Okategoriserade

Godnatt från Kolmården

Haha när man bor nära Kolmården så måste man ju leva upp till alla förväntningar 😸 Hade jag fått välja så hade jag haft 40 katter och 10 hundar till- älskar djur! De får mig att må så bra:)

Upp med en hand om du blir myssugen när du ser detta? 🖐🏼🖐🏼🖐🏼🖐🏼🖐🏼 Nu ska jag försöka komma ner i varv här, har suttit alldeles för länge ute på altanen utan att märkt att det blivit både mörke och kallt 🙄 Och jag som skulle åkt och handlat innan 21 när affärerna stänger här. Fan. Har inget att äta hemma, åh, får bli att äta burkmat till middag då, haha.

Sov gott puss från alla hårbollar här (ja, tyvärr kan kan inkludera mig själv i det 😱)

Okategoriserade

Dåliga dagar är på ett sätt bra

Hej hjärtan! Hur mår ni? Ni kan inte svara men ni kan faktiskt ägna några minuter med att tänka igenom hur ni faktiskt mår, på riktigt? Vi är så inpräntade med dessa ”Hej är det bra?”- svar ”Jo tack det är bra, själv då?” svar ”Jo tack, det är bra”. Vi är alla fan falska dagligen! Jag förstår ju att man får välja sina situationer, men jag kan erkänna att jag även svarar sådär i 9 fall av 10 till mina egna vänner och familj! Du då??? Varför är vi så rädda för att berätta hur vi egentligen mår för andra?

Hur skulle du svara på hur du mår på riktigt? För hur mår du egentligen? Hur känns det i kroppen, vilka tankar snurrar i huvudet? Är du stressad, orolig, eller känner du dig glad och förväntansfull? Är du trött i kroppen, något ställe som gör ont om du känner efter? Det är jättebra att ta några minuter då och då att faktiskt tänka igenom och identifiera hur du mår. Som citatet här över säger 👆🏼 så har just du och jag fått detta liv för att vi är starka nog att klara av det 💪🏼


Sitter nu på altanen och dricker kaffe och njuter av solen (har äntligen hittat min solhatt, haha). Idag känner jag mig för en gångs skull lite utvilad! Jag somnade tillslut igår, men fick ta en sömntablett. Fick 10 stycken för några dagar sedan, för att ha som back up nu när jag ska ställa om mina rutiner. Har faktiskt inte tagit någon förens igår. Men igår var jag för orolig och hade alldeles för mycket tankar även om jag var väldigt trött. Sov i nästan 13 timmar inatt 😱 Så jag vaknade sent idag, men jag bryr mig inte så mycket om det för jag behövde det helt enkelt:) 

👆🏼 Det är jävligt viktigt att påminna sig om att man varje dag kommer närmare sitt mål. Spelar ingen roll hur många dåliga dagar du har på rad för du skulle ha dom i vilket fall. Se varje dag som ett steg framåt till ditt mål. Även om det suger så hjälper det mig att tänka lite så. Då kan man ”hålla ut” lite mer. När man mått dåligt under lång tid är det faktiskt lätt att glömma bort vem man är och hur man faktiskt mår bra. Mår man dåligt länge bör man ägna lite tid varje dag på minnen man har från tider man var lycklig, glad och mådde bra. Har du gjort det förut så kommer det garanterat igen!

Nu är jag så pass trött och slut efter allt som varit att jag behöver sömn. Det viktiga är bara att jag inte är vaken hela nätterna och somnar vid 6 på morgonen. Somnar jag bara innan 01.00 så får jag sova hur länge jag vill…för jag behöver det. När psyket och kroppen väl är redo och har piggnat till sig så kommer rutinerna fungera igen:) Ibland kan man faktiskt bli stressad av normen av vad som är normalt i en människan liv. Vad är normalt egentligen? Att gå upp vid 06.00, i säng vid 22.00, äta 3 mål om dagen med si och så mkt, duscha varje dag, äta mellanmål, dricka x antal liter vatten- ja vad är normalt? 

Det skrivs så mycket om allt vi ska följa för att må bra. Men hur kan man veta att alla miljoner- miljarder människor mår bra av samma rutiner!? Vi vet att vissa klarar att sova 5 h, vissa behöver 8 h, men vi är inpräntade och upplärda med kunskap om hur det ”bör” vara? Och det kan stressa ihjäl mig! ”Shit klockan är 20.00 och jag har inte ätit än” eller ”fan nu är klockan 23.00 och jag måste somna nu”… 

Ja men MÅSTE man verkligen det då? Ibland behöver vi lyssna mer på vår kropp och oss själva, på våra signaler om vad vi behöver. Behöver du sova tills du vaknar av dig själv- ja men få inte ångest då, för då betyder det att du behöver det! Men vi förstör så mycket för oss själva på grund av hur VI ser på situationen och oss själva.

Jag önskade livet var mer att man gör det som är bäst för stunden. Att man kunde äta när man är hungrig, sova när man är trött- utan att alla ska lägga sig i och tycka att herregud, du måste verkligen somna tidigare”. Ja men om jag inte kan det då!? Ibland stressar man så jävla mycket för saker pga hur samhället fungerar. 

Varför försöker vi anpassa oss så jäkla mycket med att försöka leva efter ”normen” och hur vi ”borde”? Vi försöker så mycket att vi själva mår dåligt på kuppen, varför gör vi så mot oss själva?

Vad vore vi utan våra dåliga dagar? Egentligen? Utan dom så skulle vi aldrig uppskatta alla bra dagar, eller hur? Och pga dåliga dagar lär man sig mycket om sig själv, livet, människor, tankar och vad man uppskattar, vill prioritera och vad som verkligen är viktigt för en- något som man kanske annars aldrig skulle jobba på?

Vi lär oss av våra ”misstag”. Vi bearbetar och identifierar orsaken till varför vi mår dåligt, vi lär oss sätta gränser och framförallt så lär vi oss vad vi inte ska ta med oss i vårt framtida liv. Tänk istället att när du mår dåligt så investerar du faktiskt i dig själv, för du kommer med all säkerhet komma fram till ett och annat som gör din nya livsstil bättre för dig- som annars kanske skulle ta flera år att inse…


Sist men faktiskt viktigast: Påminn dig om att du mår dåligt just NU bara. Du kanske går igenom en tuff period, en jobbig situation och du har massor av dåliga dagar- Men glöm aldrig att bara för att du mår dåligt och har dåliga dagar nu så betyder det inte att du har ett dåligt liv! 

Stor kram från mig till dig ❤️

👆🏼 Många sätter upp tavlor med det klassiska Carpe Diem citatet (betyder Fånga Dagen). Men lever man efter det? Det är ett typiskt citat som många gör lite narr av, haha…men egentligen är det de viktigaste två orden som finns, som helt och hållet sammanfattar vad livet går ut på. För livet går ut på att vara närvarande, uppskatta dagen och framförallt försöka njuta av dagen och göra det bästa av den ❤️ Så länge du gör det bästa du kan så har du faktiskt Carpe Diem:at 😝 

💪🏼 Bra jobbat hörrö!!! 

Okategoriserade

Att vara apatisk är den värsta känslan 


Måste bara skriva av mig, det hjälper mig att få ur mina känslor. Jag pratar väldigt sällan med mina vänner eller familj om hur jag mår på riktigt, och vad jag känner, just för att jag själv är så trött på att ha det tufft. ”Det är som det är” är ofta mitt svar på hur jag mår, och så försöker jag prata vidare. Sen olyckan 3 Juli 2016 vändes allt i mitt liv, nästan allt togs ifrån mig. Jag undrar hela tiden varför det här hände mig? Och hur hade mitt liv sett ut om olyckan inte hänt? Och kommer jag nånsin komma över allt som hänt? Kommer minnesbilderna försvinna? Rädslan för att våga göra det jag älskar, kommer den försvinna? 

Nu isolerar jag mig för att jag är så himla rädd för att jag ska skada mig igen, för jag överlever inte en sån motgång igen. Jag saknar hästarna och ridningen. Det var mitt liv, min frizon och det som gjorde mig lycklig. Jag har inte ens nämnt ordet häst här för att det gör så ont i mig. Jag tänker på hästar hela hela tiden, och det gör så ont i mig. Så fort jag tänker på dom får jag hjärtklappning och gråter stiger upp i halsen på tre sekunder 💔 Det är därför jag inte skrivit om det eller svarat på frågor. Jag är ”inte där” än. 

Och det är det som varit det svåraste med att driva ett ridsportsmärke. Jag ville inte jobba, klarade inte av att öppna datorn på jättelänge. Kunde inte designa eller göra inköp på månader. Tänk att förlora sitt liv och sina bästa vänner (hästarna), och tvingas sitta och leta och köpa in ridkläder? Fy faan rent ut sagt, vad tufft det var. Och pressen ska vi inte tala om. Jag var riktigt nära på att stänga ner hela Next Level AB ett tag. Shit alltså, börjar må illa av att skriva om det.

Jag har missat så mycket senaste åren, och jag är inte ens medräknad i saker längre. Och det grämer mig. Men jag förstår såklart det, jag har inte varit med eller delaktig i något socialt på så länge. Vet inte hur jag ska komma över alla mina tankar, hur jag ska kunna bearbeta allt som hänt. Har försökt få hjälp på så jävla många ställen, lagt all energi jag haft under ett halvår på att få jaga och böna och be om att få hjälp. Jag borde ha fått det. Idag behöver jag hjälp, men det finns inte 1% kraft i mig, inte 1% tillit till någon människa. För det har vården förstört. 

Ligger och tänker så mycket, precis som jag gjort sen Juli. Jag är så trött att jag kan somna, men jag vill inte. Jag har försökt tänka ut varför, och jag tror att det är för att jag har missat så mycket senaste åren, så att somna och missa vaken tid där jag kan ”göra” saker- det går liksom inte hur mycket jag än vill… Jag försöker komma på hur jag känner, det är blandat med rastlöshet, trötthet och tomhet. Ah, nu vet jag, jag är apatisk. Och likgiltig. Och det är nog fan det värsta att känns. Det är skönt att skriva av sig, det är bearbetade i sig, att få ur sig allt jag bär på. Nä, nu hoppas jag på en bättre morgondag 🖤 

Okategoriserade

Utmattad och sänkt


Alltså jag haaaaatar att vara trött, jag hatar att sova och jag hatar att inte få något gjort! Jag har i stort sätt alltid haft sömnproblem för att jag hatar att sova. Jag vill bara att det ska bli dag och jag avskyr tanken med att avsluta sin dag. Det är en gåva att kunna sova så grattis till er!

Senaste veckorna har det verkligen hänt något med mig. Jag har varit helt sänkt och får inget gjort!? Jag brukar alltid vakna pigg och bara hoppa upp ur sängen- skitglad och taggad för en ny dag! Nu bara går jag omkring som ett trött äckel som inte får något gjort 😡 Jag är så trött att jag inte ens orkat läsa alla sms än, som bara fylls på. Orkar inte träffa någon- jag orkar fan inte ens prata i telefon!? Och jag orkar absolut inte gå promenader, något jag gjorde flera gånger om dagen förut 😩 


Oh, jag är så trött på det här. Så ser man hur kul, glada, pigga och energifulla alla är. Jag vill också träffa vänner, göra saker, umgås, få saker gjort, laga mat, städa, fixa, pyssla och må bra. Så avundsjuk jag är alltså! Det blir ju heller inte bättre av att jag äter dåligt och inte rör mig, det vet jag ju…men ändå är man helt jävla inkompetent- 31 år och klarar inte av att göra TVÅ saker som jag vet att jag mår bättre av, är det inte tragiskt? Pinsamt är ordet! Men jag orkar verkligen inte! 

Haha var tvungen att lägga upp den här bilden mitt i allt… ordet missnöjd har fått ett nytt ansikte- Findus 😹


Och då ska vi inte tala om jobbet att driva företaget. Mitt ridsportsmärke har växt så himla fort. Jag sitter med så sjukt stora kunder, avtal, företag, personal, inköp, design, ekonomi- ja men allt ligger på mitt bord! Och jag hatar när folk bara ”ta in hjälp, anställ förr”… ja men för vilka pengar då? Vi säljer bra men allt går direkt till nya inköp och vi har alltid likviditetsproblem då vi gör stora inköp och måste ligga ute med pengarna i flera månader innan ordern kommer. 

Jag jobbar och ansvarar för typ 6 olika heltidstjänster, och det har jag blivit tvingad att göra från sjuksängen, från rullstolen och under hela tiden när jag varit helt sänkt. Men det har handlat om att stänga ner mitt livsverk som jag kämpat ihjäl mig för, eller försöka få det rulla. Och det går inte, jag har investerat alla mina pengar i det bolaget och när jag är i mitt normals tillstånd så är att driva företag det bästa jag vet! Det är jag bra på och jag vet inget annat, så nu har det verkligen varit att försöka få företaget att rulla på utan några större utvecklingar. Att ”bara” få det att rulla kräver mkt från mig. Men jag har fixat det, men det är inte hållbart i längden, så det kommer bli stora förändringar snart ✍🏼

Stället jag ofrivilligt spenderar mest tid är i soffan…Kotten känns ju inte heller så jättepigg, haha det kanske smittar av sig…


Jag tror dock att jag är utmattad nu. Jag tror att allt kommer ifatt mig nu. Stressen, pressen, sorgen efter allt som hänt sen olyckan, och vad min kropp utsattes för när min ptsd var som värst och jag var utomhus och gick från dag till nästa morgon… det är nog svaret så jag har väl svaret. Men det är ju vad jag tror är orsaken till min trötthet. Jag vill ju egentligen ha bevis- få svart på vitt att det är sant. Och det kommer jag ju aldrig få för ingen kan bevisa det, och det stör mig 🙄

Men angående min kropp så är det för att jag gick över 30.000 steg om dygnet under 2-3 månader när man posttraumatiska stress var som värst…(när det dessutom var massa minusgrader). Men som jag skrivit innan så var det inget jag självklart valde, utan min ptsd gjorde att jag bara inte kunde vara inomhus. Då bodde jag i Stockholm, och när jag kom hem till mitt hus så hade jag så ont i kroppen, som ledvärk, så då kom nog allt ifatt mig och min kropp. Då hade jag så ont att jag haltade när jag gick, så det har verkligen varit från att gå så mycket till att inte gå något överhuvudtaget.

Måste hitta balans nu. Men jag vill inte pressa mig och min kropp när jag vet att jag är utmattad. Idag ser och känner jag signalerna som jag inte gjorde förr. Och jag accepterar att det är såhär och lyssnar på dom. Men det är skittråkigt. Tycker så synd om alla mina vänner mm, känner mig som världens bromskloss till allt. De är så förstående, vet inte vad jag gjort utan dom ❤

 Just det, har nästan skrivit klart ett inlägg om hur du som anhörig kan stötta någon som mår psykisk dåligt/utmattad/utbränd. Det är inte lätt att förstå alla gånger, hoppas mitt inlägg kan vara till någon hjälp ❤

Translate »