!
Tisdag 24 Maj 2016

Hej på er! Hoppas ni har en fin dag i solen? :) Jag vaknade och kollade på klockan exakt samma tid som igår morse- 04.39. Klarvaken! Fast jag inte somnade förens sent inatt eftersom jag pratade med min pojkvän i telefon… Kunde knappt somna om till morgonfodringen och utsläppet vid 07.00 så efter det så gick jag faktiskt och lade mig igen. Jag lyssnade verkligen på min kropp och sov ett tag.  Idag har jag varit väldigt produktiv och fått några tunga jobbiga saker som legat på axlarna ur världen, och klockan är bara 14.00 så nu ska jag försöka släppa lite jobb och tankar.

Åter igen, det finns så många fördelar med att driva företag men man får faktiskt inte glömma nackdelarna och baksidan heller. Man måste ha sån extrem hög tröskel för att klara av motgångar, ”släcka alla bränder” och klara av problemlösningar. Jag skriver inte så mycket om allt jag gör om dagarna förutom om hästarna. Skriver lite i största allmänhet om Star Rider bara. Jag är lite rädd att börja skriva om allt jag gör för just nu så är det ingen harmoni i mitt liv, jag jobbar för mycket och har för stor press på mig inför alla stora grejer som händer i bolaget, och att mitt liv ser ut såhär just nu- det är inget som jag är stolt över och vill dela med mig av. Jag tycker inte det är coolt att ösa ur sig vilken ”power women” man är som orkar sitta och jobba en hel natt när kroppen och hjärnan egentligen bör vila. En power women ska vara smart, och man är inte särskilt smart när man gör så mot sin kropp.

Tyvärr blir man aldrig riktigt helt normalställd eller ”nollställd” efter en utbrändhet. Och det vill jag uppmana er alla till, jag skrev det mycket på tyras.se men det är värt att nämnas här också; Lyssna på era kroppar! Förhoppningsvis så vet de flesta hur man mår när man inte är stressad och mår bra, och om ni har en ilande känsla av stress hela tiden, aldrig kan slappna av, sover dåligt, är trött jämt, huvudvärk kanske, börjar tappa minnet och har 100 järn i eldan… ja då är det banne mig dags att säga stopp och backa bandet!!!

Denna häst får mig mindfull ♥ Love him!

2

 

Såhär såg det ut några gånger igår när jag red…Stretch-positionen! Stretchade vaderna eftersom jag typ fick träningsvärk på samma gång när jag red. Helt sjukt, tror det var att jag red i Annicas ridstövlar som jag inte är van vid….  

5

<3

3   

Är du redo nu? Ska vi gå? Hallåååååå?????

1

23 comments

Dela

Star Rider tights påfyllda

Hej tänkte bara skriva att alla våra bästsäljande färger i tights är påfyllda i alla storlekar 👏🏻 Dessutom i en uppdaterad modell, nämligen bättre grip, tyg och allt! Vi har bytt fabrik och förhandlat kan jag lova ❤️ starrider.se ❤️

6 comments

Dela

!
Dressyrtävling?

Förr förra veckan så fick Amelie rida Mille lite, och visst är dom såååå fina? Jag försöker få Amelie till att starta en dressyrtävling på Mille. Och det kan vara så att vi är överens- OM jag också startar en klass??? Hmm… Då skulle det bli en L:C1 för mig och en L:B1 för Amelie. Jag vet dock inte, kära nån, hur ska jag komma ihåg vägarna och hur ska man hålla nerverna i styr?

dr17

dr10

dr11

dr3 dr14 dr13   dr9  dr7  dr5 dr2 dr4dr1 dr18

dr15

dr16

23 comments

Dela

!
Bacon & Ägg

Godmorgon Sunshines! Ska precis sätta tänderna i detta! Bacon, ägg och kaffe är mina cravings, har ätit det varje morgon i flera veckor. Perfekt start 🤗 Har haft morgonfodring och utsläpp imorse och det är så himla skönt att komma upp tidigt för även om man är sjukt trött och tänker att man vill somna om så blir man pigg efter. Nu kan jag äntligen ta utsläpp och allt själv med foten, går i rätt riktning! Och idag är tummen bra, så det var nog bara att jag sovit på den fel. Idag ser det ut att bli fint väder också 🌞

Planen idag är: Tandläkaren kommer hit och kollar på Mille, jag har massor viktigt jobb, ska rida , fixa stall och åka till Apoteket och hämta ut min adhd-medicin. Thats it! Kommer komma mkt roliga inlägg på bloggen idag 😘 Jättekul att läsa kommentarer i förra inlägget föresten. Tack snälla för alla bra tips, grymma ni är!

2 comments

Dela

Milles mun…

Hej! Nu tänker jag skriva ett inlägg om Milles mun. När jag var och provred i Belgien första gången och skulle ta av Mille tränset efter så satt nosgrimman så hårt spänd att jag fick ta i ALLT vad jag hade. (Och jag är faktiskt ganska stark…) och jag fick ändå inte upp nosgrimman! Jag tog i allt vad jag hade, men jag fick fan inte upp den, så jag fick be groomen ta upp den. När man är på ett stall med andras hästar så känner man sig ganska liten, och man vill inte börja ifrågasätta varför de gör si och så. Men denna gång så frågade jag faktiskt och de sa att han gapar så mycket så man måste spänna den så hårt. Det enda jag vet är att några gånger när jag spänt mina remmar för löst så har mina tränare rättat till dom och spänt åt dom och när jag sagt ”nej inte så hårt” så har dom bara skrattat och svarat att om jag bara visste hur hårt de flesta toppryttare spänner åt sina nosgrimmor så skulle jag börja gråta…

I Sverige har vi lärt oss den klassiska ”det ska in två fingrar under nosgrimman och då är den perfekt spänd”. Och jag är verkligen mot att ha nosgrimman för hårt spänd! Jag har ifrågasatt mina träna när de sagt så och de säger att ryttarna gör allt för att hästarna inte ska kunna gapa eller öppna munnen. Så jag vet att många spänner åt remmarna pisshårt. Och när jag var i Belgien så tänkte jag inte mer på det, jag tänkte bara att det var jävligt hårt spänt och stackars häst typ.

När Mille kom hem så upptäckte jag till min skräck att hästen alltså på riktigt har en grop där nosgrimman sitter! Som att skelettet har ändrats där. *Se bilder*. Jag red med väldigt lös nosgrimma och förstod varför dom gjort så, för Mille går nämligen och gapar precis hela tiden. Eller till 99% av ridpasset. Och även när man inte tar i tygeln eller när han står still så gapar han. Och även om jag är emot det så kan jag förstå att de gör allt för att hästen inte ska springa och gapa när någon provrider eller när de tävlar. Jag skulle aldrig gjort så och jag tycker det är fel, vill vara tydlig med det.

Imorgon kommer en tandläkare hit, så självklart ska hans tänder kollas upp om det kan vara något! Men, jag tror verkligen att de haft stenkoll på Milles tänder iom att han gått internationella 150 och även 160, samt blivit riden av proffs och då har man koll på tänderna och har garanterat kollat upp hans tänder i och med att han alltid har en gapande mun. Men för säkerhets skull så har självklart en tandläkare bokats in för att vara på säkra sidan, kan ju vara så att de måste raspas lite ändå, även om det inte finns någon anledning till hans gapande mun.

Vissa hästar är bara gapiga. Vissa hästar har en mun som är öppen när de står still. Det jobbiga nu har varit alla kommentarer om hur dåligt han går i markarbetet och att han går och gapar och att det måste vara något fel på honom för han gick ju inte och gapade förr… Och DET kan störa ihjäl mig, att människor, hästmänniskor tar saker för givet utan att veta någon bakgrund till det. Den enda anledningen till att han inte gick och gapade var en sådan hårt inspänd nosgrimma så att han helt enkelt inte kan gå och gapa. Jag tänker ALDRIG spänna åt Milles nosgrimma hårt! Jag har den snarare helt löst nu. För jag märkte ju självklart att han var jätteöm i ansiktet, på nosryggen och runt nosgrimman. Klart han är öm när han haft den så hårt åtspänd förmodligen hela livet.

Så nu undrar jag om vi kan diskutera lite moget? :) Och vi kan än så länge utgå ifrån att det inte är något fel på Milles tänder, utan kan vi utgå från att han är en väldigt gapig häst, och att han har fått ha en svinhårt åtspänd nosgrimma hela livet pga det? Då tänker jag följande: Hur ska jag göra med detta problem? Som ni ser så har jag haft på ludd på tränset nu och jag har nosgrimman väldigt väldigt löst spänd. Tycker ni jag ska ha något speciellt träns eller ska jag tänka på något speciellt? Han har inte ont med vanligt träns om jag sätter nosgrimman löst så ni vet. Antar att vi helt enkelt bara få leva med detta lilla ”skönhetsfel” eller vad man ska kalla det? Något som inte ser så fint och trevligt ut då… Hur hade ni gjort, vad hade ni använt för utrustning?

Såhär ser Milles mun ut när han står still och har den ”stängd”. 

millemun13

99% av tiden när man rider så går han och gapar, det ser ju inte jättetrevligt ut:

millemun11

Typ detta ser ju fruktansvärt ut. Här har jag ett helt vanligt stöd i tygeln och det ser nästan ut som att jag sliter i Milles mun…har ridit på Nova-bettet nu och jag ska nog köpa ett litet mindre bett som ni ser, samt spänna åt bett-remmen ett hål så det inte blir för löst där. Men om vi struntar i det och  kollar på munnen så ser det ju hemskt ut…. 

millemun9

…här har jag inget stöd alls och det ser ju likadant ut:

millemun4

Ingen som tar i tygeln över huvud taget, så detta är hans naturliga sätt att se ut då:

millemun3

Här ser ni tydligt hur skelettet buktar in vid nosgrimman. Och jag vill vara tydligt med att jag inte kan SVÄRA på att detta är pga av nosgrimman! Alltså jag kan verkligen inte säga det till 1000% men allt talar verkligen för det ju. Om man lägger ihop ett och ett, att Mille hela tiden går och gapar stort. Nosgrimman som jag med all kraft inte kunde få upp. Inåtbuktningen på nosryggen och så ser man även nästan runt ansiktet också var nosgrimman suttit. Och på det så har han alltså jätteont på nosryggen, där får man inte ta. Då kan man ju lägga ihop det ena och det andra. Jag tror att Mille har fått leva med en sjukt hård spänd nosgrimma i många år eftersom ingen vill att hästen ska springa och gapa. För detta händer som sagt inte på några månader. Det är jättetydligt var nosgrimman har suttit, ser ni:

millemule3  millemule5

Man ser ju nästan hela vägen runt huvudet var nosgrimman gått, och inte bara på nosryggen:

millemule4     mille-mule

101 comments

Dela

!
Gårdagens ridpass

Nu är detta inte bilder från gårdagen, men ändå :) Önskade någon kunde fotat igår för Mille var så fin och jag red som aldrig förr. Fy satan vilken skillnad det blir på ens häst om man verkligen rider, tar i och kämpar genom hela passet och inte bara ”åker” häst. Igår red jag för kung och fosterland och jag var helt genomblöt av svett efter- det är så det ska vara! 😉 Då ska vi inte snacka om träningsvärken idag, haha… Galopperade mycket, och Mille är MYCKET häst att hålla ihop, så jag får verkligen kämpa allt jag har för att få ihop honom och rida igenom honom ordentligt.

Vi har två problem utmaningar som jag ser det. Och de hänger ihop med varandra. Det ena är att Mille måste shape:a upp sig, få bättre kondis, bli kvickare, bjuda mer framåt, bära sig själv, bli mer ”uppåt”. Det andra är att jag måste få bättre kondis, bli kvickare, starkare och komma tillbaka till min gamla ridning och känsla. Och Mille är trots allt en häst och han är smart. Han gör ju bara det han måste, så det gäller hela tiden att jag är där och driver och verkligen rider och inte bara åker med och blir nöjd för att det ser fint ut. Nästa utmaning efter detta är ju att lära mig se alla avstånd och distanser med Milles galopp och lära känna varandra inom hoppningen.

Nu är jag så hoppsugen! I veckan kommer Malin hit och tränar mig och då åker hindren fram och jag längtar! Idag hoppas jag att någon av mina vänner kan filma och fota oss lite. Jag tror de kan det, för tävlingarna går nog lite snabbare idag och det är ju ljust så länge nu. Även om filmerna inte dyker upp här så vill jag så gärna själv se filmer så jag kan jämföra och iakta varenda steg och se vad jag kan göra bättre till nästa gång. Det är ett tips till alla som vill bli bättre- be någon filma när du rider! Kram

k7k8

k4

k3 k5k1k2  k6

11 comments

Dela

!
Söndag 22 Maj 2016

Idag fyller min fantastiska underbara mamma år, hipp hipp hurra ♥ Solen skiner och jag hoppas du får en fin dag mamma, vi får fira dig när jag kommer hem :) Åh, jag har verkligen sovit som en stock inatt. Det var ju fullmåne i förrgår och då låg jag vaken nästan hela natten så det var riktigt skönt att få en hel natts sömn. Jag måste ha somnat på min hand i nått konstigt läge inatt, för idag värker handen som bara den. Kan knappt dricka kaffe för jag inte kan lyfta muggen!? Det bara strålar till som satan :( Visst går det över fort om man bara råkat sova fel, för inget har ju hänt? Har lite panik inför mockningen och ridningen senare…Men det blir nog bra!

Idag ska jag till Gark igen och kolla på tävlingar. Idag är det tävlingar för storhäst. OM jag är tävlingssugen!? Jag var där igår och kollade på ponnytävlingarna, så himla gulligt! Jag dör… hade med mig kameran och ville så gärna ta massor av fina bilder på alla söta ekipage med deras grymma matchande outfits, men tror ni inte batteriet dog efter en bild :( Idag är kameran laddad och följer med, men ändå…det är ju ponnyryttare som är sötast 😉 I medelsvår på d-ponny så var det otroligt kul att se hur skickliga ryttarna är. Etta och Tvåa i Msv B i kategori D-ponny blev Rasmus Svensson. Vilken talang och skicklig ryttare! Tror han kommer synas i de riktigt stora sammanhangen i framtiden på storhäst. För er som inte hört talas om honom, kom ihåg var ni läste det först ;P När vi tar in vår första herr-kollektion till Star Rider vet jag ju vem vi ska sponsra iallafall! Sjukt kul att se sån ridning på ponny :)

Åh, det var en liten tjej igår som red sin b-ponny och som ramlade av. Jag satt på en stol precis vid staketet, och hon ramlade av preciiiis vid staketet där jag satt, och det gick riktigt illa. Hon ramlade av och fastnade på nått sätt i stigbygeln så hon gled framför sin häst och hamnade framför, så hästen galopperade över henne och satte frambenen på hennes kropp och bakbenet precis vid käken. Hon svimmade av och ambulans fick komma. Riktigt otäckt. Någon som läser här som vet hur det gick med henne? :( Ska fråga idag, har tänkt på henne, lilla gumman. Hoppas allt gick bra. Vilken skräck det är alltså, det är så himla lätt hänt. Och att behöva vara förälder och se det hända, för mamman stod ju också bredvid mig och såg allt på nära håll. Ush… Nej gud, undra om man nånsin kommer våga stå bredvid som ponnymorsa? :S Och dessa små ponnys i MSV, vissa hinder var ju nästan lika höga som de små ponnyerna. Måste ändå säga det- att jäklar vilka krigare dessa små tjejer är!

1. Haha Ja jag vet inte. Har ju snap som jag aldrig snapar på, men ibland händer det. Kommer inte ens ihåg vad jag heter på Snap :S Tyrasjostedt kanske?

2. Fina Mille, kolla hans busiga ponnyman med massor av vita strån <3. Igår trimmade jag på utebanan men startar och avslutar på asfalt.

3. Prisutdelning på Gark och lyckliga vinnare.

4. Kolla in vilka fina priser de har! Och helt fantastiska tävlingar, så fint och härlig anläggning. Tänkte skriva lite mer om tävlingarna ihop med bilderna som jag ska ta idag.

5. Star Rider på, alltid. Bästa och skönaste att rida i.

6. Lilla Kotte är alltis med såklart. Lojalast i världen! Sen sitter han utanför utebanan hela passet, även om det skulle spöregna så sitter han där och väntar tills jag är klar ♥

5 comments

Dela

Lördag 21 Maj 2016

Hej på er! Hoppas ni alla mår bra <3 Jag ska snart göra ordning mig och åka till Gark, som är Gislaved-Anderstorps Ridklubb för att kolla på lite tävlingar. Idag är det ponnytävling och imorgon är det storhäst. OM jag är tävlingssugen? En vän är tävlingsledare så det ska bli kul att åka dit, ska berätta lite mer om det sen. Jag ska lätt dit och tävla på deras meeting i sommar! Längtar såååååå tills jag och Mille kan tävla! Nu i veckan ska vi hoppträna för första gången sedan han kom hit. Vi har tagit det väldigt lugnt, men det är bäst att skynda långsamt då jag ändrar om så pass mycket för honom nu i ridningen.

Här är lite bilder från gårdagen. Red ut Mille i skogen sent på kvällen när jag kom tillbaka hit från Norrköping, så fantastiskt det är alltså! Att bara sitta på sin drömhäst, höra fåglarna kvittra och se alla träd som har blommat ut överallt. Det är terapi! Igår trimmade jag honom en hel del när jag red ut. Körde mycket övergångar från skritt-galopp till galopp-skritt. Flyttade honom fram och tillbaka på vägarna och tränade på lyhördhet och att han ska ta min skänkel ordentligt. Mille har en tendens att stå still och galoppera när jag fattar galopp i nån sekund (alltså när jag fattar galopp från skritt så tar han de första två stegen på samma ställe istället för framåt). Jag vill att han ska bli mer pang-bom-fram. Vi kämpar på! Idag blir det ett pass på utebanan :)

3 comments

Dela

!
Ingenting är väl omöjligt, eller?

Något jag ofta tänker på är att ingenting är omöjligt. Jag har aldrig blivit serverad något på silversked. Jag har kämpat och jobbat asset av mig för att komma dit jag är idag. Jag har köpt och betalat alla mina hästar med egna intjänade pengar. När vi te x startade Style by Tyra så hade vi 36.000 kr och ett litet kontor i en källare på 10 kvadrat. Vi jobbade, trodde på oss själva och efter 1,5 år omsatte vi 12 miljoner och hade ett kontor på 800 kvadrat. Inom jobb är INGENTING omöjligt. Alla kan om man vill tillräckligt, om man vågar och om man kämpar på igenom alla motgångar. Man behöver inte ha pengar för att lyckas, man måste vilja tillräckligt mycket, vara bra på att snacka, vara påhittig och ha ett stort mod.

Så kommer vi till ridsporten. I vanliga enmans-sporter så är allt upp till en själv. Och visst, du måste ha de fysiska möjligheterna. Och när man är ung behöver man kanske engagerade föräldrar och möjlighet till träning. Men det skulle kunna gå ändå. Jag tror inte alls att det enbart handlar om talang, utan det handlar om den som kämpar bäst. Visst, du kan komma långt på din talang, men den tar dig inte hela vägen. I enmanssporter så är det du, yourself and you. Du kämpar, du tränar, du sliter och du har enbart dig själv att tänka på och du kan bli hur bra som helst efter dina förutsättningar och möjligheter.

Inom ridsporten då. I ridsporten så är det you, yourself and everyone you know.  Där spelar det ingen roll vilken talang du är. Hur mycket du vill, hur långt du är villig att gå. Det handlar faktiskt också om den andra parten. Vill du bli bäst och vill du fightas i toppen så krävs det en bra häst med kvalitét. Och ett team bakom där. Och det är så himla tråkigt, för jag vet att det finns såna jääävla talanger och skickliga ryttare ute i detta land som hade fått en plats i landslaget om de hade haft de rätta förutsättningarna. Det är en rätt orättvis sport. Antingen föds du med föräldrar som har pengar och kan bidra med bra ponnys. Eller så måste du fixa det själv med sponsorer med mera.

Vad säger ni om det och hur känner ni själva? Tror ni man kan lyckas inom sporten om man inte har pengarna? Och hur isåfall?

17 comments

Dela

!
Fredag 20 Maj 2016

Hello there! Hoppas ni alla mår bra. Igår var en väldigt lång och intensiv dag. Jag åkte hem till Norrköping för att åka till Fleur. Jag var där och red Fleur och skulle flytta henne men det gick ej. Jag flyttade Fleur till Cornelia för cirka 3 månader sedan, som ni vet. Det hade gått så himla bra de 6 månaderna hos mig så jag ville ha ett ord från ett proffs och någon som jag litar på. De första veckorna gick väl bra men sedan kände Cornelia att Fleur gick tillbaka några steg och då kände hon sig inte säker med varken ridning eller hantering av Fleur. Då slutade hon rida Fleur och vi bestämde att låta en jätteduktig NH-tränare jobba med Fleur. Hon jobbar pass vissa dagar i veckan hos Ryléns och hade redan jobbat lite med Fleur, och då gjorde vi så att Fleur fick stå kvar där, så de senaste två månaderna har Fleur enbart jobbats med NH-träning, typ som terapi kan man säga :) Det är det jag vill skriva om än så länge, så nu vet ni lite om det. Men jag ber er av respekt att inte bli arga och tjata om att jag inte skriver om Fleur. Jag kommer inte göra det just nu.

Efter det så åkte jag hem och åt middag med Andreas, mamma och pappa. Det var väldigt mysigt att träffa dom. Saknar mitt hem massor även om jag trivs så himla bra på landet. Jag älskar det livet, att kunna gå ner till stallet, göra alla sysslor, stå och mocka, pyssla, gå ner och pussa på Mille mellan alla skype-möten och mail. Det är fantastiskt härligt och jag har redan mega-ångest för att snart åka hem :( Men mitt liv hemma är ju också härligt, det är bara det att jag älskar att leva sådär som jag gör på en gård. Men jag vet inte om jag skulle velat bo så själv året om. Det är underbart så länge man själv inte är ansvarig över gården och att allt ska fungera. Det vet jag ju hur det är eftersom jag bott på två hästgårdar, och det är mycket jobb och stress med det. Så livet där nu för mig är en ren lyx, vem hade inte älskat det!? :)

t4 t3 t2 t1

4 comments

Dela

!
Torsdag 19 Maj 2016

Hej! Tog lite bloggledigt igår. Hade fullt upp från minut ett på dagen, det är så otroligt mycket som händer i företaget och det är massor av jobb för mig del. Sedan kom Frida hit och sov här en natt. Så himla skönt och härligt att träffa henne igen och prata om allt, livet. Hon och jag var varandras trygghet i så många år, jag var hennes ”person” och hon var min. Vi kom tyvärr ifrån varandra pga sjukdom och mående. Men gammal vänskap rostar aldrig. 

Önskade jag kunde berätta mer om allt som händer på företaget, men tids nog får ni veta. Det är iallafall fullt upp, och det är ju svinkul men den senaste tiden har det varit lite för mycket jobb och stora saker som jag måste involveras i. Så är det att driva företag så det är egentligen inget konstigt med det, bara det att allt händer på samma gång. Pricken över i:t var när det eskalerade här på bloggen med en drös elaka kommentarer och tjejer som vill förstöra och trycka ner mig. Vi lämnar just det, men jag vill ändå prata vidare lite om detta lite allmänt. 

 81840729

Överallt på sociala medier så är det verkligen samma sak. Det är tjejer som trycker ner andra tjejer. Det är otroligt skrämmande. Oftast väldigt unga tjejer. Det är dom som hänger på forum/skvallerbloggar och älskar drama, hat och skvaller och som inte förstår konsekvenserna av att dra iväg en förnedrande kommentar med elaka påhopp. Jag tror inte ens att de förstår att det är riktiga människor som de sitter och skriver om. Var tog all etik och moral vägen kan man ju undra? För er alla som är utsatta för mobbning på nätet så finns det bara en sak att säga, och det är att alla normala människor som är mogna och smarta skulle aldrig någonsin skriva elakt och gå på någon. Ni måste komma ihåg att det är osäkra tjejer, med väldigt dåligt självförtroende, som mår väldigt dåligt själva. De har så pass stora issues med sig själva, att det enda de kan få må lite bättre av är att trycka ner någon annan och göra någon annan ledsen… Det är inte dig det är fel på och oftast tror jag inte det spelar någon roll om vem de skriver om, utan det är hela grejen om att få vara elaka, skratta och trycka ner någon. Men det är bara jäääävligt viktigt att alla kommer ihåg att det inte är något fel på dig- utan det är de som kommenterar som gör fel. Alla här vet att ingen normal människa som mår bra, sitter och skriver elaka kommentarer till någon annan. Och det kan jag och ni känna er väldigt trygga med. Det kan vara rätt skönt att tänka så ibland.

Och det gäller att komma ihåg det för detta händer tyvärr överallt, i skolan, i stallet, på jobbet, om någon snackar skit om dig, din häst, din ridning eller hur du sköter ditt jobb… tyvärr sker den anonyma mobbningen på nätet för det är så enkelt och anonymt. Och det gäller att hela tiden komma ihåg att du är så jääävla mycket bättre än de som mobbar, trycker ner och kommenterar elakt. Ibland får jag slå till mig själv på fingrarna för att inte lacka sönder, för jag får stå ut med det här hela tiden, varje dag. Och så var det inte på tyras.se, trots att jag ändå skrev väldigt mycket mer personligt där med mycket fler åsikter. Den bloggen hade 5 ggr fler läsare än denna, så en liten chansning kan jag väl göra på att hästfolk har väldigt mycket åsikter också 😉 Men när man tänker efter så är det ju så sjukt, för här skriver jag till 90% om hur jag tränar min häst, visar vad vi har på oss och allmänt så- och det intresset är en gemensam nämnare med alla som läser här inne. Konstigt hur det kan vara så laddat…

Ibland tappar man det. Jag har verkligen försökt vara sjukt positiv här under de senaste månaderna, och blundat för allt dåligt och inte nämnt det en sekund. Men tillslut när gränser passeras så brister det verkligen för mig, trots att jag ”borde” vara van och jag borde hejda mig. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan bli sådär som det blev denna gång. Okej om jag skriver väldigt provocerande och har konstiga åsikter och är skitdryg, men som sagt, ni alla som är trogna läsare här vet ju hur positivt och bra det varit här de senaste månaderna. Nej, det grämer mig att det blev sådär och jag ska verkligen försöka att A L D R I G mer påverkas, bli ledsen eller ens lägga en sekund av energi på haters.

Dock så tror jag att många av de elaka kommentarerna den senaste tiden inte kommer från läsare som följer denna blogg. När det dröser in kommentarer i samband med ett inlägg på en te x annan blogg så kan man ju absolut se mönstret tillslut. För ja, det finns tyvärr så pass sorgliga människor som driver egna bloggar och skriver om andra på ett sätt som är extremt nedvärderande, överdrivet, vridet och förnedrande många gånger, och som har samvete nog att hetsa och bidra till massor av näthat. Dels är det självklart tråkigt för oss som är utsatta, men även att stå bredvid och se alla unga tjejer som står och hejar på, som följer dessa bloggar slaviskt och får ett forum att hata och kritisera på. Det är bara vidrigt och skrämmande. Dessa bloggar brukar dock inte finnas kvar så länge, det vet vi ju av erfarenhet efter alla dessa år. Men iallafall, man kan se dominoeffekten som blir av en kommentar när någon startar. Någon lämnar en elak kommentar som är kanske ett antagande, påståendet eller en lögn, och så hakar 10 andra på. Och det sjuka är att folk är så blinda och kan tro på det någon skriver, trots att det är ett rent 100% antagande eller påhitt. Man brukar ju säga att man blir blind av kärlek. Och det är precis samma här på nätet, fast folk blir blinda av hatet. De älskar dramat och kritiken, det spelar inte ens någon roll om det ens finns en gnutta sanning i det.

Jag hoppas att alla ni som är utsatta för någon sorts näthat/mobbning står på er och förstår att det inte är er det är fel på. Så jävla lätt sagt, men stå på er och försök verkligen att inte knäckas. Man kommer igenom allt starkare, livet är väldigt svårt och kan vara så jobbigt och himla orättvist. Men stå på er, jag står bredvid och hejar på er!!! Känn att ni kan maila och kommentera på min blogg varje dag, vilket tid som helst, när ni vill. Ibland är det bara skönt att skriva av sig när man vet att andra läser. Och om ni är arga, ledsna eller besvikna över något som ni inte vill prata med andra om- in och skriv det till mig och berätta och dela. För om man delar så blir man stark, ofta svarar jag och även mina läsare svarar ju varandra. Det är otroligt fint. Det finns så många fina människor här så var inte rädda för att dela med er om saker som ni kanske inte vågar säga till föräldrar eller vänner. Så länge som det inte är elakt mot någon annan människa så kan ni skriva om vad som helst.

Jag ska absolut aldrig mer lägga energin på att bry mig eller ta åt mig. Jag är trygg med att veta att de som skriver mår väldigt dåligt själva, det är dom det är synd om. Jag får helt enkelt försöka vara större och istället känna empati för dom som det är så synd om. Och jag hoppas ni kan tänka likadant om något händer er. Här inne ska vi iallafall lyfta varandra! Stötta varandra och finnas för varandra. Det är en av anledningarna till att jag inte vill ta bort kommenteringen (att man inte längre kan vara anonym). För jag ser att det finns så många som skriver av sig om saker och ting som de vill få ut och som faktiskt vill få hjälp och stöd. Och det är viktigt för mig att ni även ska kunna få det här. Se mig som en vän. Precis som ni finns för mig så finns jag även här tillbaka för att stötta, trösta och peppa. Och jag hoppas vi alla kan hjälpas åt med det! Och det spelar ingen roll om du är 15 år, 30 år, 50 eller 80 år. Hit är alla välkomna!

Så kan jag istället lägga energin på hur underbart det kan vara på nätet. #nätkärlek

 tumblr_n5ikuwVye41rcbgtwo1_500

46 comments

Dela

!
Hästens Dag i Nyköping nu på fredag

Hästfest på Örstigsnäs den 20e maj

 Den 20e maj är det hästfest på Camelius Ridcenter i Nyköping. Jag hade jättegärna velat vara där och hälsat på min gamle vän som jobbar där och se deras fina gård men är ju ”tyvärr” i Småland. Jag får satsa på deras Julshow i December som jag hört mycket fint om. Men för er som vill göra en rolig utflykt borde ju absolut åka dit och ha en mysig dag ihop med familjen och se lite fina hästar :) De startar dagen klockan 14.00 med hästmarknad, med bland annat företag som Back on Track som står och säljer sina produkter. Klockan 18.00 är det tilltugg o dryck, modevisning och show i ridhuset och för att vara med på det så ska man anmäla sig. På dagen är alla välkomna 

 Sista anmälningsdag: 17e maj, gratis på dagen och en kostnad på 200 kr för inträde klockan 18.00 till show mm. Begränsat antal platser. Nu kommer detta inlägg upp idag så OM ni vill gå så kan ni säkert maila imorgon också och chansa. Hälsa från mig ;P

Anmälan till: stallcamelius@hotmail.com

Adress: Örstigsnäs gård 611 92 Nyköping

www.orstigsnas.se

2 comments

Dela

Translate »