  Allmän pepp om livet

Tävlingsdagen!

Hej fina ni! Varning långt inlägg men nu jävlar, ni vill ju att jag bloggar så ni får väl läsa ett stycke om dagen 😉 Haha… Jag är ledsen, var tvungen att sätta mig och fixa lite skyltar till Falsterbo samt briefa lite om montern mm. Men nu så! Vill börja med att tacka min fina vän Malin som var med hela dagen på tävlingen- utan dig hade det aldrig gått❤️ Jag är sjukt nöjd med Mille idag ❤️ Bäst är han! Vi blev 3:a först och i sista klassen 6:a. Men vi var sviiiinsnabba (och felfria). Bara det att jag hade 15 min på mig efter prisutdelning eftersom jag startade först i 1:10:n… Så jag skulle rida fram, gå banan och hoppa fram på 15 minuter, det var kaos! Sprang ned till banan och gick banan på tre sekunder. Det ösregnade och jag var så stressad, min mobil var vattenskadad och död (som tur var gick den igång tillslut), så jag frågade banbyggaren vilka hinder som var fas 1 och 2. Och hon sa att det var samma som förra klassen i omhoppning, alltså 9-12 (och det var så förra klassen. Inkl kombination för er som reagerar på antal hinder)…. Så ja, bra fine, sprang upp igen…

Ah så vi går in och var nolla i grundomgången, och så kände jag bara ”nej nu jävlar kör vi” och svängde tight och red snabbt som fan- Mille var helt med mig<3 Över sista i omhoppningen felfritt- check. Galopperade mot utgången, saktade av och skrittade mot utgången. Sen ser jag hur alla tittar och det är helt tyst 😂 Så hör jag bah ”det är ett 13:onde hinder också”. Va fan!!! Jag hade ju inte lagt en volt, men innan jag kunde galoppera så var jag ju tvungen att ropa på en funktionär och fråga vilket hinder nr 13 var, och det stod ju på andra halvan såklart…. Sen fattade jag galopp och hoppade det utan att lägga en volt så jag blev ju felfri som tur var.

Haha får man va lite bitter nu eller blir jag hatad då? 😱🙈 Haha nej tror det är mänskligt…Nej jag är ju skitnöjd men när man vet att jag hade kommit hem med en blågul rosett, svängde innanför och tajt, ja det hade bara varit så jävla kul! Jag skrittade ju liksom mot utgången… Och har ju på film och jag skulle vara rätt många sekunder före ettan om jag bara visste, och va fan, man är ju tävlingsmänniska eller hur? Och denna gång lite extra mkt, för om man är svinsnabb och river ett sista så är man ju nära men ändå långt borta (vi alla har väl varit där, haha?) Men denna gång…GAAAHHH! Jag vet ju självklart att det är upp till mig själv att kolla upp antal hinder, men när man frågar banbyggaren liksom, som tror man ju det ska stämma. Men som sagt, jag är skitnöjd, men jag har aldrig vunnit på storhäst så det hade varit så himla kul ju! Lärdomen blir: Jag ska alltid kolla upp antal hinder själv. Lika bra att vara på säkra sidan!

Tänker att jag ska hoppa lite lägre klasser nu ett tag för att dels lära känna Mille, hitta galoppen och rytmen och sen bara ha lite kul. Just nu kanske vi bara kan få ha lite kul i dessa klasser men mitt mål är ju större. Men nu suddar vi ut all prestige (vad är det?), jag vill ha kul och verkligen ta det i min takt. Med prestige pratar vi om stressa upp i klasser, jag är en vinnarskalle så jag vill ju såklart vinna när jag satsar, vem vill inte det hehe? Jag har ingen brådska nånstans, och det är så nyttigt att rida mindre klasser för att hitta bra tempo och allt som hör till. Det är verkligen skitkul att få tävla såhär på detta sätt! Jag är inte ett dugg nervös nån gång, jag är bara taggad och tycker det är skitkul! Det är ju alltid lite ångest att smacka upp en fet 130 oxer i ett litet avdelat ridhus på en framhoppning, nu behöver man ju aldrig nånsin vara nervös och det är faktiskt jävligt skönt! (För er som inte vet så avskyr jag framhoppningen, är aldrig nervös på banan men just framhoppning, haha).

Söderköpings Ryttarsällskap ska ha en stor eloge till denna tävling! Smartast idag var nog att parkeringsvakten kollade passet direkt och checkade av, så man behövde inte gå och anmäla sig och visa passet. Det borde alla tävlingar ta efter! Ibland är man ju jättestressad, ny tävlingsplats där man inte hittar sekretariat mm- sjukt smart idé som underlättar enormt för oss som tävlar! Man fick även en påse med vatten, choklad, kaffe-biljetter och en påse morötter när man kom- alltså HUR gulligt var inte det? Sånt som verkligen uppskattas! Sedan alla funktionärer som kämpade på idag i det sjukaste ösregn jag varit med om i mitt liv- hatten av!

smiley-face-thumbs-up-cartoon-yTkeza64c_zpsqpg8wl8k

Det fanns dock en sak som jag skulle kunna tipsa arrangören om….Och det är det att man måste se till situationen och kanske bryta en ”regel” ibland. Just idag öppnade sig hela himlen- jag har nog aldrig varit ute så länge i sånt galet regn…. Jag hade alltså hela skorna fyllda med vatten- varenda liten millimeter på kroppen. Vi försökte söka skydd i en hage- men det vräkte och åskade. Så började Mille få panik, takta, hoppa, småstegra…alla hästar som stod i transporter gnäggade, nån annan började stegra bredvid. Jag blev nästan rädd för Mille höll på att få riktig panik. Tillslut när det började åska massor och när var som värst så gick de som var utomhus bort mot ridhuset. Då hade jag ändå stått ute i ösregnet i typ 40 min så för min del är det lugnt, men Mille fick sån panik. Ridhuset de hade var avdelat, så i halva fick man bara skritta, alltså INTE trava eller galoppera- bara skritta. Och andra var framhoppningen. I första delen var ju regeln att man skulle vara uppsutten på häst.

Så ja- vi fick inte komma in. Där står man med en panikslagen häst, det åskar och spöregnar, det är lerigt och halt och så många hästar var det inte som var ute och behövde komma in. Ok om 30 per kommer, men här snackar vi några stycken.. Eller vi fick komma in först, kanske 10 min, sen åkte alla ut… Då tänker jag liksom bara såhär att, hmm, för det första så tror jag alla uppsuttna ryttare kan förstå hen som kommer in med en panikslagen häst som sedan går lugnt runt i skritt, i samma varv. Och hur ska man kunna störa någon när man som sagt enbart får skritta där? Av att man leder en häst? Alltså åter igen- annars fine, men nu i åska och ösregn?  Så nej, där måste arrangören anpassa sig mer tycker jag för det kunde gå riktigt riktigt illa. Och om det inte finns ett enda ställe på hela anläggningen att ta skydd, då måste man se till situationen eller hur? En häst höll på att gå omkull för den fick panik och leran var typ 30 cm. Typ alla transporter och bilar körde fast så de fick dra bort dom med traktor- alltså så illa var det, så vi snackar inte bara ösregn- utan kaos.

iStock_000016475835XSmall_0

 

Här kommer lite bilder. Och kolla här nedanför…Malins lilla Charles och Kotten har hängt ihop hela dagen. Alltså HUR gulliga är dom inte? ♥

Sorry för skitkvalle på bilder men det spöregnade, var allmänt grått och när man smsar bilder så tappar dom kvalitet också. Men bättre än inget, tycker säkert de flesta 🙂 Underbart att kunna rida i en (nästan) hel outfit som är från ens eget företag :D:D:D

Alltså bett-schabraket i vitt med guldigt bett och beiga kanter… Mjau!!! Sen hade jag mina favvo-ridbyxor, Star Riders Exclusive Top som är den snyggaste ever (får alltid så mkt komplimanger när jag har den), OCH så måste jag tipsa er om en till sak! Alltså den här kavajen jag rider i… jag skämtar inte när jag säger att det är den skönaste jag ridit i i hela mitt liv. Var tvungen att göra en påfyllnings-order av den redan innan vi hade lanserat (haha) för jag VET att om folk väl testar den här och börjar prata så kommer alla vilja ha en sån här! Så sjukt skön, obeskrivligt nästan. Väldigt clean, snygg och SÅ skön och sitter som ett smäck. (Det är galet mkt stretch i den. Åh jag älskar stretch!). Finns i brunt och svart. Om ni letar kavaj- in och sök på starrider.se- beställ hem och TESTA. Gratis frakt och vi har nöjd-garanti! Så ni får skicka tillbaka eller byta! Ska visa tydligare bilder på den vartefter.

Världens bästa häst ♥


Efter stallet fixade vi massor i stallet, jag hoppade även Malins dressyrhäst. Nu är jag nyduschad, alla djur ligger och sover och är glada och nöjda, ätit, pratat med Andreas och smsat med Falsterbo-gänget ✅ Försökt tvätta men hela tvättmaskinen har pajat och nu går inte skiten att öppna! Och där i ligger min tävlingskavaj, bra… ❌ Findus hälsar i varje fall:)

  Allmän pepp om livet

Falsterbo Monter 89

Shiiiit vilket kaos det var igår på Falsterbo! Monterbygge, alla vill in, regn, lera- KAOS! Igår åkte Andreas, Angelica, Therese och Annica ner, värsta super-teamet som kommer ta hand om er i vår monter!  Först satt de i köer under timmar och väl framme så var allt kaos, men klockan 22.00 åkte de hemåt och köpte hem pizza. Jag skulle åkt med men valde att hålla stämningen här hemma så länge och lyssna lite på kroppen. Känns skönt att kontoret är stängt, alla är i Falsterbo och min bättre hälft är där nere och styr upp och tar ett ytterst ansvar istället för mig (inte för att det behövs med dessa power-girls men ändå, om nått händer). Så för första gången på länge kan jag liksom bara slappna av. Så jag har bara varit i stallet och ridit och idag kör jag lite tävling faktiskt 😀

Star Rider finns i monter 89, samma gata som Charlies mm. Kom dit, vi har laddat upp med ett sjukt stort lager på alla storlekar i tights! Vår nya super-kvalitét byxa kommer ha ett mässpris på 399 kr så skynda fynda! Vi har med ett stort sortiment av mina HKM favorit-produkter också! Förutom alla gamla bästsäljande och klassiska färger så lanserar vi även TRE nya superdupersnygga färger på tights! Vad sägs om bruna med orange silikon, te x? Min nya favvo… De två andra håller jag på lite…hehehe…skitsnygga är dom iallfall 😉 Vi har även en rea-hörna med bland annat schabrak för 100 spänn. Kom ihåg- MONTER 89 

tummen_upp

Vi har självklart tänkt på er som inte kan komma till Falsterbo. Med koden FALSTERBO2016 så får ni 15% rabatt på hela www.starrider.se sortiment. Glöm inte bort att vi även har fri frakt for life nu 🙂 Alla tights ska finnas på lager i alla storlekar, är de slut- maila mig på info@tyras.se för kundtjänsten är stängd nu under tiden, eller självklart ska den jobbas med så mkt som möjligt men vi är på Falsterbo. SÅ maila mig, eller skriv på min instagram eller @teamstarrider instagram så vi ser! Alla som inte är på Falsterbo ska självklart kunna handla, och tights har vi så säljer de slut så ska det fyllas på direkt!

Glöm inte heller att under alla slutsålda produkter eller storlekar finns en ruta där du kan fylla i din email-adress så får du ett mail när varan är påfylld. Under Falstersbo så kommer leveranstiden vara längre, vi skickar ordrar direkt när vi kommer hem. 

thumbnail_banner falsterbo 2016-1

 

Translate »