Allmänt

Film- Fleur då och nu

Nu kommer dessa efterlängtade filmer. Den första filmen är från när jag provred Fleur den 31 Augusti. Ingen tyckte jag skulle köpa henne eftersom hon knappt gick att rida eller hantera. Men jag bestämde mig direkt när jag kom in i stallet och såg henne i ögonen. Jag behöver nog inte skriva vad problemen var, det syns rätt tydligt.

Den här filmen är från den 5 November, alltså cirka 2 månader senare. Jag hoppade henne lite hemma då, och det hade jag inte gjort innan då. Har bara tränat henne utomhus, från marken och även lite markarbete. Men det har gett resultat, även om hon är väldigt springig och skenar mot hinder så har det ändå hänt saker. Hon litar på mig och lyssnar väldigt bra från marken som har smittat av sig lite även när man sitter på henne. Men generellt så är hon mycket mer lugnare och harmonisk nu och jag tycker det syns.

Att hon aldrig har kunnat träna runt bommar förut förstår jag. Ägarna sa det, att träna på bommar och linjer är något som de knappt kunnat göra för att hon bara skenar. Där är det väldigt mycket jobb kvar. Men som ni ser i filmen så rider jag henne mycket mot hinder, gör volt innan hindret och försöker avdramatisera att det står hinder där. Hon vill ju, hon suger tag i hindret 100 meter innan och springer mot det, och det går inte.

Det har ju passat väldigt bra med Fleur nu under tiden som jag varit dålig och inte kunnat rida varje dag, för hon behöver få känna ro och att någon inte kräver något av henne. Ser fram emot jobbet med henne i framtiden. Vi får ta det i vår egen takt. 

Hästar & Ridsport

Hästarna fryser inte, det är vi som gör

Detta ständiga tjat om täcken hit och dit. Vet ni, det är 5 minus och både Corvara och Fleur går utan täcken. De har inga benskydd i hagen, de går ute dygnet runt i en stor lösdrift där det är gropar, stenar och backar. (Eller jag har precis tagit in Fleur på box på nätterna men de har gått ute hela tiden.)

Vill folk täcka upp sina hästar- fine, jag bryr mig inte det är deras beslut. Men rent generellt så är folk för kinkiga med sina hästar. Jag tror helt ärligt att folk som håller på såhär mycket med sina hästar får känsligare hästar som skadas lättare.

Om man använder samma dagkräm länge så vänjer sig huden. Om du springer upp för samma backe varje dag så vänjer sig kroppen. Vad händer den dagen du springer längre på raksträckor? Du kan få träningsvärk och ont! Ju mer man börjar dalta och hålla på med sina porslinshästar, desto större risk är att de skadar sig om de springer omkring i hagen en dag, om benskydden glöms en dag. Det är MIN tro.

Jag har ägt över 10 hästar på några få år. Den enda hästen som varit skadad är Lalle, som hade en gammal förslitningsskada. Alla mina andra hästar har gått utan täcken oftast (klart att de får lite täcke när de rakats och tränas hårt), de går i stora hagar, utan benskydd och de får bara va. Jag tror de blir mer uthålliga och stabila hästar av det. De får ett bättre psyke (Corvara är undantag haha). Nu vill jag åter igen koppla in mitt minne, jag har ju ett otroligt försämrat minne pga min slitna hjärna, så jag minns inte att någon annan häst varit skadad. Går igenom häst per häst, men minns ingen skada. Kanske något smått, men nu pratar vi hälta och stora skador. 

Det här är min sorts hästhållning, och det är något som jag tror på i längden. Just nu är ju Corvara och Fleur inte ens rakade för att de inte trimmas ordentligt, men när de rakas och rids hårt så är det självklart att jag kommer använda täcke ute när det är kallt. Men ni fattar. Tävlingsryttare höjer på ögonbrynen över att jag har mina fina hästar ute dygnet runt. Som att jag är nån jävla galning. Hästar är djur, de trivs bäst av att få vara djur. Ju mer man håller på att noja och oroa sig, desto större risk är det att något sedan kan hända.

Hur ska jag förklara bättre? Jag tror ni förstår. Jag respekterar allas sätt att göra. Men respekterar och hålla med är två olika saker. JAG tror på det här. Jag tror på mina egna metoder och det är väldigt naturliga metoder. Tro det eller ej. Ni ser alla nya outfits och fina bilder… men nej, det är bara ren yta. Verkligheten är precis tvärt om. Iallafall i hur jag hanterar hästarna. Vi har haft egna hästar under hela mitt liv, jag har i princip växt upp i stallet och ridit varje dag i 16 år innan jag började igen. Och då ägde jag inte ens ett täcke till mina tävlingshästar…. helt ärligt.. inget täcke, inga uteskydd, ingen trim-maskin… men jag och min ponny vann ändå allsvenskan i hoppning. 

Så man ska INTE döma ekipage efter yta. Jag minns alla som såg ner på mig när jag kom i min gamla transport, med mitt eget schabrak som jag sytt i syslöjden (ja det är sant). Så kom det ryttare med stripade nya lastbilar, de nyaste sakerna, rakade hästar med perfekt knoppade manar. Vi sopade banan med dom. Och jag säger inget om yta- jag är själv ytlig. Men döm ingen. Döm ingen, oavsett vilket håll du står i. Det är dom här stora kontrasterna som gör sporten, men i slutändan handlar det om vem som tränat bäst och vem som lagt mest tid i stallet.

IMG_5682

IMG_5693

IMG_5675

  Fleur

Tyra & Fleur- Against all odds

Senare ikväll kommer ni få se en film från provridningen med Fleur. Ni kommer även få se en film nu, några månader senare. Spännade va??? Första gången ni får se när jag rider Fleur ♥

Jag har velat hantera henne helt själv eftersom hon har väldigt svårt att lita på människor. Hon litar även på Annica nu eftersom vi oftast är i stallet ihop och hon har ju också ridit ut Fleur någon gång. Min plan med Fleur har varit att träna henne väldigt mycket från marken, hela tiden. In och ut från hagen… in till ridhuset, utebanan… När hon kom så kunde hon ju inte gå genom dörrar eller passera trånga utrymmen. Hon var som en exploderande bomb, överallt. Jag är så nöjd över hur hon utvecklats! Tänk att den här underbara fina hästen var så illa däran att hon skulle avlivas. Jag förstår verkligen ägarna, vad ska man med en häst till som inte går att hantera? Som inte går att fånga i hagen, som blir farlig när man leder, som inte går att köra i lastbil?

Jag är iallafall så glad och tacksam över att mina vägar möttes med Fleur. Jag ville ju först köpa Calisto, den hästen som jag testade hos Zetterman. Men helt plötsligt så slutade ägaren att svara trots att vi hade överenskommit att jag skulle få köpa hästen. Väldigt oproffsigt när man är överens och hade en deal, men nu är jag ju glad. För annars hade jag inte haft plats för Fleur. Även om alla odds var mot oss så kände jag bara ”henne ska jag ha” så fort jag såg henne stå där i stallet. Hon kunde inte ens bindas upp när vi gjorde ordning henne eftersom hon helt plötsligt kunde få ett litet bryt och bara springa eller skena ut.

Våra vägar möttes och nu ska jag satsa på min lilla fina tjej. Nu när jag lägger Corvara på hyllan så kommer jag ge allt till Fleur. Corvara har hela tiden varit min låtsas-dröm som jag kämpat för. Och jag gav aldrig upp, inte på tre hela år. Men nu är min dröm spräckt, det är det enda realistiska. Även om vägen är väääldigt lång med Fleur så VILL hon. Och jag känner att nu, NU, har jag en häst som jag kan rida bra och som passar mig. Vi är redan ett team och att hon litar på mig och ger mig all hennes tillit trots allt hon varit med om… det är helt fantastiskt! Det här kan mycket väl bli min nya framgångssaga som med Lalle. Där jag känner att vi kan bli ett fightande team och jobba ihop mot samma mål. Tillsammans, vi har verkligen kul ihop! Jag gillar att umgås med Fleur!

Jag LOVAR er att ni kommer se mig och Fleur på de stora banorna. Kanske inte nu, men ni kommer få se oss. Och vi ska fightas ihop, mot alla odds. Ni kanske inte får läsa om precis alla ridpass, men ni kommer definitivt få följa en ny resa på en satsning.

flurran

  Corvara

Corvara har besegrat mig!

Nu, tre år senare så ger jag upp det här. Jag har kämpat med blott svett och tårar. Och pengar. Och innan alla lackar- nej, Corvara är kvar och jag kommer fortfarande äga henne. Jag har gett en del av hennes ägarskap till Annica eftersom hon ska ha hand om Corvara nu och rida henne så jag kan släppa allt det nu och fokusera på Fleur. Sedan ska vi ta ett föl på Corvara i vår och äga 50/50. Jag gör mig aldrig av Corvara, ni kan vara lugna.

Alltså, Korven. Var ska jag börja. Hennes resa vet många av er om. Jag orkar inte dra hela den nu, mer än att jag kämpat i TRE år. Jämför man nu och för tre år sen- en helt annan häst. Men alltså det hon gör idag- det ska bara ha släppt.

Hon vet inte var hon ska göra av sina långa bakben. Hon är uppkollad från topp till tå så please- INGA spekulationer om att hon kan ha ”det och det” eller ”hon liknar min häst som hade det”. Snälla, bespara er det för det är ingenting. Hästen har inte ont. Hon är suuuuperfin så fort man inte sätter krav på henne. Hon skulle aldrig gå så fint annars i övrigt, så vi sätter punkt där och jag ber er utgå från att Corvara inte har ont samt är helt frisk. Vissa hästar som blir knäckta och pressade som föl och unghästar kommer aldrig tillbaka. Så är det bara 🙁

Kommer ni ihåg den sista filmen jag lade upp på Corvara? La upp den nederst i inlägget. Jag rider i alla gångarter- hon går sjukt fint och har aldrig varit så fin. Efter det fick hon ett långt break på 3-4 månader. Sedan har hon satts igång. Varit EXAKT lika fin som på den senaste filmen. Men igår. Igår kände jag att jag måste testa hur det är att hoppa henne lite. Har inte hoppat henne på säkert 6 månader. Hon har bara ridits ut av Annica några gånger i veckan de senaste månaderna, inget annat har skett. Hon har fått gå några pass på utebanan också med lite mer fokus på form, av mig och Annica. Inga jättekrav liksom… Jag har ju testat det med, rida henne hårt varje dag, trimma, ställa ännu mer krav, alltså det funkar inte. Detta har funkat fint!

Så igår kände jag att jag verkligen ville ”hoppa” några småhinder och jag hade så höga förväntningar eftersom hon varit så fin att trimma på utebanan. Och så fort vi kommer in i ridhuset så händer allting som inte får hända. Hon blir som en exploderande bomb! Och det blir Fleur med- det får dom mer än gärna bli. MEN, de får inte bli farliga! De får gärna hoppa i luften, galoppera på samma ställe, bli frustrerade och pigga, men de får bara aldrig bocka, sparka bakut, stanna för skänkeln… Corvara gör allt det 🙁

ALLA beteenden från förr kom tillbaka. Och alltså, nej, jag bara känner: Det här kommer inte bli mer än farligt! Corvara är inte pålitlig, vissa dagar går hon som smör och vissa dagar så blir det såhär som igår. Minsta lilla sekund som man inte är observant så kan hon bocka och sparka bakut och då flyger man. Och det är inte kul. Det är inte kul när man kämpat dag ut och dag in i många ÅR.

Jag har aldrig gett upp Corvara, det har varit sååå många som sagt att jag ska ge upp. När inte Lisen vill sätta upp sina beridare på henne ens… då kan man ju fatta… och när inte proffs-Björn ”fixar det”… alltså jag har ändå naivt nog känt ”Hon SKAAAAAAA bli bra”.  Hon har varit farlig och galen från dag ett då hon kom. Det tråkiga är att nu kan man trimma henne riktigt fint på marken om man jämför med då… men ska det då ta 3 år till innan man kan hoppa henne? Det kanske aldrig går? Kommer jag ens leva om jag ska fortsätta med Corvara? Jag har fan aldrig ramlat av innan typ, Corvara har fått av mig flera gånger!

På filmen ser ni ALLT som händer förutom en linje då hon gör sina bockserier under en hel långsida. Då var jag riktigt riktigt nära på att ramla av. Och jag kände verkligen, nej nu får det vara nog! Jag vill inte ramla och slå mig! Hade Corvara kommit till mig idag så hade jag varit mycket mer säker, men eftersom jag vet ALLT som hänt och allt hon gjort när jag ridit henne, då sitter det lite i bakhuvudet. Jag är alldeles för tuff och orädd trots det, men det är ju för att jag ääälskar den här hästen av hela mitt hjärta och vet att hon inte vill något ont. Men jag kanske får se mig besegrad nu av det här.

Det värsta är att hon har hoppet i sig, hon har sån jäääääävla talang! Sån galet bra teknik och sånt sjukt tryck i språnget! Förmodligen den bästa tekniken av alla hästar jag ägt och suttit på! Och så går det inte att rida henne!? Oh det är så mycket besvikelse och frustration! Nästa vecka ska jag hoppträna henne en privatlektion för Johan Spetz för att bara få en sista chans till att göra en akut totalomvänding, bara höra vad han säger… Tills dess rids hon okomplicerat, lugnt och fint av Annica. Jag håller lite träningar för henne och jag rider henne lite också, men utan hopp om att det ska bli bra.

Kolla här, såhär såg det ut igår! Jag kämpade till max och gjorde allt jag kunde. Jag kan inte sitta ner på henne för då exploderar hon. Och jag måste vara framåtlutad för att jag måste vara beredd på en bockning och ha balansen. Hennes långa bakben gör det svårt att sitta rakt upp när man samtidigt måste ha hennes hals i låg form. Ja, det här är den bittra sanningen. Tre år senare.

Här är filmen från 5 månader sen. Så fin. Men bara på marken. När hon är på bra humör…

Translate »