Hej, jag är så glad att allt känns mycket lugnare i mitt liv, känner mig så motiverad till bloggen alltså *tummen upp*.

Något som jag dragits med i hela mitt liv är denna eviga strävan emot att allt ALLTID kan gå bättre… Jag har aldrig någonsin varit nöjd. Te x när vi omsatt våra första miljoner på Style by Tyra i rekordfart- då kunde vi ha omsatt mer. När jag tävlade och red- då kunde jag ha startat högre. När bloggen var stor- ja den kunde vara större. När jag gjort något snällt mot någon- då kunde jag väl ha gjort samma sak till fler människor? Så fort jag nått ett mål så har jag aldrig stannat upp, jag har aldrig klappat mig själv på axeln och tänkt ”Fan vad grym jag är som fixade detta”, utan jag har i samma sekund satt ett dubbelt så högt mål. Och inte nog med det, när det målet är satt så blir jag nästan besviken att vi inte är där idag, för det är där jag skulle kunna vara.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag tror inte jag är ensam om att hela tiden känna mig otillräcklig. Att lägga alla tankar på allt och alla andra människor som man själv tycker att man inte kan tillfredsställa. Jag lider verkligen av skuld till allt och alla, och det har blivit värre de senaste åren efter att jag blev utbränd, och framförallt efter olyckan. Jag har missat så mycket i mitt liv, inte kunnat göra det alla andra gör. Jag dras med tanken att jag hela tiden är till besvär. Idag försöker jag jobba med att istället sträva efter att tänka på att jag iallafall gjorde det bästa jag kunde. Jag måste acceptera att jag mår som jag mår, att jag är sjuk, och att jag idag inte är samma person som förut. Att leva i förnekelse är så enkelt, speciellt när ständigt går omkring med dåligt samvete och känslan av otillräcklighet.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag kan idag inte göra det som jag gjorde förr. Idag måste jag planera mitt liv efter min situation, min trötta hjärna och min utslitna kropp. Ska jag göra något, och då menar jag te x träffa någon, åka till stan för att köpa en sak- ja då krävs det planering. Jag orkar faktiskt bara cirka 10% av det jag orkade förr… Ta te x pappas födelsedagsfest. Jag fick ladda och vila helt i en vecka innan, och då menar jag inte att jag vilar lite på kvällarna- utan då gäller total socialt förbud för att inte slita ut min hjärna. Jag kan inte träffa någon eller åka nånstans. Jag tog mig till pappas fest i Stockholm. Jag visste att det skulle bli ett bakslag dagen efter. Men att jag inte ens kunde resa mig ur sängen och tvingades stanna kvar på slottet (där festen var) i 4 dagar efter festen för att jag inte ens kunde köra bil hem själv, det gör att man känner sig otroligt svag som människa.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag har inte varit ute och ätit på restaurang på år. Jag tror att det var cirka 2 år sedan jag var på en restaurang. Idag kan jag faktiskt jämföra min utmattning med att konstant supa sig dyngfull. Tänk hur du mår efter den fetaste fylla, du mår skit dagen efter och det kan ta flera dagar tills man återhämtat sig helt. Jag tror alla kan relatera till en sjuk jäkla bakfylla. I en utbränd människas liv så är en sån bakfylla ens vardag. Bara det att den roliga festen och fyllan kan vara något så enkelt som att gå på restaurang eller träffa en vän hemma och prata några timmar. Jag valde bort alkoholen och festande för många år sedan, jag dricker inte ens alkohol idag, det var flera år sedan. Av den enkla anledningen till att det inte är värt det. Det är inte värt att offra flera dagar för en festkväll. Tyvärr blir det lätt samma känsla i och med utmattningen, att man tillslut väljer bort roliga sociala saker för att slippa smällarna. Bara det att nu handlar det om hela ens sociala liv. Det är därför det är lätt att stöta bort andra och isolera sig.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Och hur går det då, när man väljer bort saker man vill göra tillsammans med människor man älskar- när man samtidigt dras med skuld, skam och känsla av otillräcklighet 24/7? Svar: åt helvete såklart. Det äter upp en inifrån, och när man pratar om att känna sig misslyckad så är det de här sakerna som gör att jag har känt mig totalt misslyckad. Jag har förstått vad livet handlar om, relationer och kärlek. Tänk att då inte kunna få uppleva saker ihop med dom…tillslut går man in i en fas där man också börjar älta, känner att livet är orättvist och emot en.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Allt jag beskriver handlar om att känna känslan misslyckad. Jag kommer göra fler delar om konkreta tips på hur man kan träna bort det här. Jag är inte proffset som lever efter mina ord, däremot är jag medveten om vad som är bra för en, och idag har jag accepterat och gått vidare med att saker och ting har hänt mig. Så mina tips är tagna rakt från hjärtat, saker som jag kommit fram till, läst om, och erfarat själv. Man får starta i små doser, och man kan också planera in träning i sin kalender. DÅ menar jag inte fysisk träning utan psykiskt träning.

.

Här ser ni en bild från min bok. Trots alla framgångar så kände jag mig hela tiden vilsen, en känsla av att aldrig vara nöjd och alltid vilja mer. Dock så kommer jag aldrig glömma den här kvällen, när jag lanserade min helt egendesignade klädkollektion ”First by Tyra”. Vi hade en stor modevisning som jag skulle öppna, och jag var så nervös. Men vilket kvitto det blev, och det här är nog en av de få gångerna som jag kände mig så otroligt nöjd och glad över min prestation. Nedanför här nu ser ni några tips som jag hade behövt på den tiden, hoppas något kan träffa er ♥

Om ni kollar här över så var jag ordagrant så nervös att jag på riktigt höll på att skita på mig….haha. Och jag älskar Johns svar: ”Det vore ju jättesynd, nu när du gjort dig så fin”. Haha älskar och saknar John väldigt mycket. Vilket jäkla bra team vi två var. (Han bor i Kina sen några år tillbaks för info 🙂

Haha, skrattar åt sammbandet med gårdagens videoblogg och mig som sjuåring. Där var det inte tal om att flytta några ormar. Men det var för att jag skyddade kattungarna som att de var mina egna (ja det var dom ju men alltså egenfödda, haha).

Ta hand om er mina kära vänner, stor kram ♥

Hej kära läsare, förlåt för min frånvaro, men jag har fightas med livet lite senaste tiden. Det går så mycket upp och ner, och jag måste ”tyvärr” prioritera jobb med Starrider.se och annat sånt före bloggen. Det är så viktigt att vila och återhämta sig, min hjärna klarar inte av 10 timmar i sträck med intryck, prat och tänkande. Så hur mycket jag än hade velat ”trycka in” bloggen så har jag bestämt mig för att slutföra det jag gör och prioritera det viktigaste.

Men, här kommer en liten kompensation, hehehe…nämligen min första V-LOGG på år och dar! Hur länge sen var det liksom!? Jag tycker det är skitkul med film och videos, så jag kommer nog fortsätta lite med det. Haha, när andra bloggare kör challenge och visar sminkprodukter så kompletterar vi varandra rätt bra…för det här är så långt ifrån smink och skönhet, haha.

Hoppas ni gillar den? Ni kan väl lämna en kommentar på min instagram @tyra_sjostedt och berätta om ni orkar? ♥

Obs. Åter igen- varning för känsliga…och för er som är rädd för ormar…

Men försök kolla, det är skitcoolt ju? 

Hej ❤️:an!

Jag har haft många intensiva dagar senaste veckorna, så nu försöker jag varv ner ordentligt. Det var jobbig men det gick väldigt bra hos psykiatrin. Otroligt bra bemötande och de ländes väldigt engagerade och om allt blir som de sa så kommer jag få mycket hjälp därifrån. Tänkte skriva lite mer om besöket i ett eget inlägg. Psykiatrin är som de flesta erfarat eller läst, under all kritik! Jag har själv gått hos flera stycken där jag inte fått nån hjälp över huvud taget. Minns första gången för 5 år sedan, gick till Capio Psykistri i Stockholm och resultatet av mötet där var antidepressiva och hundratals xanor. De ordinerade att jag skulle äta 2 xanor tre gånger om dagen. Sedan skulle jag ”vila”. Thats it! Hörde aldrig något mer efter mitt besök hos dom.

År 2012 så hade jag aldrig ätit en enda tablett lugnande, smärtlindrande (alltså morfin) eller sömntabletter. Hade ingen aning om vad xanor var, så jag följde självklart den utbildade psykologen och läkarens ordination ….ni som vet och förstår fattar nog att jag var som en levande zombie. Jag åt xanor på detta sätt i flera månader, som tur var så blev jag inte beroende av dom. Benzodiazepiner (te x xanor) är kraftigt beroendeframkallande, och det ska tydligen värre att vara beroende av benzi än morfin. Det ska vara svårare att sluta och svårare abstinens. Och eftersom jag varit beroende av morfinpreparat och vet hur jävla in i helvetes svårt det är, så kan jag bara tänka mig hur jobbigt ett beroende av benzo är…

Gick till nästa läkare, det var då helvetes-resan började, år 2013. Jag fick till en början citodon mot min huvudvärk. När citodon inte fungerade  så skrev läkaren ut tramadol. Det var samma visa där- visste inte vad tramadol var eller hur kraftigt beroendeframkallande det var. Det var inte tal om Kbt, sjukskrivning eller annat, utan lösningen blev så enkel som möjligt = tabletter.  Jag har besökt säkert 30 olika läkare och psykologer- och har aldrig fått någon hjälp mer än ”här, ät det här”. Ingen terapi, ingen plan, inget engagemang. Idag kan jag känna att jag aldrig hade hamnat i ett beroende om läkaren jag träffade istället hade tänkt långsiktigt och letat lite i var det egentliga problemet låg. Min huvudvärk utvecklades te x av stress.

Visst, farmakologiska principer (alltså läkemedel) kan vara otroligt nödvändigt, men det ska finnas en långsiktig plan. Läkemedel och mediciner ska vara en kortsiktigt plan och en krycka för den som mår dåligt. Tyvärr känns det inte som att våra lanstingsbedrivna enheter har någon kunskap i detta. Det är något som krävs, och det bör ske akut, för psykisk ohälsa är dagens pest enligt mig. Var och varannan människa lider av psykisk ohälsa och våra vårdenheter måste anpassa sig efter det. Blir det ingen förändring så kommer vårt samhälle falla.

Jag klarade mig ur allt pga att jag hade pengar. Jag har alltså betalat över 300.000 kr på privat vård. Resultatet av att jag fick tramadol den dagen var ett kraftigt beroende som jag inte tog mig ur på egen hand. Anledningen till det var pga samsjukligheten som jag hade. Utmattad, deprimerad och stress gjorde att tabletter blev en flykt, samt att jag var för utmattad för att ta tag i nig själv, och hur snart man än är så kan ingen människa bestämma över kemiska substanser. Pga min utmattning så kunde jag inte ta tag i en långsiktig plan själv. Under tiden pt jag dessa tabletter och kroppens toleransnivå ökade. Pang- fast! Så hur komner samhället se ut om det fortsätter såhär? De flesta har inte dessa pengar att lägga på privata behandlingshem mm. Hade jag inte haft de möjligheter så hade jag fan inte levt idag…

Jag kommer skriva mycket om min resa, erfarenheter och vad jag lärt mig. Efter allt jag gått igenom så känner jag iallafall att det finns en positiv sak med allt jag gött igenom, och det är att jag kan vidarebefordra min erfarenhet, misstag, kunskap och lärdomar till andra.

Åter tillbaka till skattningsskalan om livskvalitet. Dessa mallar är enkla, och kan ge en bra överblick över ens livssituation. Att se det på papper, svart och vitt kan ge en bra aha-upplevelse. Man får en snabb överblick över vad som fungerar och vad som inte fungerar i sin tillvaro. Vill ni ladda ner dom kan ni ju antingen högerklicka och spara mina bilder, eller klicka här så kommer ni direkt till pdf-filen hos Stockholms Norra Psykistri.

Jag har ju redan publicerat lite verktyg till er som jag själv har gjort. Jag kallar dom för livsinvesterings-mallar, skillnaden med mina mallar är att man går in lite mer på djupet i varje ”tårtbit” som man har i livet. Man skriver ner sitt nuläge, önskat läge, delmål, vilka hinder som finns för att nå sitt mål, saker som oroar en, vilken insats som krävs av dig för att nå ditt mål, hur man behöver agera samt vad man behöver förändra.

Mallarna ser ut såhär, och det finns en mall för Kost, Familj, Vänner, Kärlek, Arbete/Sysselsättning, Ekonomi, Motion, Fritid/Hobby, Vila, Sömn och Laster. Jag rekommenderar dom verkligen! Klicka här för att komma till min inlägg där ni kan ladda ner alla skattningsskalor till ökad livskvalité 💪🏼

Jag har som ni sett också gjort andra sorts mallar som kan hjälpa som formulär, skattningsskalor, mallar för båda din psykiska och fysiska tillvaro. Dock är jag inte riktigt nöjd. Eftersom det inte går att kommentera så vet jg inte hur mycket detta uppskattas av er, men jag har fått många mail och meddelanden på instagram just om ”Min Dag-Mallarna” jag visade lite av. Och jag vill bara säga till er att när nya bloggen är uppe så kommer jag fokusera på såna här saker rätt mycket, blandat med allt jag gör.

Det ska bli så kul när kommentarerna är igång, då kanske jag får ett litet kvitto på att ni är intresserade av sånt här:) Så jag inye sitter i flera timmar och gör mallar som ingen bryr sig om…haha.

google-site-verification: googled294769bb0cd59ca.html

​

🌺 Wow vilket väder sol-Gudarna bjuder oss på! Så underbart trots att jag alltid sitter i skuggan, på senare år blir jag så jäääkla varm 💦 Jag har alltid frusit tidigare, antingen är det pga stress eller att jag blivit äldre…!? Äh, vi kör på stress, haha. Jag har- och har haft Frida här hela veckan, så mysigt att ha henne här. 

Nu ska vi äta glass (sandwish- jag är beroende) och sedan fortsätta njuta av dagen. Filmen är från min instagram 🔛 @tyra_sjostedt och som ni hör lyssnar vi på 90-talsmusik! Alltså herregud vilka bra låtar som gjordes då, känns som att låtarna idag aldrig kommer väcka så många minnen och ge så mycket energi som de bästa 80- och framförallt 90-tals musik gör!? Eller hur? (Längtar till nya portalen som kommer ha kommentering btw, saknar att ”prata” med er). 

Stor fet jävla varm, blöt och svettig kram 🌺